Aftonbladet – 18 februari 1841, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Uti Dagligt Allehand.s för i går förekommer ett yttrande, vid hvilket vi taga oss friheten göra en liten anmärkning. Allehanda har nemligen berättat, att KonstitutionsUtskotiets pluralitet afslagiv en väckt motion, åsyftande det tillägg i Tryckfrihetslagen, att tidningsutgifvare skulle tillförbindas att mot betalning såsom för annonser införa i tidningarna repliker af personer, som ansågo sig der angripna. Allehanda underkänner riktigheten af detta beslut, och anser, alt i tvetydiga fall, eller vid olika tankar mellan tidningsutgifvaren och reklamanten, Tryckfrihets-kommitteen borde skilja emellan dem. Härvid är för det första att anmärka, att den i KonstitutionsUtskottet väckta motionen, efter hvad vi tycke oss hafva hört, ingalunda endast gick ut på rättigheten ait få in repliker mot betalning, utan gratis, hvilket mycket förändrar saken, då det sednare vilkoret kunde blifva ett lätt sätt att alldeles mörda, åtminstone en mindre tidning, endast medelst långa och tråkiga repliker. För det andra märkes, att en insändare lätt kunde uti en replik inblanda saker af smädlig syftning mot tredje man, och då redaktören i alla fall måste svara för innehållet, så finner man lätt omöjligheten i alla händelser att göra en sådan insertionsrättighet obegränsad, vare sig med eller utan betalning. Således måste, antingen en sådan lag finnes eller ej, fall förekomma, då redaktören ändå måste vägra införandet, och när det för sådana fall skulle bero af en auktoritet att skilja dem emellan; så vunnes det ju i det hela ingenting annat, än man redan har genom rättigheten för hvem som heldst, att inför domstol yrka ansvar för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar. Genom upplåtande af den föreslagna pröfningen åt tryckfrihetskommitten vore äfven det vådliga steg taget, att tryck.rihetsmål i vissa fall undandrages juryns domsrätt; ty naturligtvis kunde kommitten ej ålägga införandet af en artikel, utan att i och med detsamma förklara, att tidningens redaktör mer eller Mindre förnärmat den, som hos kommitten anförde klagomål. Slutligen vore det väl ock skäl, innan man fäller ett definitilft omdöme i frågan, att veta huruvida något enda fall hittills förekommit i Svenska tidningspressens annaler, der en person, som ansett sig vara medelst uppgift aöriklioae