Aftonbladet – 15 februari 1841, sida 3

Norrland, Jomförd med de underrättelser, som andra trovärdiga vänner i orten om ämnet meddelat mig, ieke innehåller hvad du kallar rätt och godt — det vill ju äfven säga sanningsenligt — har jag deråt ej egnat det varma deltagande du tror, utan tvyertom önskat, att du, före offentliggörandet af din vigtige nyt, hade gjort dig bättre underrättad om sanna förhållandet, hvilket du, i saknad af säkra källor, hade kunnat hemta från sockenstämmoprotokollerne rörande kyrkobyggnaden i Hernösand, eller om du egt, hvad jag betviflar, någon redlig vän der i staden, så hade du af honom kunnat få upplysning om ett och annat, som säkert gifvit din vigtiga nyhet det intresse och deltagande, du nu nog förhastadt förutsätter; och om då ifrån denna sednare källa du äfven fått hemta sådana upplysningar om den fördröjde kyrkobyggnaden, som jag önskade dig, så hade du kanske funnit, att din nyhet bordt, antingen alls icke meddelas, eller åtminstone iklädas en annan skepnad än du gifvit den. Vare detta nog om ett ämne, som — jag försäkrar dig — jag bättre känner än du, och är för allmänt kändt i den församling det egentligen rörer, för att besvära dig och din sysselsättning på sätt nu skett. Må jag endast upplysa dig, att de åt-killi,a ledamöter i församlingen, al hvilka — du tyckes så tro — man miss: velat förmoda hinder emot kyrkobyggnaden, lärs önska en detta stift värdig domkyrka uppresa3 i den förfallna lilla stadskyrkans ställe, men hvilken församlingen icke ensam utan bidrag från stiftet har förbindelse att uppföra, och hvarföre den, efter hvad jag förmodar, du lika väl som andra skulle veta, nu vid Riksdagen sökt att återfå de från stiftet utgående så kallade domkyrko-tunnor, med hvilka oeh af bvilka detta stifts lika som alla andras domkyrkor skola uppbyggas och underhållas. Dessa åtskölliga l-damö!ters nit för det soda och rätta hade dui din nyret ej bordt med tystnad förbise, och intet kan ursäkta denna underlåtenhet, än din okunnighet om sanna förhållandet, eller huru? Men heder vare desså mostådare. säger du, ty de äro betänkta på ett societetshus m. m. Häruti är du äfven illa underrättad, men kan, som sagdt är, få veta det råtta om du vänder dig till någon, till och med af dina så kallade motståndares motständare i staden, och ingen af dessa skulle vara nog äreförgäten att vilja skylla societetshusets förberedelse — i fall sådant vore annat än ett ännu omoget förslag bland några stadens yngre invånare — på någon af kyrkobyggnadens motståndare. Dessutom var denna förmenta qvickhet, utom det högst opassande i jemförelsen, platt och misslyckad, om du behaga! erinra, att den ena byggnaden är ett hela församlingens åliggande, och den andra ett frivilligt åtagande af endast on eller några personer, som kunde hafva lust till försöket, och din mening måtte väl ej vara att, så länge och intilldess Hernösands domkyrka blir färdig, må ingen stadens invånare, af hvad stånd och vilkor som helst, understå sig ens påtänka, mindre utföra något slags byggnad af hvad namn oeh beskaffenhet som helst. Hvad det animerande exemplet från Sundsvalls spektakelhus, och deraf följande teatraliska bildning med åsidosältande af nyttiga samhällsoch kristne egenskaper, beträffar, ligger det utom gränsen afdin och min domsrätt. Väl må vi beklaga dem, som låta sig så vilseföras som du anar, men att på förband döma till följderna af en handling, ett företag, vore det äfven ifrån ett teaterhus, som ännu icke existerar, bevisar, lindrigast sagdt, brist på kristelig fördragsamhet, och ailvarsamt sagdt, kitslighet ock benägenhet alt klandra och skymfa äfven under dei man gycklar med det heligaste, och må jag äfver säga: O tempora! O mores! MESSI NISSE