ETNISK SR VE ESSEN DE TI ST TS BARE NIE ENA FT FAI EAA gilva sin förlust till 30 å 60 döda och dubbelt så många sårade, men enligt uppgift i ett Portugisiskt blad i Macao skola de hafva förlorat mer än 300 man i döda och sårade. De Chinesiske soldaterne tillskrifva nederlaget sina officerares feghet; desse voro de, som allraförst grepo till flykten. Som träffningen föreföll blott ett par Engelska mil från Macao, så hade en mängd folk derifrån, både Chineser, Portugiser och främlingar, begifvit sig ut till de närliggande kullarne, hvarifrån de kunde åskåda striden. Många Chinesiska familjer, äfvensom flere högre embetsmän, hade sedan denna tilidragelse lemnat Macao. Den mandarin, som å Chinesiska Kejsarens vägnar skulle underteckna traktaten med Engelsmännen, väntades till Canton d. 48 Oktober, dit amiral Elliot stod i begrepp att begifva sig från Tschusan. Ett af vilkoren i den blifvande traktaten sades vara ön Lantaos afträdande till England, hvaremot Tschusan skulle utrymmas. — När amira.t Elliot kom till Pekoe, blef han mycket vänligt mottagen af Chineserne, hvilka tillförde honom lifsmedel i mängd, och blott med svårighet kunde förmås att för dem mottaga betalning. På Tschusan deremot hade de gått mindre vänligt tillväga. En trupp al 400 Chineser hade nemligen landstigit der, och kaprat bort flere Engelsmän, utanför staden Tinghae, bland andra en kapten Anstruther, som var sysselsatt med topografiska mätningar, en kofferdikapten och hans hustru, en marinlöjtnant, samt flere andra personer, till ett antal af omkring 20. Alla dessa hade blifvit förda till Ningpo, hvars guvernör vägrade att lösgifva dem, förrän Engelsmännen utrymt Tschusan. De Chinesiske autoriteterne hade utfäst ett pris af 400 piaster för hvarje barbars, hufvud, som till dem öfverlemnades. I proklamationen, hvari detta tillkännagafs, anmärktes, att det ej borde blifva så svårt att taga fast barbarerne och slå hufvudet af dem, emedan de med sina trångt åtsittande kläder skulle få svårt att löpa undan. I samma proklamation uttryckes förundran öfver, att Engelsmännen med så många fartyg vågat nalkas Chinesiska kusten; men det vore troligen för att löpa straffet till mötes för deras förflutna synder, och dem de ytterligare ämnade begå. SYD-AMERIKA. Tidningar från Venezuela och Caracas, till medlet af November, innehålla, att i republiken Nya Granada den högsta förvirring och oreda rådde. Santa Martha, Sananilla, Barranquilla, och andra städer, hade konstituerat sig såsom federatifstater, under namn af Manzanares. General Francisco Carmona hade blifvit utnämnd till högste civile och militäre cbef, och general Santjago Marino återtagit alla de embeten, han beklädde i förra republiken Columbia. Provinserne Tunja, Antioquia, Montpoce, Santa Martha, Mariquita, Rerva och Popayan, med undantag af Pasto, hade icke deltagit iinsurrektionen, utan förblifvit regeringen trogna. De andra distrikterne, der anarkien rasade, voro: Velez, Socarro och Pamplona. Folket i nya Granada var allmänhet missnöjdt med dessa rörelser. Presidenten i republiken Venezuela, den bekante seneral Paez, hade utfärdat en proklamation, daterad Ceracas daen 44 November, hvari han beklagada händelserne i Nya Granada. Venezuela ämnade taga åtgärder, till betryggande af lugnet på sitt gebit. VR RIZSDAGEN.