Aftonbladet – 10 februari 1841, sida 3

art, än hans ytterliga skrymteri, äfvenså kan ingenting mera visa en småaktig själ, än just användandet af dessa svekfulla konster, då de alldeles icke behöfdes för vinnande af hans syftemål. Han hade kunnat, med samma trygghet och med lika utsigt till framgång, smida komplotter emot grundlagen, om han underkastat sig densamma på det vanliga sättet, och utan vidare omständigheter undertecknat konungaförsäkran. Ingen fanns, som gtorde honom thronen stridig ; redan i fadrens lifstid hade han blifvit erkänd som hans efterträdare, och hans uppstigande på thronen efter fadrens död var intet tvifvel underkastadt; och om någonting hade kunnat väcka misstankar om hans dolda planer, så var det den möda han gaf sig genom sina öfverdrifna bedyranden om kärlek för friheten, att visa att han smidde ränker emot henne. Han hade iete behölt göra annat än planera sina företag i hemlighet, och på samma sätt försäkra sig om understöd af de 4 å 5 regementen, genom hvilkas biträde ban utförde sitt förehafvande. Allt detta låga skrymteri, både i deklarationen från Paris och i hans tal då han besvor konstitutionen, var utan ringaste nytta; det visade endast ett klent omdöme och ett förderfvadt hjerta. Ja, han var i sanning en dålig menniska iordets hela bemärkelse. Han fann behag i bedrägeri för dess egen skull. Han föredrog att vinna sima afsigter genom intriger och knep, och ju flera dylika, som kunde begagnas på den väg han gick, desto klokare trodde han det vara att följa den, och ju mera tyckte han om den. Alt han hade talanger kan icke bestridas, men de voro i liten skala; hans beskaffenhet vid revolutionen var otvifvelaktig, men han befann sig i omständigheter, der han icke kunde iöpa någon stor fara; tv ingenting kan vara åhäkligare än en senat af en mängd personer, kommenderande en militär-styrka; och den stora massan var för honom, och emot rådet. Att ban under hela revolutionen visade stor köld, kan icke nekas. Sedan densamma var fullbordad, den 24 Augusti, begaf han sig till Ekolsund, en landtgård några mil från Stockholm, sedermera tillbörig en Skottländare Seaton, som han adlade. Man har der på en fönsterlucka af honom sett teeknad ofvannämnde datum, och derunder: Denna dag kom jag hit, sedan revolutionen var gjord.o Oaktadt högsta makten nu kommit i hans händer, och fastän han bibehöll den utan ringaste strid och sedermera ännu vidare utvidgade den genom en ytterligare kränkning af konstitutionen (hvilken han 4772 lika högtidligt svurit att upprätthålla, som den han då kastade öfverända), så fanns dock i hans förvaltning af de allmänna angelägenheterna ingenting storartadt celler lyckosamt, ingenting i hans politik, som visade en upplyst eller kunskapsrik själ, lika litet som några liberala tänkesätt. Att upprätthålla ett Ostindiskt handelskompani och att förbjuda kaffe vid höga böter, för att gynna dess handel med thå, eller att förbjuda Fransyskt bränvin, för att skydda en dålig bränvinstillverkning af säd, högre sträckte sig icke hans snille då fråga var om ekonomiska förbältringar, under det han genom sina militär-utgifter och svekfulla tillställningar, först med metallmyntet och sedermera med pappersmyntet, hvilket han utsläppte till ytterlighet, så nedsatte myntvärdet, att det snart efter hans död var fallet ända till 50 procent. Bankens sedlar hade bibehållit sitt värde; men han hittade på ett så skandalöst sätt att förringa det, att historien om kungliga bedrägerier icke har att uppvisa ett ytterligare exempel af någonting så lågt och gement. En i vidsträckt skala företagen sedelförfalskning i Hamburg eller Altona af Bankens i Stockholm sedlar verkställdes af personer, dem han dertill begagnade och sedermera uppoffrade. Sedan företaget blifvit i tid upptäckt af banken, förekoms hennes ruin fastän med förlust; och handtlangarne i denna gemena komplott skördade den belöning, som vanligen blir deras lott, hvilka låna sig till verktyg för furstars skurkstreck; de blefvo straffade, emedan deras hufvudman icke kunde åtkommas af lagen, och de irrade omkring i landsflykt de återstående dagarne af sin lefnad. Såsom krigare visade Gustaf ansenliga talanger, ehuru, liksom i andra hänseenden, icke af första ordningen. Han var verksam, driftig och skonade alldeles icke sin person; men så föga lämpade han sina planer efter sina tillgångar, att han för sin person förvärfvade rykte snarare af en orolig furste, än ansedd krigare; och så föga förstod han att utkasta stora och väl kombinerade planer, att han aldrig kom längre än till djerfva och lysande, men misslyckade företag. Rysslands absoluta inflytande under den aristokratiska styrelsen hade blifvit tillintetgjordt genom revolutionen, och alltsedan 1772 intrigerade Catharina att återvinna detta sitt inflytande, eller att genom våld åtkomma ett ännu mindre bestridt herravälde öfver de Svenska angelägenheterna. Gustaf följde oafbrutet med sin uppmärksamhet alla hennes intriger, och lyckades ofta att motverka dem; för alla hennes försåtliga förslag var han döf, emedan han genomskådade deras verkliga syftemål; såsom då hon ville inleda honom till delning af Danmark, då Norge skulle tillfalla Ryssland, och Jutland med öarne Sverige. Han svarade, att ,hon icke skulle få kasta armen kring hans hals för att strypa honom. Det kan också i sanning föga betviflas, att hon endast ville locka a MC MM 2 0 fx, att förråda hananam 314