Aftonbladet – 6 februari 1841, sida 2

ov SSAT SAK ASU SRS MORE EA AE lämpligare, att föreslå de ändringar, som sist omförmälte 88 innefatta. Yttrade vidare: I afseende på 47 , torde väl ingen finna det olämpligt, att brärvinsförsäljning, med nödige undantag, är förbuden å sabbatsdagear. Någon har anmärkt det hinder, som skulle möta resande, om de i 8 uppräknade ställen hållas tillstängde å söndag, men derhän kan stadgandet rimligtvis icke tydas, att resande skulle vara utestängda från den rätt, lagen medgifver dem, att när som heldst få inträde å gästgifvaregårdarne. Hvad en Ledamot föreslagit, angående krogarnes frihet från serskild skatt, må stå för hans egen räkning. Man har nämnt om uppfostran, såsom det säkraste medel att hämma fyllerilasten. Hvad harom blifvit yttradt är visserligen riktigt, och jag hoppas, att Ståndet derom blifver ense, när det betänkande förekommer, som handlar om folkundervisningen; men goda uppfostringsanstalter göra ty värr straffbestämmelserna icke alldeles öfverflödiga. Desse bestämmelser äro ett nödvändigt ondt. Tillkännagaf slutligen, att han, i afseende på det uteslutna stadgandet om tillverkningsbevis, förenade sig uti Prosten Svedelii reservation. Yrkade återremiss. Deruti instämde Lars Bengtsson från Skåne och Lars Petersson från Blekinge. Sven Isaksson från Calmare Län anmärkte, i afseende på 40 8, att det i hans hemort ofta händt, att då pålysning skett om försegling, densamma af hvarjehanda anledning ieke kommit till verkställighet på dagen, hvarföre författningen vore obillig, och borde derutinnan modificeras, samt laga förfall observeras. Ansåg, att då pannerymden mätes af olika justerare, denne borde böta, i fall någon oriktigtighet i detta afseende blefve anmärkt. Instämde ed Nils Persson från Södermanland, i afseende på 36 , och ansåg de i 64 föreskrifne böter alltför högs, emedan hel manshot vore 400 Rdr, men i förevarande författning kunde bötesbeloppet uppgå till vida mera. Instämde i öfrigt i Anders Larssons reservation, Lars Nösson från Blekinge instämde, i afseende på 53 S. uti Anders Larssons och öfrige Ståndsbröders reservation, och yttrade sig lika med nästföregående Talare, i afseende på 64 8, om böter, och hemställde, att den måtte ändras, till öfverensstämmelse med hvad 4833 års författning i detta afseende stadgar. Godkände motiverne för stadgandet i 56 , om gårdfarihandeln med bränvin. Åberopade hvad förut blifvit med betänkandet anmärkt och yrkade återremiss. Petr Jönssom från Christianstads län talade för hämmande af de olägenheter och missbruk, bränvinsbränningen medförde, men, då mar icke kunde fröjda sig åt att sederma blifvit så förädlade, att alla lagbestämmelser, i afseende på tillverkning af spirituosa, kunna anses öfverflödiga, vore det icke värdt att för mycket sönderplocka förevarande betänkande, för a!t icke dermed få det sämre. Gillade icke Sone Perssons förslag, angående minskning i skatten för krogar, helst dessa voro eländiga nästen, som utsuga folkets penningar och bereda dess ofärd, och önskade, att vederbörande aldrig medgåfve krogars anläggande, utan der sådant under närvarande förbållanden oundgängligen tarfvades, samt att dessa näringsställen belades med en tillräcklig skatt. Instämde, i afseende på 47 och 56 8, med Ola Jeppsson. ters Larsson från Elfsborgs län ordade vidlyftigt öfver de företräden, förslaget i flera punkter ägde framför 4835 års författning, såsom att, i första 8 af 4 art., det der stadgade bötesbelopp blifvit nedsatt, att det, uti 43 , medgaf försäljning af !, kanna, utan att det räknades för minutering, m. m. Kiandret emot 44 torde försvinna, då man erinrade sig, att den jemväl finnes uti 4835 års författning och innefattade en nödig polis-ordning. I afseende på 56 , om bestämmelse af 435 kannor såsom minsta försäljningsbeloppet, neml. under trans pet, samt 46 8, hvarigenom näringsidkare tilläts försälja bränvin äfven utom måltider, äfvensom 47 yttrade sig Lars Larsson hufvudsakligen syftning som Ola Jeppsson från Blekinge. I afseenide på det uti 52 stadgade undantag från allmänna lagens stadgande om rättigheten att indrifva sina fordringar, hemställde han, om det icke vore skäl att, i fråga om krogrörelse, härifrån göra ett sådant undantag. Det vore icke obekant, att åtnjutande af bränvin oftast stegrade begäret derefter, och att drinkaren under ruset oftast på kredit begärde åt sig och sina stallbröder riklig förtäring, för betalning hvaraf måhända hustru och barn komma att lida nöd. I stället att hämma ett sådant raseri, händer icke sällan, att en samrvetslös krögare söker befordra det, och är ej så noga med det fordringsbelopp, hin upptecknar. Derföre hade lagen i detta hänsende velat vara dårars förmyndare, samt, om möjligt, förmå näringsidkaren att endast mot kontant betalning utlemna bränvin, enär den betog honom rättigheten till utbekommande af fordringar för det bränvin, han i minut lemnat på räkning. Vidkommarde åter anmärkningarne vid 53 8, så hade det i Utskottet blifvit uppgifvet, att, vid flera större brännerier, utminuteras brinvin af bränmästare till huru liten qvantitet som helst. Stundom händer det, att husbonden förut blifvit fälld för oloflig bränvinsminutering, så att ham sjelf ej vågar förmya denna förbrytelse, och då bränmästaren dermeå beträdes, så noplvses det, att denne icke är i producentens tjenst, hvilken sistnämnde dock i hemlighet betalar böterna, elier ock pliktar den anklagade med fängeise. För att förekomma ett sådant oskick, hade Utskottet bibehållit stadgandet härom i 4835 års författning: att nemligen husbonde bör svara för sitt folk. Skulle likväl önska att, i 53 8, orden: på annan ora, förändras till: å annat stätlen, hvilka han ansåg mera tydliga. Trodde att man borde biträda förslaget. Önskade, att upplysningen en gång kunde verka derbän, att få eller inga lagbud i detta fall behöfdes, men fruktade, att detta hörde till de så kallade fromma önskningarne. FErinrade, att i hufvudstaden, der så mycket tillfälle till uppfostran och bildning gafs, supandet vore hundrade resor värre, än på landet. Nödvändigt vore det derföre, att ej låta alltför mycket hänföra sig af theorien, ujan fastmer rådfråga den dagliga erfarenheten. Ville dock ej motsätta sig en återremiss. tientik Hansson från Elfsborgs län godkände icke 47 S, i hvad den handlade em gästgifvaregårdarnes tillslutande på Söndagen, utan instämde derutinnan med Hans Jansson. Åberopade, i afseende på 53 C Anders Tarccneas racgervation. Den uti 58 me L me KL ALL