Aftonbladet – 11 februari 1841, sida 2

författningar, stridande emot hennes intressen, vanor eller fördomar, så skulle man, alla nykterhetslagar till trots, ändå icke kunna utrota bruket af bränvin. En snickare t, ex. måste hafva sprit till sina arbetens polerande; för apotekareyrket göres äfven behof deraf: nåväl, man köper varan på apoteket, eller hos snickaren, och huru vill man kontrollera sådant? Radikalerne hafva icke gifvit akt derpå, att varan sjell är annat än dess användande, bruket annat än missbruket; och det är en orimlighet att vilja utrota det förra för det sednares skull. Konklusion. Det absoluta förbudet af varan är 0oyverkställbart. Andra Frågan. Kan genom kortare bränningstid och förhöjd beskattning varan så fördyras, att förbrukningen derigenom förminskas? Erfarenheten har lärt oss, att i gamma mån bränvinsskatten höjes, ökas också tillverkningen; ty man måste då i alla händelser forcera bränningen, för att kunna utgöra den högre skatten; och som priset ä varan står i förhållande till varans mängd, ej till dess beskattning, då 42920,000 bränvinspannor äro i gång, med lika många utbjudare af varan; så följer deraf att tillgången på bränvin skulle ökes och priset nedtryckas i samma mån skatten höjdes. Närvarande bränvinsskatt, den högsta vi någonsin haft, bindrar icke att priset i Götheborg (nu d. 25 Jan.) nedgält till 49 sk. 4 rst. Bko, ett pris, till hvilket icke bränvin kunde erhållas den tiden, då rättigheten att bränna stod en öppen hela året igenom med mer än hälften lägre skatt. Under missväxt-året j 1858 var en sådan brist och dyrhet å spanmål och potatis, inom Wermland, Westergöthland, Bohuslän och Halland, att folket 4839 i allmänhet knappast hade brödfödan, och ganska få brännerier voro i gång; men Styrsö skeppare försågo Götheborg med bränvin, hvaraf det mesta insmuglades, så att deriI från tillgång att fylla behofvet för nämnde provinser j aldrig felades. Frän Norge erhölls behofvet för gränstrakterna, ifrån Strömstad ända upp till Enare träsk. Äfven med tillåten 8 månaders bränningstid, ökade sig fordom bränvinsprisen under missväxt-åren, så att de till och med uppgingo till 4 Rdr 32 sk. å 2 Rdr; sådant hände dock endast när grannrikena äfven hade missväxt, och den tiden fingo ej småbåtar I hegagnas till krutfrakten. Skatten var derjemte myeI ket lägre, hvarföre man inskränkte tillverkningen till ) några kar i veckan, men betalte ändå full skatt utan serdeles känning. Motsatt blir förhållandet vid en öfverdrifven hög beskattning; man nödgas då forcera bränningen äfven vid inträffande missväxt-år, då man uppgifvit sig för bränvinsbränning; tidens inskränkning afhbjelpes genom förbättrade apparater. Det blir derföre omöjligt, att genom kortare bränningstid och förhöjd beskattning fördyra varan och förminska beskattningen deraf, då, såsom här ofvan är nämndt, den bränvinsbrist och förhöjning i procent, hvilken, till följd af ett missväxt-år, bordt inträffa genast, afhjelptes genom det lurendrejeri-system, som, i följd af tillåtelsen att begagna mindre båtar till krutfrakten, allt mer och mer fullkomnat sig. Säkraste sättet, att vinna höga bränvinspriser och på samma gång skydda den inhemska industrien, vore att förbjuda varans införande från Saltsjösidan, I hvilken åtgärd på det högsta rekommenderas )Om för att minska bränvinstillgången, den åtgärden vidtoges, att förbjuda alla konst-apparater, skulle sådant ej heller leda till ändamålet, hvilken sats bevisas uti nästföljande punkt. Tredje Frågan. — Kan insmugting af utländskt bränvin förhåndras, när tillräcklig tilgång saknas inom landet? Tull-embetsmannen och det prohibitiva systemets förfäktare besvara, utan tvifvel, denna fråga med Ja; men deremot är den otaliga mängden, som direkt befattar sig med varans tillverkning, uppköp och försäljning, utmed Norska gränsen och hela vestra kusten, med ett ord alla de, som äga praktisk kännedom ef saken, öfvertygade om motsatsen. De veta alltför väl, att flere hundrade tusen kannor bränvin insmuglas, så snart ett missväxt-år i Sverge inträffar, och uppjagar priset utöfver 30 å 36 sk. kannan. Säsom exempel må nämnas missväxt-året 1838. Enligt prisnoteringar samma år, gällde bränvinet i Skåne under bränntiden från 38 till 44 sk. kannan, ett pris, som beviljades possessionaterna; samma priser bibehöllo sig äfven i Götheborg vintern emellan 4838 och 4839. Men så snart öppet vatten inträffade, och bränvinsbränningen, som endast var tillåten 4 månader under äret, upphörde, så anlände till Götheborg hundradetals Styrsö-båtar med spanmål och bränvin, som, enligt medhafvande passhandlingar, hade blifvit inlastade i Skånska hamnar, och brinvinet nedgick slutligen till 32 sk. kannan. Man måste hafva en stark tro, för att ieke inse, att bränvins-uppköpet i Skåne efter 38 till 44 sk. icke kan säljas i Götheborg till 32 sk. Att detta således till största delen måste varit af utländsk tillverkning, kan, oaktadt alia förpassningars vitsord, ej betviflas. Om likväl någon sätter i fråga, huru det kan vara möjligt, att en skeppare, som utklarerat i Skånsk hamn, för att lossa i Götheborg, kan från förra stället erbålla passbandlingar på varor, som ban sedermera måst hemta t. ex. i Dansk hamn, för att införas i Götheborg, kan sådant förklaras på samma sätt, som att Laholms tullkammares tjenstemän kunnat sistlidne höst meddela galeasen Ulrika, Skepparen Pettersson, passhandlingar på en last yllevaror, m. m., SOm endast funnits på papperet, ehuru assurerade för 42,000 Rdr Bko. Se Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning Nr 32, för år 1840, samt Nr 7 för detta år. Samma Tidning, för den 28 Okt. 1840, meddelar hurusom nämnde dag under en spanmålslast , tillhörande Styrsö-skepparne Johannes Christoffersson och Johan Johansson, funnits 46 säckar oförtullade sitser, yllevaror 8o. Samma Tidning, för d. 9 Mars 1840, upplyser, att från Styrsö-skepparen C. Christersson togos i beslag 3 säckar manufaktur-varor, förstuckna under spanmålslasten i dess båt. Att dessa spanmålslaster verkligen skulle blifvit intagna å Skånska kusten, såsom deras förpassningar antyda, låter icke rimligt, enär skoepparen icke uti öppna sjön kuunat urlasta span) Detta lär dock bl hufvadstaden frå: I