Aftonbladet – 26 januari 1841, sida 3

ITitlterär notis. — En doktor, Felix Voisin, föreståndare föl ett dårhus, har nyligen i Paris utgifvit en skrift. kallad: De Uhomme animal. Han är en iblanc Spurzheims och Galls lärors konsegventaste anhin. gare; han predikar och försvarar den detaljerade phrenelogien, samt anvisar åt hvarje sjäilsegenskap en bestämd plats i bjernan. I det ifrågavarande verket betraktar Voisin menniskan i hennes ställning såsom första länken i djurkedjan. Han undersöker ej skilnaden mellan menniskan och djuret, utan snarare de analogier och likheter, de känslor och anlag, som menniskan har gemensamma med djuret och hvilka hos henne äro instinkter, såsom kärleken, modet, -sjelfbibehållandets drift, o. s. v. På detta sätt blottställer han sig ofta för misstankan, att vara anhängare af en nog långt sträckt epikurism och sensualism, men han gör sig utomordentlig möda att rena sig från denna misstanka. Han medger, att en god uppfostran kan göra allt af menniskan, men en dålig förderfva allt hos henne. Uppfostraren bör derföre gifva akt på, att hvarje lokalanlag, om det är godt, utbildas och, om det är ondt, förqväfves. Menniskan är lika så väl istånd att modifieras som plantan, hos hvilken det är en stor åtskilnad, om hon uppdrages i norden eller södern. Härvid förekomma imedlertid åtskilliga, temmeligen vidtsväfvande, fraser, såsom denna: Hvilken åtskilnad mellan menniskan och djuret! Hvar finnas de menniskor, som äro fullkomligt det, hvartill naLuren bestämt dem? Hvar finnas de, bland alla letta århundradets lycklige, hvilka kunde uppträda såsom mensklighetens representanter? Hvad göra alla desse konungar, alla desse furstar, alla desse bankirer, alla desse öfverhetspersoner, desse bisko-. var, desse läkare, desse ledamöter af våra akadenier, desse vetenskapsmin, desse generaler, desse leputerade, desse sändebud och desse konstnärer? Och hvaa göra alla dessa lysande damer, som under utskilliga rangtitlar, fästa sin existens vid desse män ? Huru lefva de? Hvarifrån komma de? Hvad vilja ie? Hvart gå de? Hafva de den minsta id om vad de äro? Känna de sig sjelfva? 0. 5. VHr Voisin tror, med förvånande naivitet, på sina afsigers riktighet, och att han skapat ett nytt system; nan får likväl icke bestrida honom en liflig, men regetbunden, inbillningskraft och god afsigt. — ——tHiiE—A — De så kallade ljusbildernas ryktbare upp