hade säkert vuxit till exe, innan han betat sig fram till andra ändan af slätten. Örfverallt hoppade de lustigaste brokiga kaniner omkring, de numidiska. jungfrurnap uppförde sina dansar, dufvorna kuttrade, beständigt hotade af sina fiender, hökarne, öfver hvilka falkar, gamar oeh örnar höjde sig; stora svärmar af trappar seglade fram tätt invid jordytan. Här och der upptäektes muntra hjordar, af högbent, silfyvergrå boskap, hästar och fettsvansiga får, med deras oumbärliga sällskap, några käcka getter. Dessemellan ersattes verkligheten af hägringar: man tyckte sig skåda en ofantlig höstack (af samma sort som de Wosnesenska), en vandrare eller oxe, uppvid horizonten, eller resta på styltor, en sjö, en öfversvämning, ker, som tycktes vada i vatten, allt spöklikt oeh jättestort. Med dessa skuggbilder uppstego för fantasien, andarne af alla dem, som en gång istepperna drefvo sitt oväsen: Hunnerna, Kumanerna, Uzerna, Chazarerna och Petschenegerna, Attila och den mörke Batu Chan, samt hela det demoniska sällskapet af verldsstormande herdekungar. som en gång önskat förvandla hela jordklotet till en stepp. Nomadrikena hafva förgått, de fruktansvärda bågskyttarnes efterkommande äro förströdda eller blandade med andra folkslag och några spillror deraf hafva blifvit tillbakakastade in i Asiens vinklar, men den oföränderliga naturlagen för dessa trakter har bibehållit och skall bibehålla många af dess ursprungliga bruk och inrättningar. Såsom fordom är steppen logan, hästen och oxen tröskare; lador finnas ingenstädes. Piskan är en verklig trollstaf, ett statsoch husredskap, ett vapen till anfall och försvar. Den förekommer under många namn och former, och är alltid ett konstverk. Kautk, Krxntsehun, ett urmongoliskt justitie oeh pelitieinstrument, hafva vunnit en geografisk utbredning vida utöfver steppens gränser. Med den fina, tre famnar långa remsnärten på den kortskaftiga fjarabnik, som han låter surra kring de obändigas öron, håller hästherden de vildaste hingstar af en tilltusental stigande Tabun (hasthjord) i styr. Den snodda, knutiga Nogaikan, vid ändan af snärten hård som en damaschenerklinga, har från Tartarerne blifvit ärfd af Kosackerne och så vidare utbredd; med den tvinga de vargen att afstå sitt byte, och sedan pistolerne blifvit afskjutne och lansen sönderbruten, griper man, icke till värjan utan till Nogaikan ech levererar en batalj på piska. Scyterne förfärdigade filtar och grofva ylletyger i Herodots tid och detsamma göra de nu. Voilok och Burka (grofva yllevaror) föras från by till by, från tält till tält, liksom Pariseroch Lyoner-sidenyvaror forslas mellan städerna i vestra Europa. Ryssarne i sina Semiawka äro de gamic Chamäköterne, denna form på hus träffas annu icke på Dnieprs venstra strand; på .denna sidan bo till och med några af de koloniserade kavalleristerne, t. ex. Uhlanerne i Adjamka, i jordkojor, under det sköna stall äro tppbyggda till vinterqvarter för deras hästar. Dessa ryttarekolonier (Posselenije) äro icke deringaste bland steppernes märkvärdigheter. Hären erhåller derifrån icke allenast hästar — ofta af förädlad r.s, från de kejserliga stuterierna, der man träffar Engelska fullblodshingstar om 20,000 rublers värde, — utan äfven de bästa ryttare. Gardets hussarer, lancierer och kuirassierer, oberäknadt kosackerne, äro alldeles icke Ryssar, och af de 69,000 man ständigt kavalleri ligger en afdelning omkring Tsehuguja i Ukraine, den andra, med hufvudorten Wossnesensk, mellan Dniepr och Bug. Soldaterne, ifull mundering såsom hästherdär eller plöjare, eller med bestjernade uniformer, framtittande ur renliga och med det nödtorftiga försedda boningar, taga sig något besynnerligt ut. Officerarne finna ej riktigt behagi denna cincinnatuslefnad; den kontrasterar för mycket med Moskvas och Petersburgs danssalar. Först om hösten går det muntert till i stepperna. Då lössläppas bassi. en art stora långsträckta vindthundar, som på alla herregods träffas i stor mängd; de rika godsegarne Potocki, Orlow, Rasumowsky, Malakowski, Witt, så vida de vistas på sina gods, som hafva ett omfång likt furstendömen, föranstalta stora jagtpartier, och framförallt sker detta af Skarzinsky, herre till Trikrati vid Wossnesensk, hvilken alla år med sina grannar och några hundra jägare och bönder rycker ut mot vargar, räfvar, harar och trappar. Trettio kameler bära hvad kök och källare tillhör; om aftonen uppslås tält och tiden fördrifves med kortspel, sång och musik, för hvilken sednare trettio musikanter, anförda af någon direktör från Petersburg, medfölja. Under jagande och banketterande drar man sig småningom till Beisbeirak, nära Jelisavetgrod, der andra jagtpartier tillstöta, oeh en åtta dagar tillbringas i lustbarheter. Detta är glanspunkten i sällskapslifvet här, ty den öfriga tiden lefver man som eremit. I borra Ryssland har man om vintern slädföret, som närmar städer och byar; men i söder, der den Mongoliska töckenhimmelen lägrar sig öfver slätten, är nästan all kommunikation inställd. Ingenstädes äro urvädren häftigare än på denna nakna, allt skydd saknande slätt. Vågar likväl en eller annan Traåumak (forman) en resa, så händer ock ej sällan att man vid snösmältningen framdrager liken efter dessa formän, jemte hästaä och fordon, utur något häldjup. Under den hårda årstiden är ingenting vanligare, än att man tar miste om vägarne i stepperna. Deäro utstuckna till 30 alnars bredd, så att intet säkert spår bildar sig. Ett godt stycke deraf tjenar till bete för de resandes dragare. Brukbart fyllningsämne för de uppkörda spåren finnes ej på vidt omkring; i byar och städer använder man dertill vanligen spillning, och fotgångaren prisar sig lycklig, om. han ur den djupa smutsvällingen kan rädda sig på en hög af detta ämne. Från påsk till Paårowe (början af Oktober) kan man ännu komma fram, ty så länge fortsätta de bättre tschumaks sina resor, menfsednarejär det äfventyrligt. De små dikena vid landsvägen fyllas af snö, de små stenhögarne finnas ej öfverallt eller blott till långt afstånd, och påkommer nu ett töväder, blifva dragoxarne snart såra, och förmå ej mer gå. Då stannar man i den yttersta förlägenhet och måste besanna den anmärkningen, att den del af Ryska befolkningen, som valt formanskapet till sitt yrke, föra eu lif fullt af mödor och försakelser. (Slutet följer.) — —O— fInföres nå hamären 1