Aftonbladet – 6 februari 1841, sida 1

Utdelniag kl. 6 eftermiddagen. Nr — gen, räknad från den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres. Skall i de fall, hvarom 30, 51, 52 och 53 88 stadga, Riksförsamlingen till urtima Riksdag kallas, må kallelsen ej ske til! tidigare dag, än den femtionde, ej heller till sednare än den sextionde, allt räknadt ifrån den, då kallelsen i Hufvudstadens kyrkor kungöres. Har Riksförsamlingen, efter hvad i ö4 sägs, blifvit kallad, sammanträde då sextionde dagen, räknad från den, Statsrådet sist bordt kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöra låta. 60. Underlåter valdistrikt att, efter hvad derom stadgadt är, ställa föreskrifvet antal Riksdagsmän, vare förfallet till det vite, som Riksförsamlingen bestämmer. Försummar, utan laga förfall, den valde att till Riksdag i rätter tid sig inställa, bafve, för den tid han uteblifvit, arfvode förverkat; böte ock ett lika belopp. Med de viten och böter gånge sedan, som Riksförsamlingen förordnar. g 614. Under trenne helgfria dagar näst efter den, som för Riksförsamlingens sammanträde bestämd är, skola den af Högsta Domstolens ledamöter, sem främst i Domstolen sitter och icke af laga förfall hindras, så ock Riksförsamlingens fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, å kungjordt ställe sammanträda att granska Riksdagsmännens fullmakter; och åligger derföre Riksdagsman att, den första af de dagar, sin fullmakt till de granskande ingifva. Finnes någon fullmakt i formen afvika från föreskrifterna i Val-lagens 44 , vare det anmärkt och hos Riksförsamlingen anmäldt. Riksförsamlingen äge rätt att de anmärkningar pröfva, så ock andra frågor om riksdagsmans behörighet, hvilka blifvit Riksförsamlingers pröfning underställde af riksdagsman, med stöd af Val-lagen, eller af annan, enligt samma lags 37 8. Riksförsamlingen vare ock berättigad, att för sådan pröfning infordra nödiga upplysningar eller äska undersökning vid laga Domstol. Riksdagsman, som sin fullmakt till granskning rätteligen ingifvit, vare, ändå att anmärkning vid hans behörighet blifvit gjord, oförhindrad att sitt uppdrag utöfva intilldess Riksförsamlingen, genom sammanstämmande mening af tvåtredjedelar bland de röstande, annorledes beslutit, Ar fråga om anslag efter Vallagen, varde frågan till laga Domstol öfverlemnad. 64. Har val, som i 65 8 säges, första gången vid Riksdagen försiggått; öppne då Konungen, eller den styrelse, som Regeringen efter denna grundlag förestår, Riksdagen, sedam Riksförsamlingen, efter kallelse, gudstjenst bivistat och å Rikssalen sammanträdt; låte ock Riksförsamlingen afhöra berättelsen om hvad, sedan sist hållne Riksdag, uti rikets styrelse sig tilldragit. 105 6. Riksförsamlingen ege, gemensamt med Konungen, makt att stifta allmän eciviloch kriminallag samt kyrkooch sjölag, så ock att nämnde lag, som gällande är, förändra eller upphäfva. Under civiloch kriminallag förstås äfven de delar af krigslag och författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till: medborgare utom Krigsstaten. Ej må Konungen utan Riksförsamlingens samtycke; ej eller Riksförsamlingen utan Konungens, ny lag stifta, eller gammal ändra eller afskaffa. Framställer Konungen hos Stora Nämndex förslag till ny lag, eller till gammal lags ändring eller upphäfvande, äge Riksförsamlingen att deröfver, i den ordning 70.8 stadgar, besluta och meddela Konungen sitt samtycke eter afslag. ÅAnfager Riksförsamlingen ett lagförslag, som icke af Konungen blifvit framställdt, underställe Riksförsamlingen sitt beslut Könungen; och ege Konungen att det beslut gilla, eller, der Han ej finner det kunna ordagrannt antagas, meddela Riksförsamlingen de skäl; som förantedt förslagets ogillande. Kan Konungen ej, innan Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela sitt beslut; ege Han rätt att, före nästföljande Riksdags öppnande, förslaget ordagrannt bifalla och kungörelse derom utfärda. Ogillar Konungen förslaget, meddele då nästa Riksförsamling de skäl, som afslag verkat. Vill Konungen hos Stora Nämnden framställa förslag, som i denna säges, eller har Riksförsamlingen underställt Konungen ett af densamma antaget förslag; inhemte Konungen, enär Han beslut fattar, Högsta Domstolens yttrande. Rättelser. I Bondeståndets beslut angående Konst. Utsk:s memorial N:o 68 förekomma uti gårdagsbadet, Sid. 2, Sp. 1, följande tryckfel: Rad. 53 står: af läs: ceh; rad. 68 står: afshiljes, läs: åtskiljes; rad. 79 och 87 står: reduktionen, läs: redaktionen; rad. 88 står: det, läs: ett; rad. 90 står: i förnämsta, läs: 4 denna förnämsta; rad. 103 står: vid, läs: med. BONDESTÅNDETS SEDNASTE DISKUSSION I BRÄVINSBRÄNNINSFRÅGAN. (Slut från Thersdagsbl.) Ola Jeppsom från Blekinge Län medgaf förslaget hafva sina brister, men icke vara sämre än 18355 års författning. I afseende på 44 och 53 S, hade han instämt uti Anders Larssons reservation. Ansåg straffbestämmelserna i 64 alltför höga. Ville upplysa, att stadgandet uti 56 2 momentet tillkommit derigenom, aut från flera Landsorter uppgafs, alt gårdfarihandel med bränvin derstädes egde rum, att således ambulatoriska krogar existerade, och tillika vitsordade det stora sedeförderf, som härigenom befrämjas. Detta missbruk ville Utskottet förekomma genom stadgandet: att ej mindre belopp. än 15 kannor fick försäljas under forsling. Härigenom vore ingalunda förbudet, att föra till försäljningsorten en, två, ja en half kanna, om man så åstundade, endast försäljnig icke skedde under sjelfva transporten. Någon hade nämnt, att genom detta stadgande icke vore förbudet, att sälja 15 kannor till 413 personer; men trodde, att en oväldig domare icke skulle låta en sådan elusion ansvarsfritt ega rum, derest den åtalades. Ansåg förslaget hafva det afgjorda företräde framför 4835 ärs författning, att oo ea aL PR lining Af I sdlalo hanna — mn P4