(ssamewar postlawit)!s Vid Krementsehug reser man öfver floden, en skön vattenyta om 1700 alnars bredd, med ett snabbt lopp, liksom dess förvandter i öknen, Bug, Dniestr och Pruth med sina många bugter. Men sjöfarten ligger ännu i linda, Baidaks äro båtar med roder dubbelt så långa som masterna, och i flodens I botten, ehuru sedan 30 år mycket upprensad, finnas ännu hinder nog, isynnerhet vid vattenfallen, eller Porogerne nedanför Jekaterinoslaw, Idessa barrierer, som redan i forntiden satte en gräns för de civiliserande köpmännens framträngande. Skickligheten hos skepparne syntes ej heller synnerligen prisvärd; invånarens i lilla Ryssland tillgifvenhet för vanan och hans sätt att på hvarje fråga, hvarföre något är så eller så, beständigt svara Tak treben (det skail så vara), vittnar icke om något anlag till framskridande. Också stötte vår båt genast vid affärden ganska riktigt på ett svart granilblock; skepparen ropade till land efter en ökstlock, skulle säga daitje lotku, men missade sig och ropade i stället daitgje losehku (gil mig en sked) och blef derföre utskrattad; ändtligen kom man loss, men var derföre icke säker för klipprefvet, hvilket floden der hade genombrutit; och slutligen hade man ett stort besväratt åter fånga hästarne, som under förskräckelsen sprungit öfver bord, och hvilkas grimskaft man måst afskära, för alt icke blottställa fartyget för kantring. Djuren hade flyktat upp på de kringströdda sandbankarna, och under kryssningen emellan dessa, satte man på ännu några gånger. Midt emot ligger Krinkoff, nästan en förstad till Krementschug; der finner man magasiner för spannmål till utbyte för saltet från de pontiska Limans, med förråder om 3 tll 600,000 pud för året. Länderna vid Dniepr längre upp hemta härifrån sitt behof liksom Wolgalandet hemtar sitt från ännu större magasiner, hvilka fyllas från saltsjöarne i Kalmukstepperna. På andra sidan Dniepr börjar den egentliga, äkta steppen till Jelisawetgrod, ännu företeende en öfvergångsform, hvarifrån snart hvarje spår af skog och buskage försvunnit. Trakten är likväl icke otjenlig till åkerbruk; den fruktbara betäckningen af lera och matjord fortvarar, och Ryska regeringen, som här visserligen leder civilisationen, har genom bitkallande af Tyska, Ungerska och Bulgariska kolonister, genom bortskänkande af gods till Ryska och Polska berrar, med vilkor att de odlas, stundom genom våldsam bitflyttning af Judar, Zigener och Tartarer, ja, genom öppnande af fristäder för förrymda lifegne från det inre af landet, hvilka här återbekomma friheten, gjort många af dessa gränslösa betesplatser till eröfringar för spaden: oeh plogen. Annu utgör befolkningen en blandning af olika tungomål, i hvilken den Malo-rossiska eller Lilla Rysslands element har öfverhand, men nomadlifvet är redan för beständigt bannlyst från norra kusten af Pontus. Landets utseende är icke dessmindre bedröfligt, isynnerhet för en bortskämd Europe, som blott behöfver genomvandra det, för att finna den hemsjuka förlåtlig, som förtärde den stackars Ovidius och aflockade honom sina rörande klagosånger. Bland betydligare orter är provinsen Cherson (Chersonski gubernie) ännu ganska folkfattig. Första dagsresan förde öfver Alexandria, Petrikowa (efter Polska revolutionen kallad Neupraga) till Lisabethel, såsom de Schwabiska kolonisterne i stadens granskap kallade den. Dessa tre fläckar äro de enda af någon vigt i den öfra steppen. Och likväl, hvilka eländiga nästen! Ingul och Ingulez, vid hvilka de äro belägna, hafva platt ingen likhet med Dniepr eller dess syskon från öfre landet, som brusande fara fram öfver slätten; de draga sig trögt genom djupet af dalarne, gunga hvarken båt eller flotta på sina vågor, bekransas hvarken af skog eller buskar, utan blott af en mörk vass, och rundt omkring dem är allt dystert och öde, liksom steppen, hvars barn de äro. Det förnämsta byggnadsmaterialet i dessa trakter ända till Odessa, icke blott till hus, utan äfven till broar och hägnader, är en lös sten af musselkalk, som öfverallt ligger under matjorden. Den kan sågas och täljas som trä, och man gör deraf utan möda icke blott qvadersten, men äfven de prydligaste kolonnader; men den är så mjuk och lös, att man med en käpp kan genomborra en tjock vägg, och så benägen att förvittra, att man af de gamla Pontiska städerna knappt finner det minsta minnesmärke öfrigt, men i de nya en mängd fallande ruiner; den är för öfrigt ett kärt fynd för Ryssarne, som blott se på att arbetet är lätt färdigt och icke fråga efter om det äger bestånd. Hvad i Lisabethel angenämare öfverraskade en Tysk resande, än åsynen af en stad om 42,000 invånare, i midten af den mest tråkiga och öde trakt, var ett Tyskt värdsbus, Tyskt sällskap, en god aftonmåltid och ett godt nattqvarter. Värden, härstammande från Schwartswald, hörde till en af de Tyska kolonier, som, efter segren öfver de första svårigheterna af klimatet ech odlingsarbetet, befunnit sig rätt väli steppen och lemnat en mängd unga män till de närbelägna städerna, der de gjort sim lycka såsom handtverkare, värdshusvärdar o. d. För öfrigt fanns der äfven en täck landsmanninna, som sörjde för köket och bordet, och kryddade dem med Schwabisk hjertlighet, och hvad behöfde manmer, för att ett ögonblick känna sig hemmastadd i främmande land? Vanligen förestås eljest posthusen och gästgifvaregårdarne i stepperna. af Judar; men deras värdsbus äro inga lunda af så glänsande beskaffenhet, som deras qvinnors präktiga smycke, muschka, eller perlhufyvan, den alla Hebreiska qvinnor, unga och gamla, fula och vackra, i hela Lilla och Nya Ryssland ända in i Galicien, bära på hufvudet och under natten lägga i en ask under hufvudgärden. Den utgör ej sällan hälften af deras hemgift, till ett värde af 500 å 5000 rubler. . Det ovänliga vid ingången på steppen var väl genom mötet med landsmän mildradt, men intryckets nyhet utplånade snart hvarje annan känsla. OöfyverTass mn 4 baf uthradda cigg landolan sg ne