Aftonbladet – 10 februari 1841, sida 2

I sa RLÄNDADE AMNEN: GUSTAF HI. Ur Lord Broughams Historical Sketehes of Statesmen, who flourished in the time of G:org III.) Det hörer till den karakter af raskt framskrilande, som utmärker tidehvarfvet hvari vi lefva, att de män, som stålt i spetsen för nationerna eller spelat någon betydande röl på den politiska skådeplatsen, vida hastigare än fordom måste framträda i sin sanna gestalt för efterverldens blickar. Ingen storhet skapad af det devuerade smickret, på prosa eller i meter, räcker numera betydligt utöfver begrafningsdagen, och den,som varit samtida med en astor man,, kan lätt nog upplefva bans förvandling till en liten menniska. Nationernas mera utvecklade politiska förstånd, det ljus, offentligheten i våra dagar kastar öfver de offentliga männen — allt gör en tillkonstlad storhet högst svår att upprätthålla ens under lifvet, och nästan alldeles omöjlig efter döden. Historien har visserligen alltid uttagit sin rätt öfver jordens mäktige; men hon gör det i våra dagar nästan innan deras stoft ännu kallnat, och hon kan göra det utan orättvisa, ty handlingarne, hvarefter hon dömmer, ligga mera klara och utbredda, än förhållandet kunde vara då det ännu fanns skrymslen, der det mäktiga sveket, listen och orättrådigheten kunde försticka sig undan allmänhetens blickar. En af vår samtids utmärktaste personligheter, Lord Brougham, har med sin manliga sanningskärlek, skarpa blick och omutliga rättrådighet företagit sig att tekna dragen af en furste, som för ett halft sekel sedan förde Sverges spira, och funnit dem mycket annorlunda, än de visade sig för en samtid, som till en del vilsefördes af smickret och den glans, flere lysande egenskaper spridde kring Gustaf III. Vi se honom i denna tekning återförd till de proportioner i afseende på moralitet, hvilka historien utan tvifvel kommer att bekräfta såsom de rätta, men äfven sådan, som traditionen om honom lefver bland folket: snillrik, smakfull, lysande, intagande. Vi tro att det kan vara lärorikt för allmänheten att erfara, huru den berömde Britten bedömer denne Konung, öfver hvilken tankarne numera äfven hos oss föga tyekas kunna vara delade, då han skådas ur moralisk synpunkt. Och det är dock moraliteten, ur hvars grund all storhet, som skall äga bestånd, konungars som enskildes, måste uppvexa. — Vi meddela här nedanföre den ifrågavarande karaktersskildringen: aGustaf III af Sverige var systerson till Fredrik II i Preussen, och är visserligen berältigad till en plats bland de utmärktare män på sin tid. Fredrik plägade säga: Min systerson är en utomordentlig menniska; han lyckas i allt hvad han företager;s och då man besinnar svårigheterna i hans ställning, de missgynnande omständigheter, under hvilka han började somliga af sina företag, så rättfärdigade hans framgång fullkomligen detta beröm vid den tidpunkt då det gafs, och innan de krigiska motgångarne 1 hans regering börjat. Han föddes med en stark ärelystnad, att gilva glans både åt sitt land ibland Europas nationer, och åt sig sjelf bland dess monarker. Lifvad af förra Svenska monarkers minne, och missnöjd med den låga ståndpunkt, till hvilken hans lands fordna rykte sjunkit genom en följd af svaga furstar, fattade han den föresatsen att befria kronan från de band, hvari den hölls af en öfvermodig aristokrati, såsom enda medlet, hvarigenom Sveriges gamla ära kunde åter upplifvas, och Gustafvers och Carlars makt återställas. Landets konung var också verkligen, då han uppsteg på thronen, monark endast till namnet. På honom hvilade hela ansvaret för