Aftonbladet – 15 februari 1841, sida 1

RIESDAGEN. BORGARESTÅNDET. Sammandrag af diskussionen öfver Btatsutskottets betänkande, i anledning af väckte motioner om Konvojkommissariateb samt Handelsoch Sjöfartsfonden. Denna diskussion, som upptog trenme plena, hvälfde sig i början förnämligast öfver nödvändigheten af den nuvarande förvaltningens bibehållande. Det vore tröttande för Läsaren, att införa diskussionen i sin helhet; hvarföre vi nöja 0386 med en kort redogörelse för denna diskussion och resultaterna deraf. Er Halling uppläste först ett skrifiligt anförande, hvaruti, med ogillande af Utskottets förslag till en förändrad styrelse för verket, föreslogs, att Rikets Ständer måtte förklara Konvojkommissariatet för öfverflödigt, och indraga de dermed förknippade kostpader, samt att förvaltningen af handelsoch sjö fartsfondens medel ställas under Kommerskollegium, hvilket skulle besörja utbetalningen af tributer till barbareskstaterna, aflöningar för konsulaterra, utgifterna för Svenska Församlingen i London, m. m., sor nu tillkommer Kenvojkemmissariatet, samt endtligen, att Kongl. Maj:t måtte förordna, i hvad mån kenungariket Norge skulle i denna nya förvaltning deltaga. — Hr Wij2 uppträdde med ett långt, muntligd anförande emot Utskottets förslag, samt e åra på det högsta hvarje förändring i närvarande förhållande med hardelsoch sjöfartsfondens samt dess förvaltning, somt uppdrog en vidlyftig histerik äfver denna fonds eppkomst och dispositien, samt sökte visa, att denna kassa vore att förlikna med skeppsredares och hardlandes enskilda tillhörighet, alldenstund den ständigt varit förvaltad eftev äe grunder Gesse ber stämt, och bildats af bidrag ifrån desse, äfven som att dess bestämmelse varit att skydda handelsflaggan. Eburu ifrågavarande medel inginge med gen allmänna tullbevillningen, vero de likväl ingaJuada att betrakta såsom af bovillningsmatur, och Utskottet hade äfven visligen underlåtit att yttra sig öfver detta ämne. TIagen anmärkning mot förvaltningen af detta verk hade vid föregående riksdagar blifvit framställd, utan förtjenar det allt loford för sina edministrativa åtgärder. Norges andel jkassan vore väl bevakad, då det hade en representant i direktionen, eeh Sverge blott tre, utom ordföranden, presidenten i Kommerskollegium. Tributerne till barbareskstaterna stadnade icke alltid vid de effekter, sore afsändes till dem årligen. . Då desse icke i rätter tid framkommit, hade konsulerna med penningar varit nödsakade att tillfredsställa korsarerne, om de icke skulle skada vår handel. Härtill behöfdes ofta kreditiver på Hamburg och London. Rykten spridde sig stundem, att korsarer visat sig, och för att trankilisera besättningarne, som eljest vägrade taga hyra på Medelhafret, begärde de bandlande vanligtvis, att krigsfartyg måtte utrustas; till alit detta behöfdes medel att efördröjligen presteras. — Er Bagge talade äfven för Konvojkommissariatets bibekållande, och uttryckte sitt ogillande deraf, att Utskottet, i afseende på förvaltningen af detta verk, likasom i flere andra fall, visat sig benägen för en alltför intim amalgamatior med Noige. — Hr Ekhe:m instämde i Hr Haliings förslag, att Konvojkorarnissariates förvaltning skulle öfverflyttas på Kommerskollegium, samt upptog till besvarande åtskilligt af hvad Hr MW:j4 anfört. Hanrdelsoch sjöfartsfonden kunde, enligt Tal:s mening, lika litet sägas tillhöra handlanderne, som tullmedlen kunde det, hvilka på lika sätt inginge. Rikets samtlige invånare egde lika rätt till den förra, som till de sednare medlen. Förvaltningen af fondens medel ansåg Tuol. icke så oförvitlig, och nämnde den ceIsbra Nya TFrollhätte-atfåren. Kommerskollegiurh borde lika väl kunna besöria em kreditivrätt för Konsulerna, äfvensom om utrustande af konvojfartyg, då sådana behöfdes; man hade för öfrigt af den sista expeditionen erfarit, att det icke var så farligt med korsorerna — Hr Rydin ansåg, att ingen förändring i förvaltninger af kenvejmedel borde ske, och ogillade derföre både Utskottets och Hr Hakngs förslag. Det vore en orättvisa att indraga dessa inedel till statsverket. Ständerne egde ingen rätt att lägga crabargo på dem, ty de tillhörde ett enskild: ändamål och kunde betraktas såsom ett serskild bolagsfond. På samma sätt skulle man kunna göra anspråk på t ex. Stockholms stads eller Allmänna Brandförsäkringsfonden. — Hr P.tr fann dettta ämne förut så omständligt behandladt, att EES RABE TD LR RN RME IAS RETAANE