Undersökningen om det stora lurendrejeriet å Utön. Sedan vi sist refererade förhandlingarne uti målet emellan Advokatfiskalen Lagerlöf samt Inspektorerne Forssman, Lindell oeh Handlanden Andersson, om ett betydligare lurendrejeri, som skulle under sommarens lopp bedrifvits i skärgården utom Stockholm, och till hvars upptäckande beslaget å Danviks kyrkogård gifvit anledning, hafva 3:ne rättegångsdagar i målet passerat. Så intrassladt detta mål i början tycktes blifva, dels genom svårigheten att få vittnena till en sanningsenlig berättelse om hvad de kunde veta uti saken, dels genom de många motsägelser, som förspordes i vittnesmålen, synes det deremot nu allt mer och mer vinna en fullkorålig utredning, sedan vittnena, det ena efter det andra, efter nogare besinning, börja öfvergifva sin bittills iaktlagna tystlåtenhet. Ehuru många motsägelser uti dessa berättelser ännu förekomma och tarfva närmare utredning, sprida de likväl en dager öfver tilldragelsen, som icke lemnar något tvifvel öfrigt, att både Utön, Alön, Ingarön, Brunns gård m. fl. ställen, varit snart sagdt en nederlagsplats för ett lurendrejeri i stor skala. Det är äfven märkvärdigt att finna, huru sparsamt vittnena efter hand portionera ut de upplysningar de hafva att meddela. en 40 sistl. December förekom i målet följande: Ur vår föfra berättelse erinras, att de båda karlarne, som kört smuglerigodset till Danviks kyrkogård, voro Drängen Abrahamson och Muraren Magnusson, hvilka i början länge nekade, men slutligen erkände det. Dessa båda berättelser återfinnas i N:o 4 af Aftonbladet detta år. Abrahamson uppgaf nu, med anledning af Magnussons berättelse, att han, på tillsägelse af Glasmästaren Norrman, bemma hos Fodermarsken Hammarberg, kört ut genom Skanstull till Koblbotten, och under vägen träffat Magnusson, som bedt att få åka med, om Abrahamson körde till staden. Då Abrahamson bejakat det, hade Magnusson följt med till Kohlbotten och sedan de lassat packorne på kärrorne, hade de kört till Danviks kyrkogård, der Abrahamson lerunat Magnusson. Detta öfverensstämmer äfven med Magnussons berättelse. Vidare tillade Abrahamson, att Hammarberg, sedan denne och Norrman samtalat om ifrågavarande körslor, tillsagt Abrahamson att på qvällen samma dag verkställa desamma. Glasmästaren Norrman bestridde likväl, att han beställt hästarne hos Hammarberg och med denne samtalat derom, utan förmodade, att Handlanden Ande:sson och hans dräng gjort det. Norrman, som förut ingenting vetat och begärt blifva skiljd från målet, berättade derefter följande: Sistlidne sommar hade Handlanden Andersson anmodat Norrman att anskaffa en skeppare, för att från Edesnäs å Utön forsla varor. Norrman hade anskaffat skepparen Ehrnlund, och med honom, jemte en Ehrnlunds dräng, Otto, samt Bokhållaren Wiborg, utseglat till Edesnäs, der Norrman varseblifvit 63 serskilta packor, okände till innehållet. Dessa packor hade legat förvarade till en del uti ett uthus, liggande afsides vid en hälsobrunn, dit Rältaren Malmström visat vägen, till en del uti en källare, Huru godset kommit dit, Visste ej Norrman. Enligt Handlanden Anderssons anordning, hade 32 packor först