rekhålla, att öfverlåtelse deraf ej må ske, utan tillp viss man och efter föreganger anmälan i Banmken.! Vid utlåning äger Banken, då ränta ej är utfäst. högre, än efter fem för kundrade em året ech ut-li låning ej ställd på längre tid, än 6 månader, attl: efdraga räntan för hela lånetiden, och vare jem-li väl, derest låntagaren ej betalar å förfallodagen, : berättigad att från nämnde dag, såsom straffränta, !l under högst sex månader sig till godo beräkna i :dels proeent i månaden, eller tillhopa 7?,:dels! poceniå ränta för månad; dock att Banken, åvida !: den afsistberörde förmån sig begagna vill, är skyldig att genast, efter det en månad ifrån förfallotiden förflutit, föranstalta, det lagsökning till lånets: indrifvande varder anställd och, i allt hvad på! Banken kan ankomma, skyndsamligen utförd. : Vid fordringars indrifyande, njute enskild Bank !l samma handräckning, som för Rikets Ständers Di-. skont-verk nu eller framdeles varder beviljad. j 12 6. Aktier eller lottbref må icke belänas i den : Bank, der de äro utgifne. l Då varor i banken belånag och icke inlösas vid: förfallotiden, kunna de genast derefter, utan föreli gånget uppbud eller hembjudning, föryttras genom ji offentlig auktion, hvarvid förhålles i enlighet medlj: författningar om försäljning af utmätt lösegendom. !! 13 6. Banken äge ej att drifva handel med an-l: nat än guld och silfver, men vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt egendom, som på auki: tion utbjudes, dervid bankens rätt och säkerhets kan vara i fråga; dock med iakttagande deraf, att ; sådan egendom åter varder försåld, så snart detl: L j f i ( 1 l L l j 4 utan förlust för banken ske kan. 14 8. Derest ej banken med rikets metalliska mynt, eller med sådane sedlar, som like med mynt i riket gälla, vid anfordran inlöser sina tryckta eller graverade kredit-sedlar, äfvensom, derest af densamma utfärdad invisning å Rik. St. Bank, vid uppvisandet derstädes, ej inlöses, åtnjuter borgenären ränta af den enskilde Banken efter åttali för hundrade om året, ifrån den dag, då kreditsedels eller anvisnings betalning vägrad blifvit, intill dess inlösningen i Banken åter vidtager. Vare det ock, när Banken sålunda brustit i betalning, hvar och en af Bankens borgenärer obetaget, att väcka fråga om Bankens försättande i konkurs-: tillstånd, derom anmälan bör ske hos Konungens Befallningshafvande, som genast undersöker Bankens ställning; gitter Direktionen då ej visa, att den inträffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergående tillfällighet, och att Banken alla sina borgenärer förnöja kan, åligge det Konungens Befallningshafvande att låta inställa Bankrörelsen, och öfverlemna målet till Domstol, som beslutar, att Banken i konkurs-tillstånd försättes. När konkurs inträdt, har ock Bolaget förverkat rättigheten att vidare begagna sig af det erhållna tillståndet till Bankrörelses bedrifvande. 4135 . Innehafvare af oinlöst kredit-sedel eller in-j visning .äge jemväl, oberoende af den rätt, som i nästföregående 6, Bankens borgenärer tillägges, att lagsöka en eller flere Direktionens ledamöter, med samma rätt att använda utmätningstvång, som Lag och gällande Författningar i allmänhet medgifva mot räldenär för skulder af den mest exekutiva beskaffenhet. I alla de fall, då Ledamot af Direktionen ej träffas hemma med lagsökning eller å Bankens kontor, äfvensom då flere Direktionens ledamöter skola på en gång samfäldt sökas, kumna de, som med Konungens Befallningshafvandes eller Rättens bud gå, å Bankens kontor bevisligen aflemna, eller, om det finnes stängdt, å dess dörr fästa skriftlig resolution eller kallelse; och gälle då sådan åtgärd såsom laga delgifvande. 16 S. Hafva Direktionens samtlige ledamöter först undergålt utmätning, men full tillgång saknats i deras lösa egendom, kan bristen genom ny lagsökning :! utkräfvas, under enahanda tvång hes den eller de lott-ägare, mot hvilka fordringsägaren finner för gedt ! sin talan rigta. 17 S. Af Bankens delägare, eller deras arfvingar e ler sterbhus-delägare, vare ej någon berättigad att, under bolagstiden, träda från Bolaget eller sin lott å annan person öfverlåta, med mindre Bolaget dertill samtycker, och det i 2 8 stadgade minsta antal af delägare derigenom icke understiges. Äro den i afgången Bolagsmans ställe inträdde : nye delägarens grundfonds-handlingar i ofvan före-. skrifren ordning pröfvade och å Bolagsstämma god-. kända, då är, efter dess slut, och sedan sex månader förflutit efter det underrättelsen om den timade förändringen blifvit hos Rätten anmäld och i allmänna tidningarne kungjord, den afgångne delägaren ej: ansvarig för annan Bankens skuld, än den, hvarför: han dessförinnan blifvit lagsökt. 418 . Den, genom Kongl. Förordningen den 43 Juni 4800, för skuldfordring i allmänhet bestämda preskriptions-tid af tio år, äge ej rum, i afseende på enskilda Bankers tryckta eller graverade kreditsedlar och invisningar; ej heller skall bevakning deraf, en! ligt Konkurs-lagen, erfordras i Bankens konkurs, ! eller i anledning af årsstämning, sem vid Bolagets: upphörande må utfärdas å dess Borgenärer: hvaremot, när Bolaget upplöses, hvilket Konusgens Befallningshafvande bör, utan dröjsmål, till Kongl. ! Maj:t inberätta, Kongl. Maj:t låter utgå nådig -Kun-! görelse derom, med föreläggande för en hvar, som: någon så beskaffad förbindelse af Banken innehafver, att, vid förlust af all betalningsrält, förbindelsen till inlösen uppvisa i Banken, inom två år ifrån den dag, hvarunder Kungörelsen första gången utfärdas ; börande densamma en gång under hvartdera af dessa tvenne år från predikstolarne uppläsas. : 49 8. Direktionen vare skyldig, så väl att, efter hvarje qvartals slut, till Kongl. Maj:t insända en öfversigt af Bankens ställning, som ock att hålla Bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för den undersökning, som Kongl. Maj:t möjligen kan finna för godt låta anställa, likväl utan att enskildas förhållande till Banken dervid få för allmänheten yppas. 20 . Har Banken, i ett eller annat afseende, afvikit från de föreskrifter, som uti denna Lag äre gifna, ankomme på Kongl. Maj:t att, uppå derom skeende anmälan, genom föreläggande af vite i penningar, eller, uti svårare fall, vid förlust af det till I