Aftonbladet – 10 februari 1841, sida 2

MUJGRLIgE NYTIUCTIUHBA MYSIJU IMVJUB SIIFSSRNAN STP egennyttiga motiver legat till grund för hans handling. Hr Öfverdirektörens synbart ansträngde bemödande i detta hänseende, den vidlyftighet han dervid begagnat — de handlingar han till närmare upplysning i denna del af saken företett — allt detta synes mig, må Hr Öfverdirektören förlåta mitt omdöme, icke vara egnadt att vittna serdeles fördelaktigt för honom. Den som i alla sina företag och förehafvanden öppet och utan alla hemliga alsigter går tillväga, han behöfver sedan ingalunda bevisa detta sitt handlingssätt, emedan sådana omständigheter alltid både föregå och efterfölja sjelfva handlingen, som innefatta de enda tillförlitliga bevisen om dess verkliga beskaffenhet. Hade Hr Öfverdirektören, såsom vederbordt, låtit, före nedsmältningen, upprätta ordentligt protokoll eller förteckning öfver de vedermälen han var sinnad att offra åt degeln, med uppgift i protokollet af deras antal och vigt samt de år till hvilka de hörde: Hade Hr Öfverdirektören vidare låtit, före nedsmältningen inreversera dessa vedermälen till Longl. Myntet, och tagit Myntmästarens qvitto erå, samt derefter och sedan utmyntningen skett, från Myntmästaren tagit bevis om vigten och myntvärdet af de nedsmälta vedermälena; och hade slutligen Hr Öfrerdirektören låtit i Kontrollverkets räkenskaper till redovisning upptaga valutan förl de utmyntade metallerna, med bifogande ef de bandlingar som skulle och kunde tjena till upplysning buru och på hvad sätt denna kontanta tillgång för Kontroliverhet uppkommit; eller hade Hr Örverdirektören åtminstone, då hans förordnande att förvalta Öfverdirektörsembetet den sista Okt 4834 var slut, och den verkliga Öfverdirektören Hr Bergsrådet Broling vid detta tillfälle, ehuru på tortare tid, sielf återtog utörningen af sitt embete, till honom emot qvitto aflemnat penningarne med ullkännagifvande, huru och genom hvilken åtgärd de voro bekomne; så hade saken varit ren och legat så fullkomligt för öppen dager, att icke ens en ringaste anledning till misstanka om egennytta kunnat mot Hr Öfverdirektören äga rum. Men huru har nu Hr Öfverdirektören i stället gått tillväga? Jo! på det sätt: att Hr Öfverdirektören, som hade vedermälena under sin vård, sjelf uttog, och utan all jemförelse med Kontrollkontorets förteckningar öfver desamma samt utan att de ens räknades eller vägdes, nedsmälte eller lät nedsmälta dem på Kongl. Myntet: lemnade sedan guldet och silfret till Myntmästaren den 9 Juli 4834 — lät honom derpå gifva 2:ne härhos i afskrift vidfogade attester (en för guldet och en för silfret) och utan att deri omnämndes att metallerne utgjordes af nedsmälta vedermälen — proberade sjelf guldet S silfret den 41 Juli och tecknade halten på attesterne — lät Myntkamreraren påteckna valutan i speciemynt — lät, för ordningens skull, vid Myntet Kontrollören Limneli skrifva det så kallade reversalet, men icke underrättade Limnell nogare om hvilka års vedermälen, som voro i fråga, än att denne derom skref en oriktig uppgift, underrättade honom icke heller att guldet och silfret redan j2 dagar förut blifvit till Myntet aflemnadt, utan lät honom oriktigt skrifva, att det jemte reversalet lefvererades, — tillvexlade sig för guldet och silfret af Myntmästaren Borg bankosedlar — lät Borg derom teckna intyg å reversalet — behöll derefter både detta papper och bankosedlarne, — qvitterade attesterne — och yppade ej ett sådant förhållande hvarken då han återlemnade förvaltningen till Öfverdirektögen Broling eller sedermera, förr än den af Kongl. Bergskollegium år 4838 beslutade ingentering af Myntverkets tillhörigheter satte Hr Öfverdirektören i nödvändighet att anmäla saken samt att för medlen göra redo. Sanningen af allt detta lärer Hr Öfverdirektören Almroth destomindre kunna jäfva, som det bekräftas af handlingarnes innehåll; och då torde med fog kunna frågas, huru Hr Öfverdirektören vill påstå, att all nödig ordning och kontroll af honom blifvit iakttagen, äfven förutsatt att hans åtgärd varit loflig, och att några sådana omständigheter ej förekomma som lemna rum för den misstankan att Hr Öfverdirektörens handling icke varit så alldeles skiljd från alla egennyttiga beräkningar. Väl har Hr Öfverdirektören bland annat till stöd för påståendet om handlingens offentlighet företett ett af nuvarande Myntmästaren Hr Assessor Grandinson uthändigadt betyg derom, att vedermälena blifvit uti Kongl. Mynttjenstemännens journaler antecknade och bokförde uti Kongl. Kontrollverkets namn; men dessa journaler äro alldeles icke detsamma som Kongl. Myntets hufvudbok, hvilken ingår till granskning af ÖfverRevisionsdepartementet. Uti denna hufvudbok för år 1854 har jag åtminstone icke kunnat upptäcka att några vedermälen äro omnämnde såsom inlefyererade till utmyntning, hvarigenom således från detta håll ingen möjlighet förefanns för revisionen att kunna kontrollera om och på hvad sätt de blifvit redoviste. I allt fall var det icke i Myntets utan Kontrollverkets räkenskaper, som redovisningen skulle ske, och att den derifrån blifvit utesluten, lärer väl hvyarken Hr Öfverdirektören eller Hr Assessor Grandinson kunna förneka; hvaraf således måste följa, att den bevisning, som med det ifrågavarande betyget blifvit åsyftad icke i något hänseende förbättrat saken. Den 4 eller sista hufvudfrågan, nemligen huruvida sjelfva dispositionen af de genom nedsmältningen beredde medel varit olaglig, synes mig vara lika litet nöjaktigt som de öfriga frågorna af Hr Öfverdirektören besvarad. Huru ock 28 af Kongl. Kontrollsystemet må läsas och förstås, så utgör den alldeles icke något stöd för Hr Öfverdirektörens påstående, att medlen ej voro af den beskaffenhet att de af Kontrollverkets kamrerare borde redovisas. Denna tjensteman, men alldeles icke Öfyerdirektören, skall hafva all den till Myntverket hörande kontanta uppbörd om händer, och då ostridigt är, att de för vedermälena influtne penningar utgjorde en kontant uppbörd, så följer deraf också tydligt och klart, att Hr Öfverdirektören ingalunda var berättigad, att dem hos sig behålla, utan att de borde förvaltas på lika sätt och i lika ordning, som Kontrollverkets öfriga medels tillgångar utan allt afseende på hvarifrån de härflutit eller voro bekomne; ty kan det antagas såsom riktigt, att Hr Öfverdirektören ägt enskild dispositionsrätt öfver medlen derföre att de utgjorde valuta för försålda vedermälen, så skulle af samma skäl Hr Öfyerdirektören kunna lefter eget behag till kontant förvandla hvad slags JF ERT ST TE 2. I SB ltr se NN IRK SS sg TR ER KT ST