Aftonbladet – 17 februari 1841, sida 3

VA SU DN att för Fransmännen Uhonneur francais och lindependance nationale icke äro betydelselösa, ljud, utan heliga ord — — denna känsla, detta medvetande, denna hela folkets gemensamma själpb — — Och denna lifliga känsla för nationaläran, som just utgör Fransyska folkets Iegen högsta ära och utmärkelse, tillägger han, Ipgilver ock förklaringsgrunden till det vackra Ihandlingssätt, som partierna i detta ögonblick förete i fråga om hufvudstadens befästande. De Iveta och intyga med sin handling, att natio,nalsjelfständighetens heliga sak är upphöjd öfver alla pariiintressen och partistridigheter, och popinionen, — gillar, den yrkar högt anslaget till befästningen, emedan det är ett anslag till inationalsjelfständighetens bevarande.n ) ) I Hvart månne nu allt detta skall bära af, i tillämpningen på de Svenska Ständerna,? Jo, att klämma på tårpåsen i och för frikostiga anslag af extra Statsregleringen. Hr J. Jn. bevisar nemligen dermed till komplett evidens nödvändigheten för Ständerna, att icke se på stylvern i frågan om — icke ett, utan trenne anslagsföremål, som för oss Svenskar eller för pSveriges sjelfständighet, äro jemförelsevis långt vigtigare och mera vitala, än frågan om Pariss befästning för Fransmännen,; och dessa äro: befästningen af inloppen till hufvudsta-. den; iståndsättandet af Carlstens fästningsverk, samt — begynnelsen så fort som möjligt, af! parbetena för öppnandet af Svea kanal. Der har man således ägget! — Denna korta tidningsrevy kan icke lemna tillfälle att ingå på den vidlyftiga och redan så länge mot och med förda diskussionen om nyttan af befästningsarbetena, samt, i afseende på det sista, huruvida det från nalionalsjelfständighetens synpunkt må vara skäl att uppoffra förhanden varande medel på eti företag, som jemförelsevis gilver föga afkastning, så länge man kan använda dem till andra, som gilva god afkastning. Hvilketdera som för rikets anseende och välmåga är bäst, att för en i tiden aflägsnare, fastän wisserligen ofelbar fördel skänka bort några millioner utan ränta, eller göra dem fruktbara på ett sätt, att de öka landets produktiva kapital nu genast, är ock ett problem, icke lätt att lösa, då oändligen mycket derom kan sägas å båda sidor. Men vi anmärke blott, att så till vida, som J. J—n velat hemta en föresyn ifrån Fransmännens enighet i frågan om Pariss befästande, så är han mycket illa underrättad, och åtminstone hans premiss duger således icke. Hade han gjort sig närmarö underrättad om innehållet af diskussionerna både inom Franska Deputerade-kammaren och i tidningarna samt tagit notis af de oräkneliga korrespondensartiklarna derom i Tyska blad, så hade han blifvit upplyst, att det väl är sannt, det de politiska åsigterna icke inverkat på denna fråga, men att i alla fall striden för och mot befästningen varit ytterst hältig. Så t. ex. hafva väl Le Siccle och Le National, som båda äro oppositionsblad, talat för befästningen i en form, men deremot La Presse, som annars varit hoftidning, äfvensom Le Commerce, för närvarande en af de mest ansedda i Paris, med lif och själ stridt emot hela projektet. Uti kammaren hafva likaså en mängd ansedde och erkände patriotiske ledamöter täflat emot saken, deribland man märker Lamartine och Frankrikes största militär autoritet, Marskalken Soult sjelf, hvilken hade den öppenheten att förklara, att ehuru han såsom minister trodde sig pligtig att frambära förslaget, såsom varande af ministeren kollektivt beslutadt, måste han dock såsom militär ogilla det. Slutligen kunde det äfven löna mödan att taga kännedom om en mängd förträffliga artiklar öfver ämnet i fhe Times, som tydligt söka ådagalägga, att hela förslaget är en stor dårskap, endast härledt af någon obegriplig enthusiasm och illusion för ögonblicket, och hvars beskaffenhet man lätt kan föreställa sig genom en jemförelse med hvad i dylikt fall skulle hända här, om ett förslag uppstod att befästa hela Stockholm rundt omkring, sedan man förut lyckats väl uppskrämma Stockholmsboerna för den östra grannen. Otvifvelaktigt skulle äfven då, med tillbjelp af en hop preliminära artiklar af någon J. J—n, deri förskräckelsen, väl bearbetades, mången här i Stockholm finnas beredd att för samma ändamil votera något tiotal af millioner, isynnerhet om man dervid började begagna det kända fördelaktiga knepet, att söka utmåla alla dem, som vågade opponera sig mot ott sådant företag, såsom landsförrädare; men nela detta upprörande af passionerna utgjorde indå icke något bevis för nödvändigheten, att vå ett sådant företag nedlägga hela landets must och märg. Vi förmodade i början, att den ifrågavarande ! signaturen J. J—n under Freja artikeln skulle. beteckna den bekante pf. d. Utgifvaren, men . detta lärer, enligt hvad nu mera är upplyst, ej vara händelsen, emedan sistnämnde person, för tta dagar sedan, tvärtom till några andra muntigen och positivt lärer yttrade, om befästandet ! vf Paris, att det vore det mest onationella föreag man kunde tänka sig, samt högligen berömt .amartines föredrag emot motionen, hvilken enligt lh vad man ser af den i går afton hitkomna te-;