Aftonbladet – 6 februari 1841, sida 4

han på distriktmenighetens beslut åt någor ansedd familj och inrymmes i dess gästkammare, ett rum, som äfven i den ringaste hydda på vestra sidan af Kaukasus icke fattas. Icke blott familjen, utan äfven distriktsmenigheten, ausvaraj fran detta ögonblick med lif och gods för bans säkerhet. Så hafva Bell och Longworth samt andra Engelsmän här blifvit mottagne. Här, likasom annorstädes i Österländerna, måste dera resande vara läkare, och Bell förde alltid sitt resapothek med sig. Både han och hans vän utnämndes enhälligt till ståthållare öfver Tcherkessien, hvilket väl inbragte den hedern, att de ständigt omgåfvos af en stor trupp af de anseddaste Tcherkasser, och blefvo med stor uppmärksamhet afhörde då de gåfvo sina råd, men hade det ledsamma med sig, att de ej gerna kunde afslå hvad någon önskade sig af deras (ekipering, samt att en och hvar, sedan rådplägningen var förbi, gjorde som honom sjelf häst syntes. Traditionen är än i dag Tcherkessiens enda urkund; allt språk, lagar och statsförfattning e:xisterar, som man säger, blott ilefvande lifvet. Icke genom att läsa äldre eller nyare författare, utan genom att höra och tala, bildar man sig här till talare. Man kunde ej heller utan beundran iakttaga den färdighet, det behag och :den kraft hvarmed alla, som erhöllo ordet i : forkförsamlingen uttryckte sig; friheten och ett länge utveckladt intresse för offentliga angelägenheter hafva frambragt en sådan förmåga. Två af dessa talare syntes de resande täfla om första priset med allt hvad parlamentet, advokatsbänken eller skådebanan eger utmärktast. Kemble, Talma och Kean skulle, säger Bell, bragtsi förvåning om de fått se den kraftfulla värdighet och tillika det behag, med hvilket Ali Bey, furste af Ardler, i spetsen för fyratio, utvaide äldste, framträdde till koranen, som låg uppslagen i midten af salen, höll en kort bön oeh sedan efter hälsning med salaam åter drog sig tilbaka. Icke mindre utmärkt var den unge Keratunk. Blott man såg hans mörka, blixtrande öga, i hvilket hvarje tanke afspeglade sig, måste man förvånas, äfven om man ej förstod det minsta af hvad ham sade; än mer om man uppfattade hans uttryck. och bemärkte den kallblodighet, hvarmed han bemötte de häftigaste anfall, och den frihet fråm passion hvarmed han öfverändakastade motståndarens bevis, Sjelfva gråhåringarne intogos ofta af beundran, och en hvar måste tilistå, att derne talare skulle intaga det utmärktaste rum öfverallt der andans gåfvor värderas. Ålfven för det lägre folket felas här icke talare. Arslan-pe (lejonfursten), en adelsman från Kesch, en man, sex fot och tre tum hög af herkuliska former, men lätta och lediga manår, var en sådan. Han var utsedd att för de församlade Azras kungöra de nya författningar, dem de dädanefter hade att ställa sig till efterrättelse. Detta utförde han i verklig stentorsstämma. Vid hvarje ny afdelning eller då sorlet började taga öfverhand, framdundrade han de första stafvelserna med en styrka, som i ögonblicket framkallade tystnad, samt uppmärksamhet för det öfriga af kapitlet. Stundom instämde han i folkets munterhet eller framkallade den genom sitt föredragningssätt , men 1 hvad ton han talte ech huru man än sorlade, hunno dock hans ord hvarje åhörares öra. Om litterära fynd saknades, blefvo våra resande ej lottlösa i annan väg. — Under Bells vistande i landet gjorde en landtman ett rikt fynd i en åker af gudabilder, kärl, armband och halskedjor, m. m., af guld eller silfver, en stor silfverbägare, samt mynt af guld, silfver eller koppar, som kunde fylla ett par Tscherkessmössor. Då Bell fick kunskap bärom, voro redan alla guldoch silfvermynten, samt halfva bägarn nedsmälta. Det öfriga är af Bell aftecknadt och torde förtjena våra Svenska fornforskares uppmärksamhet. Af äldre mynt fanns i Tseherkessien blott sex sorter, trenne af koppar, två af ;silfver och ett af guld. På tvenne står med I Grekisk inskrift: Konung Ehömetalkes, på tvenne andra Pantikapäum, på ett Georgippiar. Et mynt af Konstantius, Konstantin den stores son, samt en dukat al Kejsar Rudolf 11 4386 förei funnos äfven. Det herbarium Hr Bell samlade, gick till störs re delen förloradt på sjön; men ehuru han hör , mycket omtalas, att guldoch silfvergrufvor funnos i bergen, kunde han aldrig af någon erhålla : förtreende om hvar de voro belägne. I (Slutet följer.) i POSTSCRIPTUN.