Svea HofRätt har nyligen gifvit ett utslag i ett. mål af ofvannämnde beskaffenhet, som synes ess förtjena offentlighet såsom bevis på summun jus summa injuria. Händelsen är följande: En piga, M. 0. och en dräng, B., tjenade år 1839 tillsammans i ett hus i Örebro och lära der fattat ömhet för hvarandra, men hvilket hade den påföljden, att pigan råkade i hafvande tillstånd. En tid derefter flyttade de båda, fastän icke på samma gång, till hufvudstaden, der drängen tog tjenst och M. O. den 46 Februari sistlidne år framfödde ett flickebarn. Efter att förgäfves hafva sökt förmå honom i godo, att betala något till barnets underhåll, stämde hon konom till KämnärsRätten, med påstående, att han måtte åläggas till henne utgifva två Rdr rglds i veckan till barnets underhåll tills det sjelf kunde försörja sig. Hvad gjorde nu drängen? För att komma undan eller åtminstone åstadkomma uppskof i krafvets godkännande, gjorde han, utan alt förneka sitt faderskap, invändning emot sakens upptagande vid domstol här i bufvudstaden, på den grund, att barnet blifvit afladt i staden Örebro. Häröfver resolverade imedlertid rätten, såsom oss synes ganska rätt, att då tvisten endast afsåg drängen B:s förpligtande, att bidraga till barnets underhåll, samt således vore af tvistemåls beskaffenhet, ansåge rättern, då B. både tjenar och är mantalsskrifven i hufvudstaden, sig behörig att upptaga målet till behandling, samt B. skyldig att ingå i svaromål. Häröfver besvärade sig B:s advokat i Svea HofRätt, som den 26 sistl. Jan. gaf följande märkvärdiga utslag: att ehuru M. O. endast väckt påstående, att af B. erhålla bidrag till underhåll och uppfostran åt ett barn, som han skall med henne i lönskaläge sammanaflat; dock, som berörde anspråk grundade sig på ett förbållande dem emellan, derför ansvar i lagen bestämmes och är beroende af undersökning härom, samt detta mål, vid sådant förhållande, rätteligen vore att hänföra till egenskap, derom, enligt 40 Kap. 4 RB. B., ransakas och dömas bör vid domstol i den ort, der gerningen skett; alltså och då M. O. uppgifvit, att hon blifvit i Örebro stad häfdad af B. med ifrågavarande barn, fann HefRätten, med ändring af KämnersRättens öfverklagade utslag, skäligt, det Stockholms KämnersRätt icke är behörig att detta mål upptaga. Visserligen kan ingen säga, att detta beslut är bokstafligen lagstridigt, så vida äfven denna sak skall anses höra till de fall, der tvistemålets utgång miste bero af. brottmålets utredning. Men här förekommer, att någon undersökning, huruvida B. vore fader till barnet, alldeles icke behöfde ifrågakomma och åtalet för lönskaleget blir en helt annan sak än frågan om barnets urderhåll. Denna sednare fråga kan fullföljas oberoende af den förra, så vida lägersmannen icke nekar sig vara barnfader. Oss synes derföre, att den Kongl. HofRätten ganska väl hade kunnat låta bero vid KämnersRättens utslag, så mycket mera, som detta icke hade hindrat KämnersRätten, att, i händelse B. nekat sig vara fader till barnet, och full bevisning derom icke kunnat presleras utan undersökning pål stället, då hänskjuta målet till vederbörlig domstol. Nu är följden af HofRättens utslag icke allenast, att den staekars qvinnan, för att få sin rätt, måste sjelf begifva sig till Örebro och uppehålla sig derstädes under rättegången, utan jemväl, att svaranden måste lemna sin tjenst för att resa eller hemtas dit, sedan stämningen först med mycken omgång hunnit tillställas honom. 4 j Det synes likväl hafva varit just till en så-j!l dan omgångs undvikande, som lagen stadgat, att skuldfordringsoch (vistemål, som röra person, skola göras anhängige vid den domstol, der svaranden har sitt hemvist. Delta är väl eck det naturliga, i fall man antager ett al lagens syftemål vara att skaffa bvar och en så skyndsam rättvisa som möjligt. Tager man nu särskildt i betraktande, huru svårt det ofta är för en fattig qvinna, som råkat lyssna till förförelsen och sedan får umgälla sin lättsinnighet med den dubbla bördan ät vanheder och nöd, alt äfven, om hon bor i samma ort med fadren till det barn hon framfödt, kunna för en! längre tid ordentligt af honom utbekomma det! obetydliga bidrag, som domstolarne wid dylika I fall ålägga honom att lemna till barnets under-:;! håll, så hade man väl haft skäl alt hoppas och! vänta, det Kongl. HofRätten ieke skulle ännu I mera försvåra detta genom ett prejudikat Ykt det ifrågavarande, i följd af hvilket en mans-:! Person hädanefter, OM han ock i viltnens. närs!. varo eller skrifteligen erkänt sig vara fader till f ett i oäkta säng framfödt barn, icke behöfver; annat, för att en längre tid undandraga sig förbindelsen till barnets underhåll, än resa ifrån orten till en annan ända af riket, utan att då någorstädes kunna förpligtas svara på modrens kraf vid domstolen i den orten, der han äger — En brödförsäljerska befanns för några dagår sedan af starka dryeker fällkomligen öfverlastad. Uppförd uti polisen sigör hon, att allt-hade varit bagaredrängens fel; denne hade bjudit I ; l . l ——— — ö I ; ( f henne på ezlöggn, ech dessutom-haft den oförsig tf