Aftonbladet – 27 januari 1841, sida 3

— En högst egen klausul i äktenskaps-kon.raktet emellan Ryske grefven Anatole D-micoff och prinsessan Malhitda a? M ntfört bestämmer, att kosung Franc I:s värja, hvilken Napoleon testamenerat åt sin bror Jerome, prinsessans fader, skall räknas till hennes hemgift och gå i arf till de barn, som kunna födas af detta äktenskap, eller, i händelse det skulle blifva barnlöst, tilifalla grefve Demidoff sjelf. En i Florenz vistande Fransman, Pons te Herault, har så väl i Fransyske ministerns, som i prins Jarome Napoleons händer nedlagt skriftlig protest emot denna disposition af Franz I:s värja, grundad derpå, att Napoleon icke hade rätt, att disponesa öfver ett genom Fransyska vapnen återeröfradt Fransyskt minnesmärke på samma sätt, som han kunde dispenera öfver sin enskilda egendom, och att dessutom hans vilja blifvit misskänd genom ett förfogande, som skulle kunna lemna Franz I:s värja en Rysk undersåtes händer. — 1 Paris finnes, som man vet, för tillvägabringande af sceniska framgångar, vid åtskilliga tearar vissa funktienärer af egen art, såsom claqeu rer; gråterskor, hvilka äfven vid vissa mycket rörande dram-situationer, måste falla i konvulsioner, m. m. Dessa hafva blifvit riktade med så kallade Chatowuilleurer, hvilka det tillhör att vid vissa ställen i en komedi utbrista i ett skallande gapskratt, och vid de rätta effektpunkterna Zfkna af skratt. Dessa funktionärer äro ordentligt afiönade med ett visst arfvode eller antal biljetter.