Aftonbladet – 1 februari 1841, sida 2

emot nvad då tlörnallandet var, men — den dubbia nårsberäkningen qvarstår ändock. Alla skäl mot och med äro uttömda, men aila hafva slutat med att förklara den dubbla årsberäkningen till sin natur orättvis och oformlig, till sin verkan skadlig. Kongl. Maj:t har, såsom förut här ,sagdt är, redan den 27 Februari 1829 ansett den dubbla årsberäkningen vara m-nlig både tör unsdervisningsverket och presterskapets. Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottet har i sitt betänkande Nr 93 4834 kallat den dubbla årsberäkninogen i sig sjelf oriktig, tillämpningen obiliig och förnärmande det i församlingen tjenande prestetskapet, och det har tillagt, att det skadliga och oorältvisa deri länge varit insedt och öfverklagadt salt den allmänna rösten höjt siy deremot, att den dubbla årsberäkninger motverkar fordringarna på sblilvande presters bildning. 0. sv. Rikets Stänoder hafva förenat sig med dessa Utskottets åsigter. Men, detta och många andra lika bindande sanningar oaktadt — allt, allt oaktadt — så qvarstår den dubbia årsberäkningen ändock, — (Sid. 5 och följande). Ja, till och med oaktadt sjelfva Löroverks-kommittetens underdåniga betänkande af dr 20 December 4828 tillstyrkte denna befordringsgrunds afskaffande, samt med bestämdt nej besvarade den frågan: om undervisningsverket deraf dragit den afsedda nyttan, i hvilket svar våra ypI ;persta skollärare instämma. Detta är ett så eget förhållande, att ingen enda sak inom statsförvaltningens öfriga område kan uppvisa någonting likartadt. Det kan icke vara annat än sorgligt och förvånande, att se huru den mest påtagliga orättvisa och onaturligaste befordrings-method upprätthålles, huru alla sänningens, rättvisans och allmänI na rättskänslans förenade anspråk tillbakavisas, liokasom denna sak vore underkastad en osynlig, i mörk andes starka och ihärdiga våld. När nya Skolordningen 1820, snart sagdt, helt och hållet förändrade och upphäfde den gamla, så blef dock det orimligaste deri bibehållet. Ehuru Rikets Ständer, på Konungens nådiga proposition, år 4830 beviljade 60,000 Rdr Bko årligen ), att till ökning af skolstatens löner utgå, just på det, att genom denna löntillökning den dubbla årsberäkningen skulle sakna äfven det sista skenskälet af billighet, oeh således försvinna, så bibehölls likväl skolstatens dubbla årsberäkning, jemte dess mångdubblade löner. Hvad namn förtjenar åetta? Rikets Ständer funno sig i sina beslut så bundne af den oförklarliga tysta makt, som så hårdt beherrskar denna sak, att de efter sådana premisser, som här ofvan äro citerade, stannade vid det i en ren lagstiftningsfråga slemmaste af alla resultater: litet rätt och litet erätt. De vågade sig ej längre, än att föreslå minskning, icke afskatandet, af en orättvisa, öfver hvilken Utskottet och Ständerna gemensamt likväl utsagt en så sträng förkastelsedom ). Orätt,visan skulle då blifva halftannat år, i stället för ,två. Detta är precist detsamma. Men äfven denna, asåsom Ständerna ville att det skulle synas, gnista caf billighet emot församlingens prester, kyrkans cmän, har sedan i 5 år legat gömd i ecklesiastikaportföljen. Under Hr Biskop Kullbergs föredragning utkom den förut berörde Kongl. skrifvelsen, catt dubbla ärsberäkningen borde afskaffas; men amed honom upphörde också allt behjertande af adenna sak från Ecklesiastikexpeditionen. Heder och cära åt den rättrådige och lugne mannens bemödanade, att åtminstone försöka aut göra rättvisans anspråk gällande! Hans efterträdare, Hr von Hartamansdorff, skyndade deremot att behandla saken cpå ett helt annat sätt, än Hr Kullberg. Genast cefter tillträdet af statssekreterareembetet expediearade Hr von H. icke mindre än 3 förordningar cinom loppet af 4 månader, oeh de 2:e sista af adessa inom en veckas andrum, eller af den 42 Maj, aden 40 och 47 September 1831, alla om ökade foradringar på presterlig bildning, men icke ett ord till cutsigt om en deremot svarande fordringsförhoppaning. Den menskliga andan låter dock icke utapressa sin duglighet genom blott befallning på samama sätt som citronens saft utpressas med klämaman, för att — kasta bort skalet. Under Hr vy. cH:s föredragsperiod har för öfrigt intet hörts utaf, ahvarken i afseende på den Kongl. skrifvelsen af aden 27 Februari 1829 eller Riksens Ständers af aden 29 September 48354. Den sistnämnda var dock caf den egenskap, att liknöjdheten för den kan hafva cberömvärda och hedersamma skäl. om densamma eutgått från den åsigten, att man ej bör utminutera arättvisan, utan gifva henne hel och ostympad. Skulle cåter ett ännat tänkesätt Vara vällande till förgätenraheten af denna sak under Hr von H:s Statssekretelariat, så står händelsen med andra färger för hans aräkning. aUnder Hr Biskop Heurlins föredragning har den adubbla årsberäkningen fått ostörd vegetera; och det cär att märka, att emedan stiftsstyrelsen fortfarande ckommit att ligga i deras händer, som egentligen cäro privilegierade med dubbla år, så har afskaffanedet af den dubbla årsberäkningen mött ifrån det chållet ett så starkt motstånd, att en man med vaanor och tänkesätt, såsom Consistorialis, har svårt cvid att egna sin medverkan ät kyrkans anspråk, att cdess rätt och årsberäkning böra inträda, För att ledöma af antecedentia, finnes också föga utsigt för ledet hoppet, att den öfverklagade dubbelårigheten. asom -hårdt och dagligen trycker församligens pre ster, skulle, genom prelaternas medverkan, under cnärvarande auspicier uppböra, då man besinnar, I att de tvenne mest inflytelserika män inom, Presteleståndet vid den nuvarande Riksdagen, Hr Erkel cbiskop af Wingård och Hr Biskop Heurlin, voro just bland dem, som vid förra Riksdagen ifrigt förI dfäktade dubbla årsberäkningens fortfarande. I Så långt Hr Hallenberg. I aSamling af gällande Prestvalsförfattningar,, har Hr ALignell låtit införa ett bihang, angående den dubbla tjenstårsberäkningen, hvariäfyven visas dess obillighet och skadlighet. Den auktoritet, som först betraktade förevarande ärende med det allvar och opartiskhet det föttjenar, samt uttalade sin öfvertygelse derom, var skolrevisionen i sitt underdåniga betänkande den 24 September 4824; men så många auktoriteter, oaktadt ) 435 Riksd. Besl. 1830.