Aftonbladet – 12 februari 1841, sida 1

MM VISAR SKP SIR MAR 77 MA AL USEL MAR vv väaR AAA med först skulle hafva utgått härifrån för at vinna en dubbel approbation, innan den på å tervägen kom Svenska publiken tillhanda, — så som ett verkligt uttryck af de officiella åsigter na, ett antagande, som för öfrigt helt och hålle öfverensstämmer med tonen och hållningen ho: de andra pressens organer, hvilka tillhöra der sidan. Det är i betraktande af dessa omständigheter som vi tro att vissa uttryck i den ifrågavarande artikeln angående de nu församlade Ständerna förtjena i hög grad bemärkas. Det första hvarvid man fäster sig är att Riksdagsoppositionen framställes såsom en gengångart i större skala af en wkoalition, som vid slute kaf år 4839 skulle bildas, men som genast upp döste sig till intet, och att adet enda hvari op: positionsmännen visat sig konseqventa har vari det oförtrutnaste bemödande, att göra all regesring efter den ännu gällande grundlagen omöj lig, att klandra alla regeringens åtgärder oct alt vilja genomdrifva sina egna åsigter, utan af asende på deras lämplighet eller riktighet. Det ta yttrande har visserligen en hög auktoritet fö sig, emedan det mycket nära erinrar om ettan nat, som förekom vid nuvarande Landtmarskal ken Friherre Palmstjernas bekanta adress till Ko nungen under Hans Maj:ts besök i Norrköping slutet al år 4858, eller i det nådiga svaret på samma adress, vi minnas nu ej rätt hvilketdera nemligen att ett fortfarande af tryckpresseas miss bruk, sådana de visat sig här i landet, skulle gö ra all regering omöjlig, men det är i alla fal icke utan betydelse att se det officiella blade upprepa samma påstående emot en Riksdagsop position, som åtminstone inom tvenne stånd ha en vida öfvervägande majoritet och jemväl inon de båda öfriga en ansenlig minoritet för sig. De blir det ännu mera när man betänker, att den na opposition icke allenast på det -omsorgsfulla ste afbållit sig från alla sådana förslag eller yr kanden, som kunde hafva den aflägsnaste anstryk ning af att vilja göra den styrande makten o verksam, utan äfven varit just den, som vela påminna om nödvändigheten af konseljens fullta lighet oeh afgörandet hos regeringen af de ären der, hvilka dit inkommit från Ständerna, Nä detta är på ena sidan ett lika obestridligt fak tum, som å den andra att Ständerne ännu ick mer än en gång under ett helt års tid varit a regeringen kallade på rikssalen, för alt få emot taga något Kongl. Maj:ts svar, angående deras an draganden, och att då endast blef fråga om de partementalstyrelsen, kan hvar och en sjelf bil da sig ett omdöme om rättvisan af det ofvanstå ende. För den ointresserade betraktaren, heter de längre fram, miste det synas beklagansvärdt att man i det monarkiska Sverige kunnat komma derhän, att det nu klandras att vara Konungen tillgifven, eller, såsom det heter enlig den nya terminologien, devuerada, Äfven hi har Statstidningen, lika litet som på något an nat ställe, reserverat sig, och den slutsatser blir således naturlig, att man i det officiella lä gret ännu fortfar alt anse eller låtsa anse all klander mot regeringen liktydigt med bristande tillgifvenhet för Konungens person. Annars äl det teinligen kändt, att ordet devuerad, såsom benämning på ett parti eller opinionsfraktion egentligen betecknar dem, som Jikt och oliki uppträda såsom allenastyrandets, eller den si kallade rena monarkiska principens, förfäktart emot nästan hvarje bemödande att återföra der jemnvigt emellan statsmakterna ech den konsti tutionella anda, som 4809 års lagstiftare vill nedlägga i Regeringsformens föreskrifter, mer icke har det ringaste att skaffa med känslorn: för Konungens person. Allt detta, nog vidunderliga klander, och i synnerhet det oupphörliga skriket emot rege ringens åtgärder, eller, såsom man säger, emo psystemet, och de trägna insinuationerna emo: en hemlig kamarilla, hvilken utropas såsom yt terst förderflig, ehuru det allt hittills icke blif ,vit ådagalagdt, hvilka olyckor den dragit öfve landet, allt detta, säger artikelförfattaren, skal passera för patriotism,. — — (Det är ändå rätt artigt, att här åtminstone finna en kamarillas tillvaro utan förbehåll erkänd i det officiella bladet.) Den, som med närmare kännedom som ställningar och förhållanden, fortfar han. tror sig finna rätta grunden dertill i en sårad nfåfänga och hämndlystnad, uti en obändig äpregirighet och lycksökert, uti en låg vinningslystnad, eller, slutligen hos de ärligaste, uti någon theoretisk förvillelse, förkättras såsom ,devuerad och servil, eller får hålla till godo ,med andra verkligen smädliga benämningarp. (Allt detta förtjenar, såsom läsaren ser, att antecknas och ihågkommas.) Längre ned: den erfarna och högt förtjenta Justitie-ministern Grefve Rosenblad erhöll till efterträdare en annan af nationens män uppburen embelsman, nemligen Grefve Posse, hvilken ansågs utgöra själen i det nya Statsrådet, hvars öfrige medlemmar tills vidare ansågos motsvara Ständernes önskningar,. — — (Det vore intressant om Statstidningen här ville suppleera den brist som förefinnes uti den Ryska artikeln och citera några. utlåtanden eller andra omständieoheter, hvarigenom Grefve