Aftonbladet – 23 januari 1841, sida 2

art kabinett skulle saledes hatva halt den lustiga leen, alt biträda en traktat, upprättad för en rigisk operation, just i det ögonblick, då denna peralion blifvit bragt fill slut från de andra aakternas sida!!! Det låter först och främst ske tänka sig, alt en styrelse, i spetsen för rilken står en af Europas mest frejdade fälterrar, skulle på det viset vilja komma på eferkälken sedan all fara är förbi; och för det ndra är det omöjligt att förstå hvad skäl vi unde hafva att direkte blanda oss i det Egypiska grälet. Man har således allt skäl att i tatstidningen vänta ett beriktigande, af denna igyptiska hoax. — General-Löjtnanten Grefve Gustaf Mörner, n bror till chefen för krigsärenderna, afled i .nköping sistl. Tisdag, 73 år gammal. Han slef redan i fjol rörd af slag och afled under n lethargisk sömn, som räckte 24 timmar. Privata underrättelser tillägga, att ett försök ned vattenkurens begagnande skall baft en oförlelaktig inverkan på hans sjukdom, men härom san man intet veta med säkerhet. Med anlednig af Hr Presidenten Friherre Cederströms begäran, att Redaktionen ville lemna en redogörelse för den i bladet förut omnämnla, tll Regeringen ställda skrifvelse, hyvari Wammar-kollegium framställt nödvändigheten af det extra anslag Regeringen sedermera af Riksens Ständer äskat, har Red. jemfört denna skrifvelse med den recit derom, som i Regeringens proposition till Riksers Ständer förekom, och deraf funnit först och främst, att någon anledning deri icke förekommer till den förmodan, att Kammar-kollegii President skulle vara benägen att hellre utom än inom verket söka sujetter till adjungerande ledamöter; på ett ställe i samma skrifvelse beklagar väl Kollegium, att det, i anseende till de ringa löneförmåner Kollegium har att erbjuda, icke varit i tillfälle att tillegna sig en viss utmärkt tjensteman vid landtstaten, men deremot förekomma så många loford åt Kollegii nuvarande tjenslemän och så uttryckliga förklaringar, att dessas skicklighet fär ledamotsplatserne skulle göra tillfyllest, att man deraf ej kan draga annan slutföljd, än att ju Kollegii både president och ledamöter funne sig fullt belåtne med att taga adjungerade ledamöter inom verket. Anledningen till den underdåniga skrifvelsen är imedlertid tagen af adjungerade ledamotens, Advokatfiskalen Hasselqvists inträffade sjukdomsförfall, och deri erinras äfven, att Hr Kammarrådet Törnebohm förliden September månad erhöll icke mindre än ett års tjenstledighet, samt att vid skrifvelsens uppsättande det varit icke mindre än tredje gången på tre månader, som ledamot i Kollegium för längre tid afgått från tjenstgöring. Kollegium yttrar vidare, i afseende på dessa platsers fyllande genom tillförordnade, att skicklige personer dertill. väl inom verket finnas, men att de ej kunna, i brist på medel till afiöning dertill, engageras. Med anledning af denna betänkliga ställning gör Kollegium en mörk målning af tjenste-personalens inom verket utsigter till befordran, tadlar i synnerligen skarpa ordalag de till besparing i Kollegii aflöning vidtagne åtgärder och beklagar, att Ledamöter, hvilka dels redan I uppnått, dels stå nära den gräns, der de borde vinna hvila, skola antingen söka den på bekostnaden af icke mindre än fjerdedelen af sina inkomster, eller ock, om de finna denna siista gärd al staten åt deras mångåriga arbeten och mödor i det allmännas tjenst, mera dyrköpt, än de med sorgfri utkomst för återståenI de dagar kunna förena, qvarhållas vid en emI betsulöfning, der knappast mannaåiderns fulla krafter förslå. Härtill lägger Kollegium en ; klagan öfver tjenstemannens vid verket otillräckliga löner och betungande arbete, såsom största anledningen till göromålens lingsamma I gång, och begär slutligen 5060 Rdr ärligt extra anslag, hvarigenom,, säger Kollegium, utI väg må vara att i de fall, då sjukdoms-förhinder ibland Kollegii embetsoch tjenstemannapersonal inträffa eller eljest oumgängliga behof äro förhanden, vedergälla det biträde. hvartill andra, såsom vikarier, uppflyttas och förordnas: Då man ser på anledningen till denna skrifvelse, eller nödvändigheten att bekomma adjungerade ledamöter för de såsom sjuke anmälde, och då man tillika finner, att frågan härom intager skrifvelsens första och största del, är det ursäktligt att man kommer på den tankan, att Kollegium begärt det extra anslaget, för att användas till adjungerade iedamöter. Så synes äfven Regeringen hafva upfattat Kollegi; mening, då hon föreslagit Ständerna ett extra anslag, lika med trenne kammarrådslöner. Vid betraktande åter af Kolleg i bär ofvan anförda slutmening, der det talas om anslagets användande vid sjukdomseller annat hinder bland Kollegii embetseller äfven tjenstemän, finner man, att Kollegii mening ej lärer varit sådan, som den af Regeringen blifvit uppfattad, utan att den begärda summan skulle begagnas för Kollegii personal i allmänhet. Detta ger. visserligen en förändrad färg åt Kollegii begäran, enär det icke är obekant, att Kammar-kollegii tjenstemän äro med få undantag Tingare aflönte, än deras vederlikar i andra verk. Men om det varit kollegii tanka, att främst tänka på kollegii tjenstemän, hvilkas för ringa Iänsngecvilkar KF? ot kolleetum ste!f snnoifver.