Aftonbladet – 15 februari 1841, sida 3

gosse med oxar till Ehrnlunds fartyg, hvaruti de blifvit imlastade och förde till Mörtvik å Ingarön. Derifrån hade packorne med 2 par hästar, körde af 2:e okände drängar, fortskaffats till Kohlström och och derifrån rotts till Kohlbotten. Dit hade Norrman likväl icke medföljt, utan återvändt till staden och underrättat Andersson om förhållandet, hvarföre Norrmanr icke kände på hvad sätt de forslats till Kobl botten. De 41 packorne, som blifvit anhållne Danviks kyrkogård, tillhörde det partiet af 33 packor, som sist forslades ifrån Edesnäs. Norrman hade sedan tillsagt Andersson, att han ej ville med saken hafva vidare att göra, och kände derföre icke hvar det andra godset tagit vägen. Norrman förmälte slutligen att emedan han, såsom ombud åt Andersson, deltagit uti godsets forslande, hade han förut ansett sig ej kunna uppträda såsom vittne emot sig sjelf, men sedan flere oriktiga uppgifter af andra meddelats, hade han, innan det blef förseat, beslutat uppenbara sanna förhällandet. I anledning häraf förmälte Anderssons ombud, Notarien Hervan, att han hört sägas och äfven tilltrodde sig kunna styrka, att Norrman berättat, det han blifvit lefvad dels 4060 Rdr, dels en plats vid Tullve ket, om han ville angifva Andersson. Med Inspektorerne Forssman och Lindell hade Norrman ieke baft något att skaffa om de anhållne 41 packorne, och Forssman hade Norrman icke sett förr än vid Rätten. Såsom vittnen åberopade Norrman skepparen Ehrnlund och drängen Otto. Bokhållaren Palmqvist, drängen Gräll och dagkarlen Lindval!, alla från Utön, afhördes, men hade sig ingenting i saken bekant. Dödgräfvaren Brodin afhördes och tillhölls att bestämdare, än hittills skett, uppgifva hvad han visste, men vidböll sin förra berättelse. Vid följande förhöret, den f4 sistlidne Januari, afiade skepparen Ehrulund, som, lika med de andra, förut förnekat all kännedom om saken, följande berättelse: En dag efter sistlidne sommar, då han uppehållit sig vid Gustafsberg, hade han fått bud, att en okänd herre ville å Ingarön träffa och tala vid honom. Ehrnlund hade derföre bogifvit sig dit och antingen vid Kohlström eller Brunn träffat Norrman, som frågat Ehrnlund, om icke han, som brukade segla uti skärgården, skulle vilja från Utön föra en last varor till Mörtvik å Ingarön, hvilket Ehrnlund bifallit. Några dagar derefter hade Erhnlund och drängen Otto (om dennes tillnamn eller vistelseort visste Ehrnlard ej annat, än att hans moder, som skulle heta Fröholm eller Frögren, förlidet år varit vid Brunn) uti Ehrnlunds odäckade storbåt, efter att hafva vid Sandhamn till barlast intagit 2:e parlass ved, tillhörig Baron Cederström, och som Ehrnlund ändå skolat forsla från Sandhamn, seglat ut och träffat Norrman och Wiborg antingen vid Beatelunds Storängsudde eller uti Baggersfjärd, der desse då kommit roende uti en båt och gått ombord. Derefter hade de, enligt Norrmans anvisning, fortsatt resan förbi Ornön till Utön, hvarest Ehrnlund aldrig varit, och der seglat uti en vik och lagt till vid några vedstaplar, hvarefter Norrman och Wiborg gåttiland. Derefter hade Ehrnlurd, på Norrmans tillsägelse, halat öfver båten till andra sidan af viken och lagt till vid en brygga, då Norrman och Wiborg, jemte 2:e okände arbetskarlar, hvilka kört 2:e med oxar förspände parlass, eller ett parlass i 2:e omgångar, nedkommit till stranden och kört tätt intill bryggan. De hade alla sedan hjelpts åt, att ifrån lasten i båten inkasta 45 eller 46 stycken med buldan omslagne fyrkantiga packor, hvilka blifvit öfvertäckte med ved och några pressänningar, hvilka Norrman och Wiborg haft med sig. Sedan hade de, klockan 41 på natten, afseglat från Utön till Mörtvik, dit de ankommit och laggt till vid bryggan antingen på e. m. samma dag eller dagen derefter. Ehrnlund hade derefter begifvit sig till Gustafsberg för uppgörande af en fraktaffir, hvarvid Norrman bedt Ehrnlund under vägen tillsäga Inspektor Lindell om hästar och åkdon. Norrman och Wiborg hade imedlertid qvarstannat vid bryggan. Under vägen hade Ehrnlund träffat Lindell och til honom framfört Norrmans bud, med underrättelse alt lasten vore framme vid Mörtvik. Då Ehrnlund :i skymningen återkom, hade han funnit före sig 2:nc parhästar med åkdon, på hvilka godset blifvit uppfördt ur båten af Norrman, Wiborg och drängen Otto. Derefter hade Norrman kört det ena lasset, hvaremot det andra blifvit kördt af stalldrängen från Brunns gård, hvars namn Ehrnlund likväl icke visste De hade med lassen tagit vägen från Mörtvik å Brunns gård, hvarifrån Ehrnlund trodde, att hästarne kommit. Ehrnlund hade sedan med Otto afseglat från Mörtvik. : Glasmästaren Norrman, hvilken i sin förra berättelse icke nämnt något om Lindell, uppga, i anledning af Ehrnlunds berättelse, ytterligare: I fjol vintras hade Handlaoden Andersson anmodat Norrman att skaffa en lokal å landet för uppläggande af gods ifrån Löbeck och der storbåt kunde lägga till; och som Norrman icke haft någon annan bekant än Inospektor Lindell, hade han för berörde ändamål vändt sig till Lindell, hvilken slutligen lofvat att emottaga det. Då de sista 33 packorna fördes från Utön till Mörtvik, dervid Norrman biträdt med att köra ena lasset, hade Lindell pa vägen mött lassen, öfvertagit köranrdet af ena, och dermed farit fram till en tilläst ria vid Brunn. Lindell, som hade nyckein till rian, öppnade den, och, sedan packorna der blifvit inlagde, tilläste han den sjelf. Derifrån hade packorne, såsom Norrman trodde, af Brunns folk något före Midsommar forslats till Kohlbotten och vidare, genom Anderssons försorg, till Danviksbergen, hvarvid så lärer tillgått: De 53 peckorne hade uti 3:ne omgångar blifvit forslade från Ingarön till Kohlbotten, 144 stycken bvarje gång, och derifrån vidare till Danviksbergen. Norrman hade dervid icke haft någon befattning, emedan Andersson under tiden blifvit personligen bekant med Lindell Vid de sista 41 packornes forslande, och hvarå beslag sedan gjordes å Danviks kyrkogård, hade Norrman uppehållit sig vid Hermansdahl. De 22 packorna, som förut blifrit forslade och ej blifvit anhållne, hade nigra dagar emellan blifvit uti tvenne omgångar rodde från Danviksbergen under Norrbro fram till Kungsholmstorget, ena gången af Anderssons dräng, Julin och dödgräfvaren Brodin, och andra gången af Brodin och arbetskarlen Fsgerroth. Norrman, som från Skeppsbron sett båten passera, hade på Anderssons begäran båda gånmL Ce rp om RR ÅA farvet fär aft föärekam.