Aftonbladet – 15 februari 1841, sida 2

-, bite oo a SR de medgifva en vida större höjd till inrymmans de af 40 å 42 tusende T:r på ett ställe af föga mera än 40 alnar i fyrkant. ec) Att de enskilde spanmålsägarne, hvilka Ia. de rättighet att få sin magazinsgilda säd, rår; korn, eller hafra till 4 af dess värde belänad af de privat-banker, hvilka erhållit Riksbankens kreditif, skulle äga, under vissa kontroller ät bankerne, sjelfve efterse dess skötsel i händelse den af Associationens och bankernes gemensamt tillsatte vårdare vansköttes; äfvensom, att rär som hälst efter återbetalning af lånet få disponera densamma. Magazinsbyggnadens egna art att medgifva flera afdelningar synes äfven undanrödja betänkligneten att sammanblanda flere serskilde ägares säd, då denna kunde efter qualiteten sorteras, Associationen kunde dessutom inbördes försäkra hvarannan för mindre förluster, äfvensom lemna garantier åt banken, derest 1okalen fordrade att anlägga magaziner på betydbigt afstånd från dess kontorer. d) Att Direktionen öfver den bank, som belänat säden, endast i de fall skulle äga, efter kort advis uppsäga låret till betalning, att neml. ränta icke erlades, eller att säden på ett eller annat sätt till dess värde försämrades, hälst Direktionens befattning med eftersynen eller vården deraf endast skulle inskränkas till att förekomma olofligt bortförande deraf. e) Att deremot Bankdirektionen, så snart torgprisen inom länet öfver en månad varit stigna öfver den prisbestämning, som tagits till gru för beläningen till 2-3 deraf — elier anbud till Direktionert inkommit, öfverstigande nämnde pris, hvarom spannmilsägaren, underrättad, icke velat träffa godvillig uppgörelse — skulle äga ovilkorlig rätt å auktion försälja så mycket säden, som betäckte lån och omkostnader. Och slutligen f) — i afseende på nyssnämnde prisbestämning, hvilken, för att vara ändamilsenlig och jemkad efter den inom olika orter af riket vanliga skilnad i priserne, hvilken härrör af transportkostnad eller andra lokala orsaker, torde böra i högsta instansen bestämmas al Kongl. Maj:t. Att ett system infördes af rapPorter till Finanseller Inrikesdepartementet, hvilket derigenom äfven komme i tillfälle att bedöma i hvad mån den ena eller andra orten behöfde att underlättas för att af en annan göra imköp — den enda undsättning, som dädanefter borde komma i fråga. Jag hoppas, att härmed nog torde vara sagdt, för att visa det förslaget, så kompulsoriskt det nu här 1 hast framkommer, lätteligen kan få en mera fullständig utveckling, och att det imedlertid ådagalägger de vigtiga fördelar framför alla förut försökte eller uppgifne, neml.: att ingen prealabel lagstiftning, ingen ny inättning af embetsverk och intet tvång behöfves; att ingen, det allmänna drabbande, förlust uppstår, sådan som kan lätt begripas hafva förut inträffat, då, enligt en Ir KammarRådet Welins förslag vidfogad tabell, summan af undsätltningar ifrån 1842 till 4832 uppgått till 8,943,728 Rdr 45 sk. Bko, eller, fördelad på 94 år, till 425,446 Rdr årligen; alt i stället en ren nationalvinst, motsvarande hvad som nu under öfverflödsår af brist på upplagstillfälle slösas, och hvad som genom ändamålslös omsältning, eller handel fram och tillbaka, rent förloras, kommer hela samhället tillgodo. Och att den skamlösa stegring, hvarvid en socknebo kan få betala 47 Rdr Rgs för en tunna hafra till sin pastor, (en casus, hvarom 48537 års annaler i Wermland kunna vittna) likasom de mindre förmögnes utarmande i de norra provinserne eller rättare i de 42 provinser Hr Welins forskningar visat vara ständigt behöfvande i missväxtår, kunna upphöra och såsom uteblifna hinder medgifva förmögenhetens successiva stigande. Ingenting synes alltså återstå för mig, alt vidare härom utveckla, än att de större jordbrukarne eller possesionaterne, hvilka inom landet kunna göra de betydligaste besparingarne, måste finna sitt intresse uli, alt dels bekosta magazinsbyggnaderne och erlägga räntan på upplagd och belånt spannemil, eller med ett ord, att sälta konsignationsanstalterne i gång, så snart privatbanker i de flesta orter bildat sig och de för rörelsen ålminstone i dess början behöflige kreditifmedlen af 4 millioner Rdr Bko äro gifne. Rättigheten att begagna låncanstalten borde naturligtvis stå öppen för alla och de mindre jordbrukarne til. låtas alt slå sig ihop om ett skäligt minimum af 40 till 20 tunnor, äfvensom att mot skälig byra få begagna magazinerna; men driffjädern till upplag hos alla bör bevisas och den kan det, fastän icke utin en vidlyftigare kalkyl, hvarmed till en annan gång kan anstå, om det visar sig att det är värdt vidare tänka på saken, eller med andra ord: om Pharao vill vakna. Af det redan anförde torde inses, att förslaget bör på en gång verkställas i alla rikets kän, åtminstone de egentliga spannmålsproducerande; om uti ett enda, der bank nu finnes, t. ex. i Jönköpings, man ville försöka; oeh om Hafran, hvarå priset nu i denna stund lärer varit nere till 2 Rdr 46 sk. Bko, belänades med nära detta belopp pr tunna — ty 3 Rdr borde väl alltid anses såsom minimum af dess medelpris, då den under vanliga år i Wermland aldrig gerna faller under 4 Rdr, men väl oftast står till 5 å 6 Rdr. — Om, säger jag, de, om icke stora, dock talrika sädesproducenterna inom Jönköpings län härå byggde sin spekulation, men Weoesteroöthland. utan hank ee kända Lkalab..