Aftonbladet – 3 februari 1841, sida 1

UTRIKES. PRESIDENTENS I FÖRENTA STATERNA BUDSKAP VID KONGRESSENS ÖPPNANDE. (Forts. från gårdagsbl.) Om denna åsigt af styrelsens handlingssätt, under den tid jag förvaltat presidentsembetet, bestyrkes af allmänt kända facta; om armee och flotta blifvit underhållna till den fulla styrka, lag bestämt och kongressen ansett tillräcklig för landets försvar och beskyddandet af dess rättigheter och ära; om dess civila och diplomatiska angelägenheter blifvit vederbörligen vårdade; om tillräckliga anslag funnits för rättvisans och lagarnes skipande; om anspråken på national-tacksamheten från de krigares sida, som stridt i vår revolutionskamp, alltid blifvit motsvarade och redligt uppfyllde; om de ganska: stora utgifter ordentligt blifvit bestridda, hvilka vår länge fortsatta och helsosamma politik, att fredligt och lugnat förflytta Indianerne till jemförelsevis säkra och lyckliga trakter, erfordrat; om nationens förbindelser alltid och allestädes blifvit på det samvetsgrannaste uppfyllde genom ofördröjlis liqvid af alla de talrika, vidsträckta och olikartade anspråken på skattkammaren — om alla dessa stora och varaktiga föremål, jemte många andra, som kunde anföras, under en följd af år, utmärkta för serdeles hinder och svårigheter, lyckligen blifvit uppnådda, utan någon permanent statsskuld eller biträde af någon statsbank, hafva vi ej då rätt att vänta, att en politik, hvars syfte varit att föra de allmänna angelägenheterna oberoende af någondera af dessa fruktbara källor till oenighet, skall till slut vinna bifall hos ett folk, hvars oförvillade och redligt uttalade omdöme öfver allmänna angelägenheter aldrig i sista instansen visat sig vara oriktigt? Att financiella förlägenheter för enskilda personer, af exempellös vidd och varaktighet, nyligen existerat i detta liksom i andra handlande länder, är otvifvelaktigt en sanning. Att anse nödigt att nu spåra dessa motgångar till deras upphof, skulle innefatta en missaktning emot mina medborgares omdömesförmåga. Ehuru mycket detta ämne än må hafva varit höljdt i mörker under den första perioden af skakningen, så kan för närvarande icke finnas minga, som ej fullkomligt inse sammanhanget af hela denna händelse. Då den nuvarande styrelsen icke ansåg det ligga inom Federal-regeringens konstitutionella maktbefogenhet, att godtgöra enskilda förluster, förorsakade af motgångar i affärer, hvilka icke bade något sammanhang med det allmännas, ant:ngen genom direkt understöd från skattkammaren eller serskild lagstiftning, åsyftande att förläna exklusiva privilegier och fördelar ät individer eller klasser på bekostnad af den stora majoriteten, som nödvändigtvis från dem komme att blifva utesluten, — så har jag icke heller hvarken försökt någonting sådant, ej heller rekommenderat eller uppmuntrat ett dylikt förfarande. Jag. hoppas dock, att icke hafva förlorat ur sigte de stora föremål, för hvilka Federal-styrelsen inrättades. Åt henne anförtroddes endast vissa inskränkta rättigheter, med varsamhet uppräknade, tydligt specificerade, och bestämda med en noggrannhet och klarhet, som skulle synas trolsa oriktig tydning; och det har varit mitt beständiga syftemål, att stanna inom de gränser, som så tydligt blifvit bestämda: och så omsorgsfullt bevakade. Då jag alltid varit af den tankan, att det som bäst bevarar föreningen emellan staterna, är att Federal-styrelsen alldeles afhåller sig ifrån att utöfva hågon af de maktbestämmelser, som kunna anses tvetydiga, och icke söker att, genom någon vågad tolkning af grundlagen eller fyndig förvrängning af dess ord, åtkomma mera akt, än konstitutionen tydligt och klart tillägger henne, så har jag bemödat mig att undvika tillstyrkandet af någon åtgärd, som jag hade anledning befara skulle, till och med i en betydande minoritets af mina medborgare ögon, anses såsom ett intrång på staternas rättigheter eller På den heliga öfverenskommelsen om vår förening. Betraktande sammanfattningen af den makt, som blifvit Federal-styrelsen anförtrodd, såsom en frivillig koncession af staterna, har jag endast ansett sådan makt böra utöfvas, .som man vid föreningens bildande verkligen hade för afsigt att afstå åt Federal-styrelsen; min åsigt att detta bandlingssätt var riktigt, har äfven blifvit styrkt af den öfvertygelsen, att alla bemödanden alt öfverskrida denna. gräns endast skola. åstadkomma missnöje och misstro, uppväcka afundsjuka och framkalla motstånd. I stället att gilva