et TIVIIUTR AVE latltduv VAPUI LT EPLIRMIER FR JmJSEARE tidningar. I fall så icke är, kunna åtminstone de båda författarne taga hvarandra i handen. BLANDADE ÄMNEN. STEPPERNA I SÖDRA RYSSLAND. Under det att Ryssland riktat sina eröfringar mot Vester, för att ernå herravälde öfver Östersjön och, om möjligt, äfven hinna Nordsjön, och åt Öster, för att likaledes herrskande uppträda i östra oceanen, synes det tillika, liksom af instinkt, drifvet mot Söder, till en början, som det tycktes, endast för att låta sin örn hugga en klo i Svarta och Kaspiska hafven, men kanhända icke mindre, för att inhägna ett stycke af de varma regionerna bredvid det snöiga Norden. GOaktadt den konseqvens, hvarmed ryska sjellherrskarne, för ändamålet af en jemn utvidgning och krafternas koncentrering kring de angelägnaste punkterne, egnat sin uppmärksamhet och sin lefnad förnämligast åt nordvestra vrån af det stora riket, synas de likväl med en viss förkärlek omfattat den sydligare, varmare och rikare regionen, der drufvan mognar och silkesmasken arbetar under bar himmel. Mellan denna region och det egentliga Ryssland ligga stepperne, låga och skogslösa alluvialslätter, motstycken till Amerikas ryktbara gräsöknar. Ryssarnas förvandtskap med herdefolkslagen gjorde eröfringen af dessa stepper lätt; men en gång intagna, bilda de ännu i sekler förträfliga försvarslinier, i fall ödet skulle hafva beslutit, att af dem göra en gräns för det stora riket åt detta håll. Icke sällan föreställer man sig dessa stepper såsom ofruktbare, sandiga hedar, ech det är för att beriktiga detta begrepp icke utan intresse, att för ett ögonblick följa en bekant tysk resande, Kohl, som 4838 genomreste en af detsa stepper, och som anses ega mycken observationsförmåga och urskiljning. Man återfinner i hans teckningar af dessa trakter och deras invånare, nyckeln till ett af hufvuddragen i Rysslands karakter, det tartariska, som eger sina symboler i knutpiskan och hästryggen. Följande utdrag ur denna resa är hemtadt ur Augsburger Allgemeine Zeitung: För Ryssen är steppen klassisk jord. Här pi folkvandringarnes förnämsta valplats , urhemmet för dem, som bo i jordkulor, grottor och skjul, och för andra barharer på den stora scy tiska slätten, fordom liksom nu plantskolan för tallösa ryttarskaror, hafva de kämpat med khanernas efterkommande, först om existensen och sedan om herraväldet; här sammanträffade de sist med Mazeppa och den Svenske Carl. Vä har man vid Pultava, vår resandes utgångspunkt ännu icke den egentliga steppen; Ukrän har till och med en tätboddare åkerbrukande befolkning än de fleste närliggande provinser; det är så spannmåilsrikt, och det länge fortfarande behofvet af bistånd mot ströfvande grannar har så tvungit menniskorna till sammanflyttning, att byar med mindre än 2000 innevånare sällan, men med 6 eller 7000 ofta förekomma. Slätten är också icke alldeles monoton, ty djupa och breda dalar, med en skogig infattning, ger den en landskeplig hållning; likväl låter ingången till step. perna redan känna en försmak af deras egenheter; vägarna blifva alltmer ändlösa och tråkiga, den trespända britschkan framskrider allt långsammare älver den stenlösa, sega och klibbiga grunden, och de talrika grupperna af ekar, vilda fruktträd, isynnerhet päronträd, förekomma alll sparsammare. Emedan skogen är för dyr se man icke mer som i Norden hela trädstammar inlagda i husväggarne; de äro kluflna på längden och ställda på kant öfver hvarandra. Men på det väggarna ej må blifva för tunna, äro de öfverdragna med lera, och innanför ofta betäckta med en tjock nöthårsfilt. Snart försvinner på gästgifvaregårdarne hvarje rest af comfort. I Reschitilowka, en köping om 4141,000 innevånare, fanns lill middag ej annat än fastesoppa (så kallar man ljumt vatten med gurkskifvor och kål), fisk med lampolja och till efterrätt en kaka, torr som papp. I Krementschug, provinsens hamn vid Dniepr, stapelorten för krimska och bessarabiska saltet, samt de levantiska artiklarne, äfvensom för polska exporten af trävaror, hartz, hampa, tjära, (ty provinsen konsumerar vanligen sjelf sin spannmål och gör garelka eller brännvin deraf och har endast ull, vax och honing att aflåta), i denna med pontiska handeln uppblomstrande stad, som visserligen har mycken smuts och ingen gatläggning, men räknar Millionärer bland sina köpmän, tillböds allt hvad man begärde mjölk, ägg, stek, — och beständigt hette det: astraxt straxt; men efter någon väntan hördes ett men och ett om; äggen VOrO icke riktigt friska, mjölken var slut och steker hade i går blifvit uppäten. Under sådana omständigheter är det bäst, att den resande sjelf medför sina behof, och detta är