Aftonbladet – 4 februari 1841, sida 1

0 0 0 BO FOS M nuari 1824, är uppenbart ofullständig, ej mindre uti föreskrifterne om de för allmänhetens säkerhet nödige garantier vid stiftandet af Privatbank, än ock i afseende på bestämmande af föremälen för dylik banks rörelse och verksamhet. , Dessa bristfälligheter : i lagstiftningen hafva både vid denna och vid den föregående Riksdagen varit erkända ech insedde; och då nu sex enskilde banker äre oktroyerade, torde redan genom dessa förhållanden behofvet af en bestämdare och fullständigare lagstiftning i detta ämne vara ådagalagdt. Att, på sätt i anmärkningarne blifvit yrkadt, uppskjuta denna lagstiftning till en kemmande riksdag, skulle Utskotten, med afseende på nyssberörde omständigheter, icke anse rädligt; och Utskotten vidblifva således deras i förra betänkandet uttryckte tilistyrkan, att en fullständigare lagstiftning, rörande enskilde banker, än den som nu finnes, måtte varda af Rikets Ständer beslutad. I anledning af den påyrkade utredningen, hvad inflytande de banker, som redan finnas, egt på Rilsbanken, silfverutvexlingen och penningeväsendet i allmänhet, få Utskotten, under åberopande af hvad i förra hänseendet här ofvan yttrats, vördsamt anföra, att dessa banker så nyss uppkommit, att något bestämdt resultat af. deras inverkan på Statsbankex ännu icke hunnit med säkerhet visa sis, och beträffande: silfverutvexlingen och penningeväsendet, hänvisw till de af trycket utgifre öfversigter af bankens ställning. Vid pröfningen af frågan, huruvida Akticbanker böra få bildas; hafva Utskotten utgått från den -synpupkt, att allmänhetens rätt och säkerhet bör i förstasrummet afses och betryggas; och då otvifvelaktigt är, att ansvaret för delägare I s. k. solidarisk bank: är mera omödelbart och således för allmänheten mera betryggande, än i Aktiebank, der hvärje delägare bndäst ansvärar eftor sin anpart i bolaget, obh:att delägarne I solidarisk bank; till följt häraf, alltid måste vara möra mins deröm, att Banken väl förvaltas ock dess säkerbet ieko äfventyräs, samt det utan tviftol skulle inträffa; ätt; derest ARtiebäntör finge: uppstå i bredd med de salidariska, de förre, såsom medförande mindre visque för delägarie, förr ellerisednhare skulle undantränga: dö solidariska: så hålva: i Viskotten; på dessa, ock: de i förra betänkandåt uttalgdd skäl; ansett sp böra vidblifva dån der: utiiuttrytkte!äsigt, att Aktiobaärker; med sedelutgifningsrättfeRE bädaltftör må få bildas. Rättigbeten att utgifva tryckt skuldförbindelser, gåtgbale såsom mynht-föprosentåtiv, med ovilkorlig förbindelse ätt, vid anfordran; med Rikets mynt dem inlösa, utgör dön fördel och innefettar tillika det vilkor; hvårförufan enskilde bankör i detta land ej skulle kuimna uppkommå eller bibehålla sig. Hvilka förmånliga beting, som än fästades vid det föreslagna åliggandet för dessa benker, att endast röra sig med Riksbankens mynt; så står det dock fast, aft eu sådan förändring skulle i sig innebära ett upphäfvande af det genom lag medgifna vilkor, under hvilket de nuvarande enskilde bankerne tillkommit, likasom en dylik med sjelfva begreppet om sedelbank oförenlig inskränkning i en bankinrättnings eana verksåmhetskrets. ofelbart skulle afskära möjligheten af nya sedelbankers uppkomst. Utskotten kunna således ej biträda yrkandet, att de enskilda bankerne icke borde tillåtas i sin rörelse använda andre kreditsedl!ar, än de, som af Riksbanken utgifvas. Att af en banks fanktioner kreditivrörelse samt öppnandet af uppoch afskrifningsräkning för allmänheten icke äro de minst vigtige, hafva Utskotten visserligen insett: men att i lag stadga, awt bedrif vandet af dessa skall vara ett oeftergifligt vilkor för banks inrättande, hafva Utskotten icke funnit lämpdigt, dels emedan bankerne, sig sjelfve lemnade, säkert icke skola underlåta att allmänheten i desse hänseenden betjena, hvilket erfarenheten med redan stiftade banker äfved vitsordat, och dels emedan det ;skulle blifva svårt, om ej omöjligt att, utan att ådrasa bankerne förlust, bestämma, huru stor del af rörelsekapitalet borde till dessa funktioner åfsättas, synnerligast då bankernes rättighet att utgifva sedlar blifvit skarpt begränsad. i Det har äfven yrkats att lagen borde innehålla ett uttryckligt förklarande, det enskilde banker icke hafva att påräkna något understöd af allmänna medel: men då staten icke iklädt sig något ansvär för de enskilde bankernes förbindelser, så måste deraf vara en gifven följd, att den icke eller kan någon ansvarsskyldighet i detta hänseende underkastas; och förmena Utskotten till och med, att ett sådant stadgande snarare skulle föranleda än förebygga änspråk på Statsverkets mellankomst till afbjelpande af enskilde bankers obestånd. a Att i lagen stadga, huru stor kassa, i förhållande till rörelsekapitaler, bankerne böra underhålla, har icke ansetts behöfligt; utan torde detta kunna, utan äfventyr, till Bankstyrelserne öfverlemnas, da, för bankens egen säkerhet och för bevarande af. dess kredit det alltid blir bolagets intresse att hålla tillräcklig kassa. . Frågan omm bildandet af en reserviond, såsom endast rörånde delegarne inbördes, har ej ansetts böra utgöra föremål för denna lagstiftning. ! Då den al!:männa tillsynen deröfver, att bankrörelse bedrifves i öfverensstämmelse med lag, genom ett i nu återgående förslaget derom intaget stadgande, blifvit öfverlemnad till Kongl. Maj.t, som eger att, uppå skeende anmälan, genom vittnen tillhålla drektienen att det felaktiga rätta, så ange Utskotten barigenörs en större garanti emot en oerdentlig förvaltning erbjudas, än om hvarje enskild fördringsegare skulle kunna derom vid dorstol rikta sin talan direkte emot banken. Att enskild bank skall vara skyldig såsom god betalning emottaga sina egna sedlar, bafva Utskotten funnit: så påtagligt, enär sedel-innehafvaren eljest kan göra gällande sin rättighet att, för bankens sedlar, erbålla Rikets mynt;att något stadgande Ttika litet derom, som att enskilde bankers: sedlar endast godvilligt kunna gälla i andra liqvider, ansetts ber höfva i dehna lag införas. 7 Att åter ålägga bankerne att i Rikets rvesidensståder hålla invexlingskontor, eller att vidtaga sädane Atvärdaatt deras sedlar i allmänna unnhärden e