Aftonbladet – 11 februari 1841, sida 3

RTR VERVA ERA ne I bränvinsbord skulle i deras hus alldeles upphöra; och att ingen skulle, vid hvilket tillfälle eller under hvilket namn som heldst, undfägna en annan, vare sig bekant eller främmande, med bränvin. Fyra af arbetsklassen biträdde beslutet i så , måtto, att de icke vidare ville besöka krogar, icke bjuda eller låta sig bjudas bränvin: men om de deremot för egen del kunde hafva råd och lägenhet till en sup hemma eller i matsäcken på I sina sjöresor, ville de dertill ega sin frihet. — et —— I anledning af en för några dagar sedan (se Aftonbladet för den 27 dennes) införd berättelse om en liten gosse, som blifvit ställd till förhör i Poliskammaren, angående en i en Prestmans Jhus här i staden bortkommen guldkedja, har plats blifvit begärd i bladet för efterföljande ar.tikel, till upplysning om orsaken, hvarföre denna isak blifvit dragen inför Polisen. Red. har ansett sig icke böra förvägra detta, utan att sjel I för närvarande kunna yttra något vidare om saken, hvars omständigheter icke äro oss näri mare bekanta, än den förra uppsatsen antyder. I aFör en tid sedan anmäldes i Poliskammaren, att I en guldkollier blifvit bortstulen från en Hofpredikant här i staden. Nögra närmare upplysningar om i sakens förlopp torde icke vara öfverflödiga, på det l allmänna omdömet icke må helt och hållet missle-: das, Den gosse, som misstänktes för tillgreppet, är jen af de många, som saknat fadersoch modersE En sådan saknad är ty värr möjlig, äfven då I i I I I I föräldrarne lefva. Gossen ärnu414 år gammal. Inpan han ännu visste hvad ett fädernesland var, skickades han utom dess gräns. Han sändes vid 5 eller 6 års ålder öfver till Finland. Han erkänner sjelf, att han begått stöld hos sin matmoder i Finland, och att han förnekat sin brottslighet, tills man undersökt hans fickor och der fann det stulna. Gossen återkom till Sverge förliden höst, med föga kunskap i sin kristendom, men deremot med mycken vanart. En af hans anförvandter anhöll hos den Prest, som meddelar denna underrättelse, att gossen måtte, tills vidare, hos honom emottagas, tills någon plats i handtverk, handel eller dylikt kunde för honom beredas. Han medförde inga betyg om sitt uppförande i Finland. Blott af hans egna berättelser kunde man med bedröfvelse erfara, att det icke stått rätt till, och snart röjde sig frukten af den uppfostran han fått utom fäderneslandet. Osanna uppgifter, olofligt bortgående, håglöshet för läsning, m. m. var hvad som hastigt förmärktes, och de, som hädanefter taga någon vård om gossen, skola troligen erfara detsamma. Slutligen saknades en guldåkollier, hvilken var sedd och saknad inom några minuter. Gossen passerade rummet under denna tid, betraktade keden och fällde yttranden om dess värde. Sjelfmant hemställde han, då keden sedan söktes, om han möjligen vore misstänkt, Under långvarigt enskildt samtal med honom och de ömmaste föreställningar, fortfor han att neka för tillgreppet, oaktadt han medgaf, att han haft den olyckliga tankan att taga keden. Slutligen, och utan al aga, bekände han, att han tagit den från sitt ställe och burit den ut genom ett par rum, men att han sedan ej visste hvar den vore. Då vänliga föreställningar ej längre räckte, hotades han med aga, hvarunder han gick att söka efter bly, för att taga i munnen som han i Finland bört vore ett godt preservativ vid sådana tillfällen. Blott ett enda slag af en rotting tilldelades honom. Sedan bekände han vidare, att han tagit keden med sig ut på gatan, och beskref dervid sättet, huru han förvarade den. Följande dagen afsändes gossen till sin far, och sedan han äfven bekänt för honom och andra personer, framställde fadren den önskan, att gossen måtte intagas i inrättningen för vanvårdade barn. Imedlertid öfverlemnades gossen till ett annat ställe. Sedan han jemt 8 dagar burit bekännelsen på sina läppar, upphörde han helt hastigt dermed. Kedjan var förlorad. De, som lidit förlusten, hade tålamod ett par, tre veckor; hoppades att gossen skulle föras till besinning, och att det stulna skulle återföras till dem, som mistat det — men frukten af detta tålamod blef helt annat, än man väntade. Smygande suppositioner fördes omkring, att keden på annat sätt vere bortkommen eller återfunnen, utan att någon underrättelse derom meddelades. På grund af sådana förnärmande suppositioner blef det för det ställe, der stölden begåtts, vigtigt att ej vidare tiga med saken, utan anmäla den i Poliskammaren. Gossen, som nu vant sig att neka, nekade ock i Poliskammaren, och fann der en ifrig försvarare, som ville förklara gossen utan all skuld. Händelsen är lärorik för dem, som hafva barn att uppfostra, och ömma för deras daning till nyttiga samhällsmedlemmar. Icke gagnar man barnet eller samhället, om det första brottet gömmes. Så skapas snart fulländade brottslingar. Låt sanningskärleken här slockna ända till sista gnistan. och — inom kort — förvaren alla edert guld, silfver eller hvadheldst Jegen inom säkra lås. Kanhända bjelper det ändå icke. Den, som meddelar dessa rader, känner troligen den ifrågavarande gossen bäst af alla i Sverge; emedan denne ännu ej varit mer än 4 år här, efter sin återkomst, och af denna tid har ban varit längst i det hus, der stölden är begången.n I — RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — För någon tid sedan inträffade med ett gevärslås den händelsen as det hartkam från oj on brun Ran SN EO ny a MM — LL