Aftonbladet – 23 januari 1841, sida 4

VÄ 28 OE-a AK oo TR Ae 0 SP RN 4 öar hander åt den nedstigande högvälborenheten. De främmande damerna på Tunanäs Men under det att deruppe spelborden sättas i ordning, ljusen tändas och musikanterna stämma sina instrumenter, vilja vi begagna tillfället för att bli litet närmare bekanta med en och annan af Sällskapet. I första rummet är det nödvändigt att beskåda dottern 1 huset, fröken Alexandra. Men jag ångrar attjag sade cnödvändigt;, ty det lönar verkligen mödan. Hon ären skönhet, med alla de högsta fullkomligheter, utom evig och oföränderlig, ty hon har ty värr redan börjat, ehuru blott helt litet, att deklinera. Men så var hon deremot, för aftonen åtminstone, så allestädesnärvarande, som det anslod dottern i huset, och dito nådig och barnhertig. Att hon var allsmäktig, kam aldrig af en artig kavaljer sättas i fråga, Men hvem är det som för ett så hiskligt väsen der borta i fönsterniscehen? Kan det vara möjligt att det är ett par fröknar? Jo men khan det så. Det är fröknarne Jeanna och Beate So-: fie Hotten Tott, hvilka förlidet år egjorde sin! vinters i Stockhom och vilja visa, alt Stockholmstakten ännu hänger i dem, derigenom att de prata, skrika och skratta högt, och i sina personer äro så ogenerade, som — soma man möjligtvis kan vara. Det är också ett slags ton — om icke så mycket god, så åtminstone stark. Fröknarne Hotten Tott hafva håret uppstruket i pannan och hopbundet i en knut, hvilket ger: dem ett ganska hottentottiskt utseende, och detta skämmes icke bort genom de mot himlen pe-! kande näsorna. För öfrigt äro de temligen feta och knubbiga. En kontrast mot dessa är fröken Benedikta Benwrangel. Hon är så mager, att hennes refben, likt skallerormens stjert, redan på afstånd varna för hennes ankomst, -Hon, likasom hen-: nes begge halfkusiner, fröknarne von Gåes, hålla! sig för det mesta tysta och stilla, och göra derigenem anspråk på vår uppriktiga erkänsla.n aKkomminislerfrums församlingen på besök på Sätraholm.n Tyst, der sitter just öfverstinnan och presiderar i soffan, och till venster om henne komministerns i församlingen fru, som med sin man är på visit. Afven komministerns lilla Clas har fått följa med, emedan öfverstinman stålt fadder till honom, och uttryckligen förbehållit sig, alt nästa gång som komministern gjorde besök på Sätraholm, så skulle de taga lilla Clas med sig. Hur gammal är du lilla Clas nu ? frågade öfverstinnan hans mor, och tittade öfver glasögonen. sHur gammal är du, lilla Clas?a frågade modren gossen, i stället att ge elt direkt svar. Svara au snällt öfverstinnan, som är så god och frågar hur gammal du är, — se så, inte fingrarne i mun — nå, lilla Clas?a Cias Fredrik Leonard Lundgren — fyller sju år den fjortonde April;j svarade gossen, som salt så sedesamt och snällt på en stol, och gjorde heder åt mammas edukation, i det att han opåmint nyttjade den i byxfickan förvarade mnäsduken. Kors bevare mej, stora karlen! Nå, du har då väl redan börjat på att läsa, min gubbe lilla ? fortfor öfverstinnan, numera vändande sig direkt till lilla Clas. Men då nappade modren åter till sig ordet, och förklarade, att Clas redan börjat läsa lalin för pappa, som ville att han skulle få en klasisk bildning. hvarmed den goda frun trodde förstås en bildning, som vore helt och hållen uppfunnen för hennes kära herr sons sknll. cNå det kan jag säga! Det skulle nu vara bra roligt att få höra något återtog öfver-: stinnan. Hör Clas, hvad nådig öfverstinnan befaller? Var snäll nu och konfundera amo, så skall Clas sen få springa ut i trägården och se på påfågeln. Och lilla Clas började sitt camo, jag älskar, etc., och när han kom till tredje person pluralis, och i förnöjelsen öfver att presens gått lyckligt, kastade en förnöjd blick omkring sig, hände sig äfven att vissa vederbörande träffades af den, och vederbörande rodnade då upp öfverl:; öronen. — eMinne det kan vara för tidigt ännru, att låta honom spela musik? frågade prestfrun ö:verstinnan. — Det skola vi fråga herr Alexis om, blef svaret. aVill herr Alexis säga oss, om det är för bittida för denlil!a gossen att lära sig musik ännu ? — eKommer an på, ers nåd — har han anagl, så —P — 4Anlag! upprepade prestfrun, stött öfver alt sådant kunde sättas i fråga; edet skall jag säga magistern, alt lilla Clas kan sitta i kyrkan med sin psalmbok, alldeles utan bjelp, och slå rätt på psalmerna, och sjunga efter oljverket, ja till och med kan han vid slutet på hvar vers vara ett godt styeke före oljenisten.n Alexis, vår nye amagister,, som naturligtvis senast fann att här icke kunde uträltas något senom att tala alfvarsamt, slog sig på en art af satir, som man äfven vid de mest granlaga till; fällen med fördel kan använda — han talade förp nuft. Öfverstinnan var i allmänhet ej älskare aflr alir, möjligen emedan hon, oaktadt sin högalv mm AA I — LV j