Aftonbladet – 28 januari 1841, sida 1

MASVAMVAS fvårveavedv AU AV, VM UMUPUT UTLLId alK slag endast blifva 484,5535 Rdr i 37 års tid; och som redan i förslagssumman upptagits 20 till 23 proc. förhöjning för oförutsedda händelser, anser Hr Nordenankar förslaget vara tillförlitligt. Motionären, som framställer flera skäl hvilka tala för företagets bedrifvande genom statens direkta försorg, yttrar väl, att det icke bör förändra något i sakens vigt, om medlen upplånades inom eller utom landet; men han tror, att de summor, hvilka efterhand behöfvas, icke äro så betydlige, att de kunde anses lockande för utländske kapitalister, och att medlen väl kunde genom upplåning inom riket erhållas, utan alla olägenheter för penningrörelsen. Efter denna korta öfversigt af motionen, tillåta vi oss några reflexioner öfver sjelfva företaget och sättet att åstadkomma dylika i vårt land. Det väcker visserligen någon förundran, att då, enligt hvad i motionen uppgifves, och som bestyrktes af ett serskildt utgifvet förslag till Norra kanal-systemet i Sverige, undersökningar föregått och kostnadsförslag blifvit upprättadt öfver äfven detta kanal-företag, Regeringen icke sjelf genom proposition till Rikets Ständer ställt sig fram för detsamma, utan en enskild motionär behöft framträda, för att väcka Ständernas uppmärksamhet derpå. Månne denna betänklighet hos de styrande kan vara någon följd af farhåga för kostnads-förslagets tillförlitlighet. Det är uppgjordt af den samme förtjenstfulle ingeniör, hvilken vid Hjelmarekanalens ombyggnad ådagalade, att han med sin vid Götba-kanal vunna praktiska erfarenhet kan uppgöra ett sådant med den tillförlitlighet, att staten eller enskilde icke inledas i vidlyftigare och kostsammare arbeten än som till deras nytta motsvara utgiften; och att han skulle, af sträfvandet efter ett rykte eller af blotta hänförelsen för en ide, nu utsätta sig för att förspilla det förtroende han redan vunnit i dylik väg, misstänka vi ej. Men eftertänkligt synes det likväl, då Regeringen icke sjelf ansett sig kunna framställa förslaget, utan en fullständigare utredning af de dermed förenade omständigheter, inblanda staten i detsamma. Enligt uppgifterna i det ofvannämnda Norra kanal-systemet, skulle kanalen gå in ifrån Hjelmaren vid Hjelmarsberg, nära Örebro, passera södra ändan af denna stad, framgå söder om Svartån, ända til Götavi, der den ingår i denna å, för alt åter utledas derifrån emellan Östa och Granhammar, fortfara söder om ån tills den vester om Qvistbro kyrka åter ingår i densamma, hvarefter den måste ledas genom norra ändan af Skagerhultsmossen och genom sjön Teen, medelst flera slussar, ingå i sjön Toften. Här skulle så väl seglationen i sjön, som den vid Fagersund återbörjande kanallinien, få en rigtfing mera i norr, och den måste åter gå genom tvenne smärre sjöar (sådana äro alltid besvärande i kanallinier) lilla och stora Björken, in uti Letelfven i trakten af Degerfors. Der får seglationen en tvär rigtning i sydvest. Genom siussningar vid Lidaforssen samt vid Åtorp, blir nämnde elf användbar ända till den stora sjön Skasern, som erbjuder seglation ända upp mot Gullspång, der slutligen genom slussar midtför Mörsta by samt vid Otterbäck kanallinien komme att utgå i Wenern. Denna kanalsträckning, som således är förenad med seglation i flera sjöar och strömmar, samt genom flera brytningar ända ill spetsiga vinklar, fordrar olika vindar för segande fartyg, utgör 144,500 alnar, hvaraf 84,300 sräfd eller sprängd kanal genom landet. Dess dimensioner äro beräknade att blitva 492 fot i botten, 24 fot isluss portöppningen samt 7 foti djuplek. Hvarje sluss skulle hålla 420 fot i längd. Höjningen utgör 477 fot; sänkningen 232, eller tillsammans 429 fot; och största höjlen öfver hafvet vore nära 523 fot. 350 sänkslussar och 35 bestämmande slussar erfordras. Jemför man nu dessa förhållanden med någon uf Götha kanalens delar, vare sig i Westereler Östergöthland, skulle man väl kunna anse den uppgifna summan ailtför noga tilltagen, jemörelsevis till de förras kostnad, men denna beänklighet försvinner vid besinnande af den stora minskning i kostn den, som vinnes genom att taga kanalen mindre djup. De fördelar af en kommunikation emellan de inre delarne af lanlet, som hafva gemenskap med Hjelmaren, och len stora trafik som öppnas i Wenern och genom Trollhätte kanal till vestra delen af riket, unna ej betviflas. Det är vester ut, som vår ndustri och vår handel måste rigtas, om den kall kunna med fördel utsträcka sig, och de nre kommunikationerna samt deras utgreningar ill Westerhafvet äro vilkor derför; hvarföre man cke kan undgå, att i detta företag se en ny raft utvecklad att för framtiden bereda våra fterkommande ökade tillfällen till förkofran. Alla dessa omständigheter äro i sanning e8ade att till en stor del återväcka samma enthuiasm, som visade sig när första projektet om rötha kanal framlades; ty det patriotiska sinnet röjer så gerna vid stora industriella företag, som fse ett testamente åt efterkommande och att sppna nya vägar åt rikets produkter. Det är ett lags poesi inom det materiella lifvet, dubbelt ntagande emedan den smickrar både industriens ch nationalitetens stölti.et att kunna göra sig ill herre öfver naturhindren. Men i samma nån man är benägen att intagas af en sådan änsla. i amma mån bör Man äÄfvan vara för