BLANDADE ÄMNEN, EN RESA TILL STOCKHOLM. I. En morgon i Maj månad dånade den vanliga signalen till afresa från ångfartyget genom den lilla staden och påskyndade mina steg ned till kajen, der jag, efter att åter hafva sagt farväl till de vänner som följt mig, gick om bord, fö att resa till Stockholm. Morgonen var ruskig. En tjock dimma ombhöljde stränderne, och Wettern, mörk i hågen, grälade och brummade, som en gammal kolerisk krigsman. Detregnade, och däcket var slipprigt och otrefligt. Jag gick derföre ned i den mig anvisade hytt, ej litet nyflken att få veta, hvem jag hade den äran att hafva till contubernal. Jag inträdde, och se — der satt just på den soffa, hvarest jag ämnat slå mig ned, en af dessa varelser, dem Dahlgren beskrifver i bombasins-spensar med perlemoknappar, och hvilka pläga läsa Orthenbergska famillens lidande; jag skulle vilja komplettera attributerna med ett dussin souvenir-ringar och ett högst aimabelt virkadt fräs. Denna qvinliga mentor var omgifven af ett emballage af askar, knyten och paqueter. På sin venstra arm bar hon, i stället för egiden, en väldig pirat med ett brokigt broderi, föreställande en jägare med ett koppel bundar. Men det värsta af allt var dock en viss olidlig konseqvens i hennes blickar, som en gång för alla tagit plats i taket, just som den förhexade olycklige Saladin !), då han stod den hela långa natt och såg på stjernorna. Och då hon slutlisen, utan att vända ögonen från taket, efter en qvarts tystnad, frågade läspande: eparlez vous frangais?, då var det slut med allt hopp om ett drägligt ressällskap. Non Madamep, svarade jag och vände mig suckande mot väggen, der likväl snart den valmokransade guden närmade sig, tillslöt mina ögonlock, och befriade mig både från att tala franska med den obekanta och från smärtan öfver skiljsmessan ifrån mina vänner. Efter en vederqvickande blund gick jag att taga passagerarne på däck i ögonsigte. Här var temligen lifligt. Passagerare-personalen utgjordes af några dryga Grossörer från B., tvänne små näpna mamseller från W-., derifrån mamsellen med ögonen var, hvilken på sin stora pirat bordt ha den i dubbelt afseende signifikanta devisen: Uden Misvisning,, — fem å sex personer af la haute volee, som igenkändes derpå att de hölle kammarspisning, och ännu några andra småstadsboar, hvilka med mig helt modest räknade sig till c:olket,. Våra ungherrar bestodo af diverse ynglingar i grå hattar och långrockar, som man i Danmark skulle hafva kallat Pebersvender,. Vi hade äfvenledes en Sergeant, som såg något moquant ut, med ett par vackra långa engelska ögon och sådant hår som aJohn Andersson my Jo John x Han tycktes icke vara nöjd, hade satt sig med ryggen mot vinden och insvepte sig i sin kappa, hvars krage stod upprätt och lemnade blott bemälde långa ögon godt spelrum. Några Skottar voro äfven med i laget, hvilka under sitt fjortondagars vistande i Sverige would have seen all that is remarkable in that eountry ). No Gentlemen! sade jag med en viss förtrytelse, ,surely, it is too short a time for that purpose ). Men de logo blott som jag tyckte rätt skälmaktigt åt min invändning. Al deras kort, som jag sedermera erhöll, förnam jag, att de voro Engineers eller Ingenieurs Mecaniciens från något Institut i Manchester. För :) En personage i Oelenschlägers: Aladdin. :) Hvem känner ej denna vackra Irländska Ballad som den förtjusande Madame Anna Bisbop sjöng i Sverige? Kunde hafva sett allt som är märkvärdigt i det Porse h är äkerligen, go herrar, det för kort tid för detta ändamål.