Aftonbladet – 8 februari 1841, sida 2

Uti skrifvelse af den 99 sistlidne månad har Hr t. f. Hofkanslern, med anledning af Rikets! Ständers Konstitutionsutskotts, genom dess Ord-I förande hos Hr Hofkanslern gjorda begäran, att! erhålla. del af det eller de inför Kongl. Maj:t i? ministeriella mil förda protokoll, angående ett! för kabinettskassans räkning af framlidne H. Exc. Statsministern för Utrikes Ärenderna m. m., Hr Grefve af Wetterstedt år 4836 eller 1837 i England upptaget lån, anmodät mig, på Kongl. Maj:ts 5 nådiga befallning, att häråfver lemna nödig upp-! lysning, enär ibland de i Hofkanslersexpeditio5 ner förvarade protokoll i ministeriella ärender: ieke finnes något rörande ofvan omförmälde äm-: ne. Fill svar härå får jag äran gifva vid handen, det någet lån, för kabinettskassans räkning, I icke blifvit upptaget, hvarken före, under eller i efter den af Rikets Ständers Konstitutionsut-!, skott antydda tidepunkt. K Stockholm den 3 Mars 1840. E Sjerneld. 5 Likheter med originalet intygar: C J. Hegardt, ; j Protokollsekrrterare i Kongl. Hof-. kanslersexpeditionen. ä j Såsom ett märkligt bidrag till de ställningar och förhållanden, som stå i samband med denna sak, terde det vara tjenligt nu nämna något, som passerat i Presteståndet, redan sistlidne: sommar, vid första diskussionen angående anslaget till ministerstaten, och hvarvid jemväl, såsom skäl emot indragningen på ministerstatens;: anslag, anfördes af någre Ledamöter, att erikets heder fordrade, att icke lemna kabinettskassans skulder obetalda. . Hr Prosten Ödman lärer nämligen redan då berättat, att Konstitutionsultskottet i fått emottaga de nu ifrågavande skrifvelserna, och att man deraf försäkrades, att kabinettskassan ieke häftade för några lån. Detta lärer likväl då ansetts så otroligt, att en och annan Ledamot utom protokollet yttrat till Hr Ödman, att han I utan tvifvel måst minnas orält ; och på alltsam-j mans fästades då intet afseende. Detta kan nu vara värdt att återkalla i minnet, åtminstone såsom en kuriotitet. Vi meddela jemväl bär nedan StatsUtskottets, nu till Ständerna inkomna, betänkande i frågan, som tyvärr ingalunda bidrager att minska, men väl att öka det gåtlika i motsägelsen. Uti detta betänkande uppgifves nemligen såsom ett resultat af det till Utskottet lemnade eräkenskaps-sammandragets, inhemtade innehåll,) att deruti synes en årlig brist ifrån år 1823 till år 1839, äfvensom en serskild förteckning å skulder) vid 4840 års slut (?) åtföljt. De serskilda summor-! nas innehåll böra i öfrigt här icke uppräknas, enär de förekomma uti sjelfya betänkandet. Reservationer emot detta hafva blifvit afgifne af Grefve Horn, som anser, att sedan StatsUtskottet kom-! mit i tillfälle att för Ständerna uppgifva skuldens belopp, måste den äfven erkännas och betalas, såvida icke rikets värdighet, heder och anseende skall äfventyras. Utskottets motsatta mening, säger Grefven, skan svårligen tydas såsom ett förbiseende af frågans egenskap; det måste således för Utskottets majoritet finnas stora och vigÅ liecke, och det sålunda bli möjligt för statsminitiga skäl för en opinionsyttring, hvars betydelser oeh verkningar jag, under närvarande förhållanden, icke fattar och derföre icke delar. Hvad jag deremot tydligt finner, är, att om UtrikesDepartementet lemnas så redlöst, som Utskottet det tillstyrker, skall ingen om sitt och Rikets anseende ömtålig man, under uppfyllande af den konstitutionella ansvarighetens fordringar, kunna emottaga och förvalta det vigtiga Utrikes StatsMinisters-embetet., eIngalunda förbiser jag,, fortfar Grefven, huru formvidrigt det vait att belasta Kabinettskassan med en mingårig brist, stigande till det höga belopp, som genom en öppen förklaring till framfarne Ständer kunnat förebyggas; men då ansvarighet för detta fall är utkrafd, (?) kan, efter min öfvertygelse, intet giltigt skäl derifrån bemtas för ett beslut att förlänga Statens brydsamma belä-! genhet., Han föreslår slutligen, att ett årligt förslagsanslag af 400,000 Rdr intill nästa riksdag anvisas till skuldens betäckande. Friherre Sprengtporten utgår i sin reservation äfven från förutsättningen, att det är ett kändt faktum, det kabinettskassan har skuld, och anI ser det derföre vara en brist, att betänkandet ej upptager, huruvida anslagen till ministerstaten få användas till afbetalning å skulden eller stern, att, om än med betydlga indragningar på ministlerstaten, småningom afbetala förbindelserna. Hr von Troil, med hvilken prosten Björkman instämt, har ansett Utskottet böra närmare utllåta sig öfver den punkten, huruvida Ständerna erkänna eller icke erkänna en, utan deras vetskap tillkommen gäld. Nu finner man imedlertid hvad dessa reserI vationer beträffar, att genom offentliggörandet laf Statsministerns skrifvelse, har sjelfva förutI 4 4 sättningen hos de två första reservanterna kommit i en helt förändrad ställning. Att Statsministern för utrikes ärenderna skulle nedlåtit sig att rent af skrifva en osanning, i ändamål att föra Ständerna bakom ljuset, är icke tänkbart. Vi tage således för gifvet, att Hr Frih. Stjerneld gifver åtminstone något slags nöjaktig förklaring öfver sitt yttrande, och föremålet för