Aftonbladet – 10 februari 1841, sida 1

och Fredsgatorne; i LANBBER:S Bod vid Röda Bodarne; i landsgatan: i WALLBERGS i huset Nr 26 vld Nybrobamnen; samt i huset Sr 59 vid Röda Slussgatan. ANNONSER emo oo EE systemerna åsido. Ehuru en snar förbättring af linshäktena är en högst angelägen, ja oundviklig sak, vore likväl tillämpningen af penitentiärsystemet vid inrättande eller förbättrande af dessa fängelser ett stort misstag, ja. en ren omöjlighet. Man erinre sig blott den oerhörda kostnad dessa fängelsers inrättande skulle medföra. Straffångelse efter penitentiärsystemet uppbyggdt i Newyork har kostat 500,000 dolirs I betänkandet är väl föreslaget, att ransakningshäktena äfven skulle förses med enskilda rum för fångarne, men detta syftade ej på byggandet af ceiler i penitentiärsystemets mening. I afseende på bevakningen af de fångar, som skulle behöfva hållas i celler, sökte Tal. visa, att Utskottet misstagit sig, och att i stället för 2000 fångar, som Utskottet uppgifvit, kaappast hälften borde hänföras till den kategori, att serskilda celler för dem vore af nöden. De öfrige voro sådane, som antingen borde förvaras på korrektionshus, eller sutte häktade för brist af böter, i obetydligare brottmål, såsom skogsåverkan m. m och för dem behöfdes ej celler. Öfver orsakerna till brottens tillvext kunde vara mycket att säga; till detta olyckliga förhållande hade mycket bidragit den felaktiga, ja alldeles misslyckade inrättningen af de tvenne stora korrektionshusen i riket nämligen på Långholmnn och i Malmö, der nära 2000 personer sitta inneslutna, ej för att undergå straff för brott, utan såsom försvarslöse; och då korrektionister, hvilka förut dels varit straffade för brott, dels gjort sig kände för vanart och vildhet, arbeta och sofva tillsammans i stora salar, kan man ej annat än rysa, vid tankan på de naturliga följderna af ett sådant system. Frigifna korrektionister hafva också föröfvat större delen af de grofva brott, som på de sednare tider blifvit begångne. Hvilka Orsakerna än äro, vore det likväl ett factum, att brottslingars antal under de sednare åren fördubblats, utan att utrymmet blifvit i proportion förökadt. En hvar måste således inse behofvet af ett stort anslag till länsfängelserna, heldst der alltid förvaras brottslingar, som på gröfre sätt våldfört säkerheten till person och egendom, hvilka böra serskiljas från andra mindre förbrytare. Ett större anslag, än Kongl. Maj:t yrkat, vore derföre af nöden; men det af Utskottet tillstyrkta för högt; 3500,000 Rdr torde vara tillräckliga. Anslaget för Stockholms stad trodde Tal. ej kunna minskas med en. skilling. Man säger, att det är ibland städernas åligganden att hålla sina fängelser; men man borde komma ihåg, att det egna förhållande med Stock holm inträffade, att det utgjorde ett län för sig; att invid. denna stad är belägen en korrektionsanstalt, som är serdeles illa inrättad. dit de djerfvaste och de vanarligaste menhiskor från alla delar. af riket såmlas, och derifrån de, enligt förfättningarna, dels måste lösgifvas då de erhålla fersvar, dels alltför ofta olofligen afvika, då I begge fallen hufvudstaden blir den nya skådeplatsen för deras bröttsliga öfverdåd. Då det dessutom öfvergår hufvudstadens förmåga och öfverskrider dess lagliga åligganden, att af egna medel bekosta uppbrggandet af det föreslagna fängelset, tillhör det staten, att dertill lemna anslag, heldst hela landet bidrager att öka antalet af brottslingar, m. m. Hvad fängelserne å landet anginge, så, alldenstund hvafje härad vore en serserskild jurisdiktion och s. k. tjufkistor eller små ängelser, enligt lag, skola finnas i hvart härad, äro de medel, som anslås till förbättrande af landsbygden, bortkastade penningar. En förändring i detta fall kunde ej så lätt gå för sig, om Kongl. Maj:t, liksom i afseende å de 4: Kämnersrätternas i Stockholm sammanslående till en enda, förklarade, i afseende på de grofva brott, som rörde allmänna säkerheten, att alla härader inom en domsaga förenades tillen jurisdiktion. — Betydliga resekostnader skulle derigenom besparas, emedan ej sällan händer, att domaren får den ena dagen hålla ransakning i ena häradet och den andra fett annat med samma brottsling. Intet hinder syntes möta för Kongl. Maj:t, att förklara, att hvarje domsaga skulle utgöra en serskild jurisdiktion, och om fängelset lades på gränsew emellan 2:e sådana domsagor, kunde det för dem blifva gemensamt och kostnaden derför så mycket mindre. I afseende på penitentiärsystemet, erkände Tal. dess omisskänneliga företräde framför hittills brukliga straffordningar; men systemets utöfning och vilkoren för dess verksamhet äro hos oss så okända, sjelfve fördelarne af de olika metoderna, den Auburnska och Pensylvanska, are ännu öfverallt så litet utredde och pröfvade, att man stannar i villrådighet,om det för oss, med våra små tillgångar, är rådligt att nu genast med någotdera göra början. 1 Frankrike och England äro ofantliga kostnader använda, för att försöka dessa metoder; men uti intetdera landet har man ännu vågat afgöra, hvilkendera metoden år bättre än den andra, Man begagnar ännu i dessa länder begge de olika metoderna. Enahanda är förhållandet i de Förenta Staserna, och i grannskapet af sjelfva staden Pensylvania funnes, såsom Tal. förmodade, ett fängelse uppbyggdt och administreradt efter en metod, som närmar sig den Auburnska. Då dessutom Pensylvaniametoden ännu är mindre af erfarenheten pröfvad, men det är ett vilkor för menniskans förbättring äfven i fångenskapen, att icke viljans frihet varder henne beröfvad, torde månget tvifvelsmål kunna hysas om Pensylvania-metodens förträfflighet framför det Auburnska. Denna sednare har det utmärkande, att, ehuru fången, enligt densamma, hålles under noggrann tillsyn, och en begången öfverträdelse af ordningen genast och med stränghet bestraffas, står det likväl i fångens makt, att låta den stadgade ordningen råda öfver sina onda böjelser, eller ock afvika derifrån, Fångens undergifyenhet blir under detta system en förtjenst, åtminstone relativt betraktad. En fånge behandlad efter denna method, kan efter några år utgå såsom förbättrad, emedan det icke varit honom alldeles betagetiatt åtnjuta de gåfvor, som Skaparen tilldelat menniskan, nemligen viljans frihet. Efter Pensylvania-methoden är sjelfva den fysiska förmågan, att öfverträda ordningen, fången betagen. Att han un-.