Aftonbladet – 15 februari 1841, sida 1

det blefre att upprepa hvad man förut sagt, om man ville inlåta sig i repliker; man behöfde eerföre endast hos Sekreteraren begära ur de förra protokollerma, att svaren upplästes. Fal. insämde för öfrigt med Hr HalUing. Hr Brinck förenade sig med Hr Halling om förraltningens af Sjöfartsfonden öäfrerflyttande på KommersKollegium, och vederlade Hr Wijks påstående, att denna fond vore handlandes och skeppsredaros snskilda tillhörighet. Väl betalades afgifterna till denna fond af de trafikerande i första hand, men de utgingo i likhet med tullmedien och föllo till sist på konsumenterne, likass:m öfriga tullafgifter. Staten vore således berättigad att disponera öfver dessa medel, likasom öfrer andra tull-intrader, Hr Mob ry redogjorde för Utskottets tillstyrkande i 4 S. Då ifrågavarande medel hufvudsakligen fore ämnade till skydd för vår handel och sjöfart, men erfarenheten visat, att de ieke blifvit riktigt använda, hade Utskottet ansett den i betänkandet föreslagna åtgärd, att för dess förvaltning bilda ett nytt embetsverk, för mest ändamålsenlig. Tal. instämde i denna mening ech anköll, att betänkandet i denna del måtte bifalias. — Hr Grapengyierser hade icke förmärkt några klagomål öfver Konvoj-kommissariatets administratien; man borde icke för ro skull företaga reformer, utan endast i händelse af behof, hvarföre Utskottet saknat skal för sitt tillstyrkande i denna del; önskade, att det måtte förblifva vid det gamla, och afslog betänkandet. — Hr Wera instämde i Hr Hallings förslag och förenade sig för öfrigt med hvad Hr Brinck anfört om handelsoch sjöfarts-fondens egenskap såsom en allmän kassa. Man hade talat om nödvändigheter af tributer åt Barbaresk-staterna för hamdelas skyddsande; men Talaren fann det icke värdigt avt betala skatt till sjöröfvare. — Hr Lagergrem skulle vilja förenat sig med Hr Halling i hans förslag, såvida sådant icke vore stridande met rättsgrunder, och sökte utveckla, att konvojkassan vore af enskild egenskap cech bildad af handlande och skeppsredare, för att trygga handeln och bereda flaggans keder; de handiande sjelfre borde äfven följaktligen såsom hittills disponera denna fond och deltaga i dess förvaltning, och derföre vore det orättvist att öfverlemna denna åt KommersKollsgium. Konrrvoj-kassans medel kunde ej jemföras med tullmedlen, då de förra vere bestämda för ett visst ändamål. Utskottets förslag skulle endast föranleda stora kostnader för nya tjenstemärs tillsättande och afliönande m. m. Tal. prisade den närvarande förvaltningen, och yttrade, att den icke ådragit sig några anmärkningar, om ieke någom ebetydlig öfver bokföringssättet, sem skulle vara något för vid!yftigt. — Hrr Ekbom, Halling, Petrd och Briaock sökte ådagalägga, att åtskilliga vigtiga ammärkaingar blifvit framställda mot förvaltringer, såsom Trellhåtte-affärem, uppbyggandet af kensulats-buset i Fanger, m. m.; en af de vigtigaste vore, att denna förvaltning på ett år haft endast 7 sessionsdagar; detta torde bäst bevittna ebshöfligheten att ett emhbetsverk, som, enligt hvad Hr Halling yttrade, ej hade andra göromål, än att utassignera medel, så fort befallning derom komme från Kongl. Maj:t. DPertill nämado samme Tal., att Korimissariatet ieke ens hade någon egen kassa att förvalta, utan att denna funnes i Rikets Ständers Bank, Vid slutligen anställd votering öfver denzxa punkt bifölls Hr Hallings förslag, med 25 röster mot 21. Under fortsättningen af diskussionen besläts genom votering, på Mr Hallings förslag, att afgiftca till Handelsech Sjöfarts-fondea skulie npedsättas från 40 till 67; precent; bhäremot opponerade sig Hrr Schartau, Foenander och Ekholm, hvilka talade för bifall till Utskottets förslag i denna del, samt Hrr Wijk, Moberg ock Bagge, hvilka ansågo, att Ständerna icke skulle befatta sig med frågan oa afgiftermas nedsättning, utan öfrerlemna åt kandlande och skeppsredare sjelfve at hos Kgl. Maj:t derom göra ansökning. En serskild diskussion uppstod om, huruvida Handelsoch Sjöfarts-fondens medel skulle ingå till Statsverket eller ej. Hrr Lagergren, Wijk och Helsinglus bestridde detta på det högsta, och vid votering bärom beslöts genom den förseglade sedelns afgörande, att dessa medel ieke skulle inflyta till Statsverket. Detta föranledde er sersåild tvist om hvart dessa medel skulle ingå, sedan man förut beslutat, att Konvoj-kommissariatet skulle upphöra. Hrr Wern, Schartau och Ekholm ville, att de skulle ingå till Riksgälds-kontoret och begärde proposition härpå; Hr Lagergren ansåg att de borde ingå till Hardelsoeh Sjöfarts-fonden, och Hrr De Marb, Gråå m. fl. funno att de naturligtvis borde ingå till KommersKollegium, då Ståndet beslatat, att fonden skulle ställas under Koellegiets förvaltning. Då de förstnämnde Tealarne likväl yrkade propesition på sin mening, förklarade Talmannen, att denna fråga vVore helt och hållet By, hvadan han af grundlagen vere förhindrad att derå framställa proposition, mot hvilken åtgärd icke protesterades. — De öfrige punkterna af betänkandet lades till handlingarne. osm ———— RÖ 0 Nr Vv NR TA TR RA Jå Km — rr -.