Aftonbladet – 1 februari 1841, sida 3

tor mer kunde växa och endast få djurarter! vistas. ; Detta land, som från urminnes tider varit ett; föremål för sagolika folktraditioner, hade, som det föregafs, blott en enda gång, år 4765, blifvit sedt al en kossack, men alltid undgått sednare forskmngar. Afteknandet af en sträcka på Siberiens norra kust, som blott sällan kan urskiljas från hafvets is och är lika obeboelig som den, utgjorde uppdragets andra del. Verkställigheten fordrade elt flerårigt oafbrutet vistande i trakter, som, blottstälda för ett frukiansvärdt klimats inverkan, höra till de ödsligaste och otrefligaste i verlden, och, genom menniskotoma ödemarker, skiljda från Siberiens civiliserade provinser, äro så utomordentligt fattiga på egna nyttiga produkter, alt den dit tågande resande måste vara beredd på alla umbäranden och på strider mot den högsta Nordens fentliga natur, som ständigt hotar menniskans svaga existens. Några få civiliserade och vid något hättre vana menniskors lif, under sådana omständigheter, deras arbeten och upptäckter, deras mödor och knappa fröjder, beskwfvas i ett med trenne berömda namn prydt verk ) som alltigenom fängslar läsarens uppmärksamhet medelst vetenskapligt innehåll, liflig skildring af en ohygglig natur, språkets prydlighet och uttrycket af djup och eftertanka. Det är ur detta verk vi här meddela nedanstående utdrag. En temmeligen allmän villfarelse skildrar Siberien såsom en ofantlig, under årets största del frusen ödemark, knappt för menniskor beboelig samt endast befolkad med förbrytare och missdådare, som, i stället för dödsstraff, på lifstid hitförvistes och här lida en långsam och qvaifull, men alltid för tidig, död. Denna skildring passar likväl icke på detta lands företrädesvis bebodda södra provinser; visserligen är vintern ganska sträng, men sommarens längd och värma 1äro tillräckliga att utveckla en yppig vegetation och mogna de flitigt odlade fältens frukter. Klimat och jordmån äro der för menniskan gynnsammare än i de fleste nordliga länder under samma polhöjd och således slå hvarken lefnadsnjutning eller samhällstillstånd på en så lig ståndpunkt som man förestält sig. Väl underhållna landsvägar förena städerna, och öfverallt råder säkerhet för lif och egendom, under det att stora byar och en obegränsad gästfrihet lätta resor och betydliga handelsförbindelser. Ett nät af segelbara floder sammanbinder aflägsna provinser, och deras allmänt nordliga riktning tyckes af naturen sjelf vara anordnad att föra rikare trakters öfverflöd till de fattigare. En jemförelsevis obetydlig ansträngning ock den allsmäktiga ångkraftens begagnande voro tillräckliga att göra äfven de vid gränsen af det omradet liggande nejderna delaktiga af många välgerningar, som de nu måste umbära, understödja de Iglest spridda innevånarne och bättre betala deras mödor. På andra sidan 50:de breddsgraden antaga land och himmel eit otrefligare utseende. Vid Jakuzk (62 graden) utkräfver den arktiska naturen sin rätt; trädgårdsskötsel och jordbruk upphöra och ersättas genom mindre indrägtiga yrken, såsom ijagt, fiske och rhenskötsel. Innevånarne lida här mycken brist; deras sjuklighet, deras usla boningar, deras torftiga kläder, antyda landets få hjelpkällor och äfventyren af deras strid mot jen mennisko-fientlig natur. Här bosätta sig ockI så derföre endast de råaste och fattigaste Siberier, och äfven de till så ringa antal, att hela beI folkningen i de tre kretsarne, Jana, Indigerka och Schigansk, som till areal äro jemförliga med Frankrike, knappt utgör 1000 menniskor. Denna kalla del af Asien är imedlertid ännu icke på långt när den ovänligaste, och den resande hälsar den. vid återkomsten från de nordligare trakterna, med räddningens glada känslor. I de lågländtare dalarna grönska om sommaren små ängar, några insekter surra bår och de torfliga, snart förgängliga blommorna, ja, till och med en och annan sångfågel, hälsar markens korta uppvaknande ur köldens sömn. De nordliga trakternas vanliga trädslag förmå visserligen icke mer uppväxa till höga, kraftfulla stammar, men låga buskarter smycka vänligt markens fördjupningar, som eljest äro öfversådda med kala klippor och fulla träsk. Vid 68:de breddgraden försvinna sista spåren af träd; jorden förblifver frusen äfven om sommaren och i den proportion som klimatet blir hårdare och jordmånen ofruktbarare, minskas äfven innevånarnes antal. Vid de knappt märkbara gångstigar, som här företräda landsvägarnes ställe, träffar man på en hel dagsresa blott en usel koja, ett så kalladt posthus, hvarest ett Jakutiskt hushåll bor så länge, till dess brist på föda drifver det derifrån. Vilda strömmar, som i alla rigtningar banat sig väg genom de skrofliga klipporna, hindra förbindelsen om sommarn, och de djupa och breda floderna af största storleken tillåta blott på få ställen en öfverfart. Ofta öfversvämma de hastigt och emotståndligt de låglänta ställena, så att ingen inföding vågar för längre tid bosätta sig inom deras krets, utan endast efter längre vandringar närma sig till dem när tiden nn. ) Titeln är: Kejserlige Ryske Marin löjtnanten Ferdinand von Wraneecls reca längs Siheriens nor