LT... CI TSTOTUv pPIA05e, UVI HUM. HUT BLISIRL att HUarb blifva ordinarie. — Medan prinsen af Joinville, under resar till St Helena, vistades i Bahia, mötte honom ett äfventyr, som lätt kunnat få en tragisk utgång. Han hade jemte några andra begifvit sig på jagt i stadens granskap, och blef derunder omringad af Indianer, som till en början utan omsvep fråntoge Fransmännen gevären. Lyckligtvis gjorde sällskapet ej min till motstånd, och Indianerne lemnade dem derföre fritt aftåg. Efter återkomster till staden anmälde de händelsen hos auktoriteterne, som dock med alla sina bemödande ej kommo vidare, ån att ett par af gevären återskaffades. Prinsen tog ett löfte af dem som åtföljt honom, att de skulle förtiga hemligheten, men kärleken till publiciteten är i våra dagar alltför stark, för att dölja ett så intressant möte mellan en Fransk prins och de Amerikanska rödskinnen. — Vid en kartistförsamling, som den 44 Januari hölls i den nya vetenskapshallen i Bristol och bivistades af omkring 4000 personer, föreläste Henry Hunt Frost, den sjuttonårige sonen till der deporterade kartistschefen John Frost, hvilken Henry åtföljde såsom adjutant vid uppträdet i Newport, ett bref från sin fader, dateradt Yan Diemens land den 21 Juli. Derafsynes väl, att John Frost, jemte sina kamrateri olyckan,blifvit anställde såsom skrifvare, uppsyningsmän öfver medfångarne o. d., samt befriade från den brokiga fångdrägten; men dervid anmärkes tillika, att detta förtroende icke, såsora Torybladen skamlöst uppgifvit, är förenadt med ni. got slags lön, utan innefattar ett vanligt sätt att begagna dem, som gerom bildning och ett ärligt uppförande utmärka sig framför de egentliga brottslingarne. — Kartisterna hafva vid ett sednare möte beslutit att ej förr nedlägga sin agitation än Frost och hans deporterade vänner blifvit återkallade. — Den 438 sistlidne December nedstörtade den stora ljuskronan i representanternas församlings hus i Washington. Den höll i vigt omkring 7500 I och hade kostat 5000 dollars, samt bestod af 78 lampor, af hvilka hvardera innehöll 4 uns olja. Lyckligtvis inträffade olyckan på förmiddagen, då salen var tom, eljest hade sannolikt 20 till 30 af husets medlemmar blifvit offer för densamma. — Det berättas allmänneligen, att en ädel Engelsk markis, utan tvilvel den bekante markisen af Waterford, efter långt funderande huru hans tid och penningar vidare skulle till mensklighetens nytta användas, slutligen kommit på den ljusa tanken, att det skulle vara mycket uppbyggligt om man finge se huruledes ett par ångvagnar i full fart stöta emot hvarandra och dervid krossas i otaliga spillror, till åskådarnes stora nöje och förundran. För att gifva verlden detta sublima skådespel, lärer markisen hafva bjudit ett jernvägsbolag en betydlig summa, och någon annan betänklighet lärer icke möta, än frågam om valet af machinister, hvilkas hedersplats man önskade att markisen och hans vänner ville vid detta högtidliga tillfälle intaga. Rochets resa i Abysinien. Hr Rochet är till sitt yrke kemist, och hans resejournal uppfylld af de vigtigaste detaljer öfver mineralogi och geologi, hvarförutan den innehåller flera kommerciella upplysningar. Han afreste från Suez och begaf sig till Mocka, hvarvid han besökte de förnämsta hamnarna på Röda hafvets östra kuster; härefter besökte han hafsviken Bab-el-Mandeb, kom genom konungariket Aden till södra delen af Abysinien, och inträngde ända till 1480-lieues i det inre af konungariket Schoa. Konungen Salessalassi emottog honom med välvilja, ehuru de siste Fransmän, som varit der i landet, intagit både fursten och innevånarna emot sig. Vår resande prisar mycket den gästfrihet, hvarmed han bemöttes. Hans resa erbjuder ingenting serdeles märkvärdigt och romantiskt, men den blygsamhet, hvarmed han talar om sina mödor och ansträngningar, väcker ett verkligt intresse för honom. Ehuru denna del af Abysinien frambringar mycket sockerrör, voro likväl invånarena het och hållet okunnige om sättet att deraf bereda socker. Hr Rochet undervisade dem deri, ifvensom i en mängd andra kunskaper. Konungen var så förtjust af främlingens företag att, sedan han sästfritt herbergerat honom i sex månader, han likväl endast samtyckte till hans afresa efter de enträgnaste föreställningar och mot löfte om hans snara återkomst. Under dessa sex månader gjorde Hr R., I konungens sällskap, åtskilliga exkursioner i det inre, hvarvid fursten eskorterades af 43 till 20,000 ryttare, och stundom af ett ännu större antal. De skänker, som konungen tillsände honom, för att öfverlemnas till Fransmännens konung, voro: 4:0 den ibysiniska monarkens egen drägt; 2:0 en sköld af ilfver; 3:0 en sabel med silfverslida; 42:0 en häst, om måste qvarlemnas i Mocka; 35:o en drägt för Irottningen, och 6:o åtskilliga manuskripter på ethioiska språket, hvaribland märkas landets lagar, reigionslärorna och åtskilliga andra saker. Konunen Salessalassi är litterärt bildad; han har förfatat flera ganska värderade poemer på ethiopiska pråket, och anses för utmärkt lärd. Vid Hr Rohets återkomst till Tadschura, för att gå om bord, ann han inga andra skepp än sådana, som ginge ill Aden, och såg sig derföre nödsakad att begifva sig it. Han omtalar, att Engelsmännen åt landtsidan å denna punkt uppfört fruktansvärda förskansningar, vilket blifvit dem lätt, emedan naturen omgifvit den ned en halfkrets af nästan lodräta berg. Det har varit ir Engelsmännen oundgängligen nödvändigt att beista landtsidan, emedan Araberne ej upphöra att derrån oroa dem; utposterna finnas ofta mördade. Det ringen utsigt att Adens nya innehafvare äro i stånd tt tillvägabringa någon förbindelse med det inre f landet. De hafva derstädes en garnison af mer n 2000 man, och alla förråd måste till sjös ditföss I Aden gick Hr Rochet ombord till Mocka. fan anser nästan omöjligt för Engelsmännen att, om e skulle bemäktiga sig sistnämnda plats, kunna ibehålla sig der, ty invånarena i denna provins äro iycket krigiska och deras antipati mot Britterne misskännelig. Rättelser: I Bilagan till BondeStåndets beslut, ngående KonstitutionsUtskottets memorial Nr 68, öirekomma, uli Lördagsbladet, 4:a sidan, 3:e och 4:e