Aftonbladet – 29 januari 1841, sida 3

Ädle menniskovänner! Behöfver man väl, genom synnetliga uppmuntringar, beveka eder till forbarmande öfver nödställde medmenniskor? Nej, allmänna Tidningarne vitsorda tillfyllest, det J, ehuru ofia anlitade, ej tröttnen bispringa den verkligt nödlidande. Undertecknad dristar derföre -vördsammast anropa eder om litet understöd ät Nybyggaren härstädes Lås Lars Larsson, som under sin frånvaro, genom eldsvåda nyligen förlorat ej blott sin Stugubyggning, utan äfven sin inbergade gröda och sitt husgeråd; d vs. hela sin med omtanka och flit förvärfvade lilla egendom. Lås Lars Larsson, som är född i Dalarne, och kom fill denne Församling år 4836, är således med hustru och 6 minderåriga barn, i ordets egentliga bemärkelse, husvill och utblettad. Capeliförsamlingens Ledamöter härstädes, som, med undansag af detta år, förut lidit Yerärig missvext och således äro : a!lmänhet fattige, hbsfva väl Sammanskjutit en håll Tunna Korn: till Julbröd åt honom; men hvad förslår det ibland sä många? : . . Ädle menniskovänner! J, som uti edra nöjda boningar fått tillbringa Julhelgen, fredade från olyckans stormar, sänden en skärf till ofvannämnde makar och barn, hvilka mu, då snön betäcker jorden och kölden ofta är skarp, icke äga tak öfver hufvudet och knappast Kläder på kropen. : De goda meuniskor, som behjerta förutnämnde makars och barns svåra belägenhet, torde benäget öfversända sina gåvor till undertecknad, under nedanstående adress, då tacksam redovisning ej skall uteblifva. Hernösand och Wiksjö Capellförsamling den 30 December 1840. Jonas Nylander, Nådårspredikant. ROR