Aftonbladet – 6 februari 1841, sida 2

DR liga öfverenskommelser mot bränvins införande i socknarne. Delade Lars Larssons åsigter rörande 59 5. Godkände stadgandet i 353 g. 43 torde behöfva någon modifikation. Yrkade återremiss, på det Utskottet måtte blifva i tillfälle att pröfva hvad nu emot betänkandet vore anmärkt. Hanna Janseson ville, med anledning af en värd Talares yttrande, anmärka, att han ingalunda sagt, att ej några lag bestämmelser böra finnas till hämmande af de missbruk, som vid branvins-produktionen och :! försäljningen kunde uppkomma, utan att han endast uttryckt den önskan, att vi icke må uraktlåta det enda verksamma medel till förekommande af fylleriI lasten, nemligen en förbättrad foikundervisning, hvaraf snart en ökad sedlighet skall blifva en följd, och hvarigenom lagbestämmelserna skola komma att efterhand blifva allt mera öfverflödiga. Hans syfte hade aldrig varit att taga drinkare eller andra lagbrytare i försvar, men han hyste den åsigt, alt man så litet som möjligt borde tillvägabringa speciella lagar på sidan om den allmänna, samt att allt för: höga straffbestämmelser just verka motsatsen af hvad som dermed åsyftas. Song Persson frår Malmöhus Län instämde uti de anmärkningar, som föregående Talare gjort mot förevaraade förslag, helst detsamma genom ätskilliga stadganden bidrog till försvårande af den så kallade mindre bränvinstillverkningen, samt beredde tillfille för en talrik angifvarepersonal att utöfva hvarjehanda prejerier och störta den enfaldige i olycka. Nykterhet och goda seder befrämjades genom en förbättrad folkundervisning, stödd på religiösa grunder. Ville, med anledning af några Talares yttrande, att kan yrkat upphörande af all skatt för krogrörelse, förklara, att denna supposition innefattade ct full-? komligt misstag. Det torde vara för de fleste be-; kant, att näringsidkare icke blott betala beviilning af sin rörelse, utan jemväl bränvins minuteringsafgift, samt således voro i dubbelt afseende beskaltade. Hade dels uti en motion, dels uti serskilde anföranden, yrkat. att skatten för denna rörelse lika som för alla andra, endast måtte utgöras genom bevillning, helst Taxcrings-kommitteerna I voro ij tillfälle att bedöma det mer eller mindre lönande i rörelsen, samt derefter moderera afgiften. Anböll, att hans mening på detta sätt måtte uppfattas. Appelgrast från Blekinge instämde i afseende på 53 S uti Anders Larssons reservation. Ansåg dej uti 64 utstakade straffbestämmelser allt för ga och emdast ledande derhär, att fängelserna onödigt-! vis befolkades, för hvilket ändamål äter statens medel komme att arvändas, utan att något godt der-! med vunnes. MYrkade återr . — Deiutliinstämde Anders Johnsson i Tana, Z rs Johnsson i Okna och Anders Andersson, alla från Östergötbland. i Svrr Hurlis yvrisde sig emot de höga straffde-: stämmeilserne i 64 S i samma anda som Zetterberg, ! Sven Hansson från Calmare och fere föregående l talare. Ansåg deremut 53 böra qvarstå till fö-! rekominande af länkrögeri, Mannen vore qvinnans hufvud, och om husbonden hade respekt med sig, så tillhölle han nog tjenaren att icke härutinnan; öfverträda lagen. Ville hafva detta anmärkt, oaktadt han aldrig hört omtalas sådana missbruk, som ; efter Lars Larssons uppgift skola begås af bränmästare vid de större braännerier. Ville, på dessa! skäl, ej motsätta sig återremiss. — Niklas Jönsson: förenade sig med hvad Appelqvist och Ola Jeppsson! mot 44 och 53 SS3. anmärkt. Niss Porssor från Södermanland yttrade: Jemte det jag åberopar mitt förra yttrande och erinrar! om lagstiftarens pligt att föranstalta, det icke såi dana lagar blifva gällande, som genom misstydning kunde komma den oskyldiga på fall och till sina verkningar blifva för den fredliga medborgaren; skadliga, får jag anmärka den inkonseqvens, som fin-! nes derutinnan, att förslaget medgif.er försäljning: af V;:dels kanna bränvin, utan att sådant anses för utminutering, men deremot i 2:dra mom. af 56 tvingar den, som under forsling vill tillhandla sig bränvin, att köpa mer än han önskar, ja ända till ett helankare, samt med detsamma nästan tvingar honom att pråvgla ut ät andra den del deraf, som han sjelf ej behöfver. Om ifrågavarande moment är nödigt för att förekomma den så kallade gårdfarihandeln med bränvin, skulle jag tillstyrka, att det minsta försäljningsbelopp bestämdes till 7, kanna i stället för 45 kannor, på det att stadgandet ej må medföra olägenhet, både for köparen och säljaren. Deruti instämde Ephraim Larsson från: Elfsborgs län och Ola Jeppsson från Blekinge m. il. Sahl-trem från Stockholms län instämde i ton. ende på 353 8 uti Anders Larssons reservation. Det hade blifvit nämndt, i afseende på minute-! ringsafgiften, att den borde försvinna, men man borde erinra sig, att denna afgift erlades icke blott för utminutering af bränvin, utan äfven för andra starka drycker, samt att den så mycket bellre borde äfven framgent äga rum, som det i annat: fall vore att befara, att krog blefve i hvart annat j hus. Fann en motsågelse emellan 47 och 514 8.) i fråga om näringsställenas igenstängande unuer gudstjensten. På gästgifvaregårdarne funnes ofta icke flera än ett rum för resande att ingå uti, och hvilket således icke får tillstängas. Dessa . behöfde en förbättrad redaktion. I fall 56 innefattade ett nödvändigt korrektiv mot gårdfarihandeln med brän:in, instämde han dock med Nils Persson från Södermanland, att försäljningsbeloppet ma nedsättas till 7:, kanna i stället för 45 kannor. I afecende på de höga straffbeståmmelserne delade han Zetterbergs mening. Gu taf Priterssom från Östergöthland önskade att, i fall 44 2 mom. bifölles, under de de:i stalpai: de böter äfven inbegrepos utländska spirituosa, så-!. som Vin, Rum, Cognac, Arrac, hvilka drycker bii dragit till många familiers olycka. Instämde i öf-. rigt med Nils Persson från Södermanland. Widewyren från Östergöthland ansåg förevarande; förslag bafva två afgjorda företräden för 4835 års; författning, det ena att 43 8 medgifver försäljning af !, kanna, utan att sådant anses för minutering; det andra att, enligt 63 8, skola böterna så förde-; las, att .;:del deraf tillfaller socknens fattige. Förklarade det han ämnade rösta för bifall till betän-: kandet. — Deruti instämde Johannes Andersson från Skaraborgs län, m. fl. Lars Rasmusson från Götbeborgs och Bohus län önskade, att i 64 infördes den bestämmelse, att om tillgång till böter saknades, målsagaren och de faftioa måtte hrida sh at anark. som al mark.