Aftonbladet – 15 februari 1841, sida 1

och Fredsgatorne; LANDBERES Bed vid Röda kadarne; i landsgatan; I WALLBEResS i husct Hr 8 vd Zybrohkomnen; samt i huset Mr 53 vid Röda Slnssgatax. ANNONSER emo mr NT SE a Europeiska freden. — Lord Brougham förklarade sin tillfredsställelse öfver, att hafva aflockat den ädle hertigen ett tal, bvilket man kunde anse för den största tjenst, som blifvit gjord åt fredens sak, hvarefter adressen antogs. I Underhuset föreslogs adressen af Lord Brabazon, och understöddes af Hr Berkeley, som isynnerhet yttrade sig öfver dea fördelaktiga stlällning, hvari de utrikes angelägemheterna befunno sig. Hr Grote ogillade ministrarnes politik och traktaten af d. 43 Juli, hvars fördelar voro ringa, men skadan stor. Lord John Russell beklagade, att Frankrike skiljt sig ifrån det stora mål, som de öfrige Europeiske makterne hade i sigte. Hade England vägrat alt hjelpa Porten, så hade denna makt anrepat Rysslands bistånd, oeh freden hade sväfvat i större fara är nu. Deraf följde icke, att England skulle blanda sig i hvarje tvist emellan Sultan och hans pasechar; hvarje serskildt fall måste betraktas för. sig, efter de omständigheter, som dermed voro förknippade. Traktaten i Unkiar-Skelessi, fastän den icke faktiskt förstorade Ryssland, var likväl en hotelse för Europa, att Ryssland vere benäget att öfvertaga Turkiets beskydd, och denna sa kernas ställning kunde ingalunda vara Europa angenäm. Lord Palmerstons not af den 314 Augusti hade tydligen och klart visat hvilka faror, som hotade Sultan genom Mehemed Ali, och Fransyske ministern Passy hade erkänt detsamma. Under sådane förhållanden var det ieke att tänka på, ait Ryssland och Österrike skolat hlifva stilla åskådare af händelserna, och om de ryckt i fält, så hade icke England kunnat sitta stilla. Derefter genomgick Lord Russell underhandlingarne 4859 och 1840, för att bevisa att Lord Palmerston alltid bemödat sig att vinna Frankrikes medverkan, och att Ryssland gått tillväga med den största uppriktighet. Han stödde sig på Hr Guizots uppgifter, till bevis att underhandlingarne bragt Ryssland till moderation, och att Frankrike, långt ifrån alt hafva blifvit öfverraskadt, tvertom baft fullkomlig kännedom om Englands politik. Talaren gaf sin hyllning åt Fransmännens förtjenster; ban kunde förklara sig deras förbittring i följd af den isolerado ställning, hvari deras egma ministrar bragt dem, Dessa ministrar synas hafva haft till grundsats, att inrätta sitt lefverne Mehbemed Al till behag, och då denne vägrade att lyssna till de Europeiska makternas råd, hade ministrarne hållit till godo med hans vägran, Hvarje bemödande, att få Frankrike att taga del i alliansen, hade då blifvit öfverflödigt; Frankrikes politik hade ögonskenligen endast traktat efter att draga saken ut på tiden. Sir Robert Peel gillade fullkomligt ministrarres politik, Hr Hume föreslog ett amendement, som skulle öttrycka ogillande af ministörens politik i afseende på de Orientaliska angelägenheterna, men fann ieke något understöd inom Huset. Lord Palmerston beklagade likaledes det, sisom han hoppades, blott korta efbrottet i det goda förståndet med Frankrike. Talaren hade alltid varit en ifrig försvarare af nära vänskap emellan dessa båda länder. Han trodde, att i afseende på Turkiska frågan Englands och Frankrikes intressen voro desamma, ech att om Frankrike uppfattade den anda, i hvilken England handlat, så skulle den gamla vänskapen åter upplefva. Frankrike hade icke att beklaga sig öfver brist på uppmärksamhet. Tidsudrägt var verkligen dess afsigt. Ministrarne hade varit öfvertygade om paschans farliga afsigter och Portens bjelplösa belägenhet. Bistånd hade blifvit lemnadt en befolkning (den Syriska), som blott sträfvade efter att afkasta sitt ok. Åt denna omständighet måtte man tillskrifva den snabba framgången af makternas vapen. Hr Hume återtog härpå sitt amendement, som tadlade ministrarnes politik i den Orientaliska frågan, och adressen antogs af Huset. Lorå Russell och general-prokuratorn gåfvo tillkänna, att de ämnade förelägga Huset motioner rörande fattiglagarne och lagskipningen. Lord Stanley ämnar att med det snaraste framlägga sin bill em valmans-registreringen i Irlantl, och Statssekreteraren för Irland, Lord Morpeth, att uppträda med en i motsatt anda, så att striden emellan de båda politiska partierna då får ett rikt fält att utveckla sig på. PREUSSEN. Vi nämnde för någon tid sedan em ett bullersamt uppträde, som i Konungens af Preussen närvaro förefallit på operan i Berlin, men hvarom de Tyska censurerade tidningarne icke innehöllo den ringaste upplysning hvari det egentligen bestått. I ett af de sedmast hitkomna numrorne af aChristiansandsposten läses ettutdrag ur ett enskildt bref från Berlin, dateradt den 20 Januari, hvari det ifrågavarande uppträdet berättas på följande sätt: i I operahuset var här för några: dagar sedan stort spektakel. Konungen, som tvertemot sina: ministrars råd absolut ville hafva den hatade!