Se — —O (Införes på begäran.) Vinter-Fågeln på bar qvist, eller mitt portrait; dediceradt till CARL XIII:s Riddare, på CARLSDagen 4844. Ej har jag lön eller bröd, men måst fatwig och tiga gande ila; När jag får bergning på Stat, skall mitt liggande, tystnad fa hvila. Hvad som nu grämer mig mest, ack! ja, hjerta t må brista och rysa, Äratt en talrik familj oupphörligt skall svälta och frysa. Jag har fått löfte om kall — Gud i himlen det öppne, ej stänge; Siaren visar, men stamt — Kära Tälamod! dröjer det länge? Stockholm! välsignade Stad! skall jag nödgas då fots från dig taga: Dör jag, utplundrad på allt, så skall sorgen bli hem: sänd till råga. Hvar är den plats i vårt land, dit Tidnings-lekturen ej hinner? Dit rösten tränger sig fram, är :ag säker medlidande brinner! Annu en tillflykt jag har till min G ud, till min Kung oeh till Ständer; Sedan jag nedlagt min bön, är jag tryggad, hvad heldst, som mig händer. Ett är det enda jag har, endast hjertat, det tagen — försöken — — — Duger det till någon ting, är jag viss, att j godheten öken. Måtte mig lifva en Pligt, sem är kelig och dyr ibland a,