Aftonbladet – 30 januari 1841, sida 2

den fjoreskruna anmalian. venna ulvisar, att sockenstämman blifvit hållen på föreskrifvet sätt den 43 Jan. sistnämnde år, samt att väl de närvarande, efter några rättelser och tillägg i förslaget, nära enhälligt biträdt öfverenskommelsen, men att dels då, dels efteråt, vid justeringen, åtskilliga socknemän mot öfverenskommelsen protesterat; Landshöfdingen hemställde imedlertid, att öfverenskommelsen måtte anses bindande för alla dem, som ej vid sockenstämman bestridt den samma, ehuru en del frånvarande deremot sedermera protesterat. Den 7 sistl. December fastställde Regeringen öfverenskommelsen i enlighet med ingifvet reglemente, och föreskref alt den skulle gälla, ej blott för dem, som, å sockenstämman närvarande, öf verenskommelsen antagit, utan ock för dem, som, vid bemälte tillfälle frånvarande, icke sedermera mot densamma afgifvit protest; hvarförutan Regeringen lemnade dem, som protesterat, öppet, att öfverenskommelsen bilräda, såsom elt vilkor för delaktighet af det understöd kassan kan gifva. De vigtigaste stadgarne i det omhandlade reglementet följ a här: 8 4. Nödhjlpskassan får ej sammanbladas med församlingsrs fatticvård, hvilken sednare, enligt författningarne, bestrides af hemmansegande socknemännen, ock äro desse befriade från b:årag til kasssan, hvars ändamål är, att i hårda år lemna understöd åt medellöse inom församlingen, som deraf äro i behof och genom tillskott beredt sig rättighet dertiill. 2. Arliga bidragen till denna kassa blifva: Åf behållen ståndsperson, som ej har hemmansbruk 2 Rdr; af i laga tjenst varande dräng, som åtnjuter lön 46 sk.; af hvarje till myndig ålder kommen bondesön, som vistas hemma hos föräldrarne, samt är frisk och arbetsför 8 sk.; af hvarje säg-dräng, som är arbetsför och utan förkortning betalar sina kronoutskylder 46 sk.; af hvarje behållen torpare och inhyseshjon 24 sk.; af arrendatorer, som ej hafva bemmansb:uk 4 sk.; af bebållen handtverkare 32 sk.; af piga i laga tjenst med lön 3 sk. 4 rst.; af bondedotter, som är hemma hog föräldrarne, och fyllt 48 år, samt är frisk och arbetsför 4 sk. Husbonde ansvarar fär sitt tjenstefolks afyiftr, för hvilka afdrag göres å lönen, hvyarom husbonden underrättar tjenstehjonet vid städjandet. Sågverksdisponenter ansvara för sågdrängs afgift, samt föräldrarne för hemmavarande barns afgifter. 4. Den som anställer stora och kostsamma bröllop ech begrafningar, skall vara förbunden gifva något till rödhjelpskassan. dock efter eget godtfinnande. Vid andra större samqväm göres sammanskott till nämnde kassa. 8 ö. Uppbörden af Nödhjelpskassans medel besörjes af byarnes ålderman, som vid busförhören aflemna dem till Presterskapet. Dessa åldermän anteekna dem, som utgiften icke erlagt, hvarefter restlängden granskas af församlingens ledamöter å allmän sockenstämma. Sedan nödige afkortningar der blifvit gjorde, indrifves återstoden i laya ordnins. S 6. Vid allmän sockenstämma väljes en direk tior, v stående af 48 män, kände för reelishet och drift: 3 ståndspersoner, 3 bönder, 3 torpare, 3 inhyssemän och 3 drängar, hvilken direktion, utan betalning, besörjer medlens förvaltning och utlåning. S 414. Kassans tillgångar anlitas blott i missvextår, då vid allmär sockerstämma sockenmännen besluta, buru stor del må användas, samt fördelningen deraf. Man ser af detta reglemente att här aildeles icke varit fråga om allmänna fattigvården, utan om en helt och hållet privat öfverenskommelse. Första frågan är således om denna öfverenskommelse var föremål för sockenstämmas afgörande? Det är både af författningarne och af de här i landet ännu icke störtade begreppen om enskild rält klart att så icke var. Ingen var således pligtig att sig vid socknestämman i detta ärende infinna, och de närvarandes beslut ägde ingen förbindande kraft för de frånvarande. Del är en stadgad grundsats, att ingen kan utan i stadgade fall tvinga annan att med sig öfverlägga och besluta om ärender, dem den andre icke bryr sig om, och likaså att man icke utan i stadgade fall kan hesluta om tredje mans rätt. Öfverträdes denna regel så upphäfvas alla personliga rättigheler; man kan aå, icke blott såsom nu skett, besluta att jag skall ingå i en sparbanksförening, ett lotteri o. d. utan äfven att jag skall uppgifva min egendom till delnings emellan de beslutande e. s. v. Ger man kraft åt sådane beslut, så, änskönt de icke genast skulle gå i verkställighet, sätter man dock en och hvar i nödvändighet att beständigt passa på, om någon eller några tilläfventyrs slå sig ihop att besluta om hans rätt, samt att, sedan besluten blifvit fattade, söka auktoriteterna för att evincera sin rätt. Man kan icke öppna en rikare källa till processer. Alt ifrågavarande sockenstämma öfverskridit sin beslutanderätt, är klart äfven deraf, alt större delen af de personer, som till sockenstämma blifvit kallade, ej der ega talan, och på sådan grund ej eller äro förpligtade, att en sådan sig åtaga. Vid are förekommer, att hemmansegande socknemännen, som ef lemna bidrag till kassan, fått vid sockenstämman besluta, om de icke hemmansegandes rätt, som nu skolz bidraga dertill. Derigenom har händt, hvad Kammarkollegium anmärkt, eller att de till fattigvård förpligtade kommit i tillfälle att, till lindring i sina lagstadgade skyldigheter, lägga en skatt på socknens öfrige inbyggare, deribland äfven tjensteoch inhysesbjon. -Hemmansegarne komma ock att deltaga i förvaltningen af en kassa, till hvilken de ej gjort något sammanskott, och reglementets 44 gifver anledning till det antagande, att hemmansegarne äfven ega besluta om kassans användande. Det är kanske svårt