Aftonbladet – 20 januari 1841, sida 2

— Ibland kanalföretag, som vid denna riksdag äro i fråga, finnes i ett par tidningar åtskilliga detaljer nämnda om en föreslagen kanal och segelled från Wenern genom sjöarne Aminnen och Erran i Dalsland. Inom denna provins och en del af Wermland finnes en sjöled af sammanräknadt omkring 20 mils längd, till hvars sydvestra ända alla deromkring tillverkade bruksoch skogseffekter föras på båtar, men måste för att derifrån komma in i Wenern och kunna föras vidare till export, transporteras öfver land till Amål, 4 mil Utgiften för denna landväg har, isynnerhet för trävaror, funnits så kostsam, att en del af trävarorna heldre tagit vägen åt Norge. Man har derföre i orten länge vrit betänkt på medel att öppna en lättad kommunikation. Härtill hafva efter verkställda undersökningar två förslag blifvit uppgjorda, det ena medelst en kanal meilan sjöarne Ahslång och Rådarpen med 6 slussar och ett lutande pian, hvilket skulle erfordra en kostnad af 433,000 Rdr; det andra, att leda transporten genom sjöarne Åminnen och Erran, hvarigenom landsvägstransporten ej skulle alldeles upphöra, men förkortas 9 mil, så att endast 6 fjerdingsväg återstodo. Härtill hafva bruksegare i trakten tecknat sig för ett aktiebolag för 20,000 Rdr Bko; men kostnadsförslaget uppgår till 70,009, så att det biträde, som begäres af staten, är 30,000 Rdr. Denna fråga lärer längesedan varit tagen i betraktande, fastän den kommit att stå efter vid förra riksdagen. Beloppet af de effekter, som skulle föras den föreslagna sednare vägen, hvilken man företrädesvis valt för den mindre kostnaden, beräknas för närvarande till 411,400 Sk:d tackjern och malm; 7700 Skepp. stångjern; tunngods 4560, och plank 3300 tolfter. Detta belopp, som utgör nära en tredjedel af de effekter, hvilka gått på Strömsholms kanal, anses ännu kunna betydligt ökas om transportkostnaden minskas, emedan det förmodas föranleda till nya anläggningar och ett flerfaldigt användande af de naturförmåner orten äger i ännu obegagnade skogar och vattenfall. Utan att äga den speciella kännedom som erfordras för att ingå i något närmare omdöme 1 frågan, har Red. likväl ansett den nog intressant, för att, enligt anmodan, derpå fästa uppmärksamheten äfven genom detta blad. Blott en sak synes dervid böra förbehållas åt staten, nemligen, att om afgifter skola upptagas för den föreslagna farledens begagnande, staten då försäkras om en andel i dessa afgifter, molsvarande andelen i den tillskjutna kostnaden, med rältighet för de enskilde, att om de finna för godt, framdeles lösa till sig äfven den delen. Staten riskerar väl då en utgift, Men gör ingen egentlig skänk, och de enskilde äro säkert äfven nöjde med detta vilkor, då det bör ansenligt underlätta företagets framgång, som för dem icke kan eller bör vara beräknadt på någon stor vinst för deras aktier, utan hufvudsakligen på det lättade transporttillfället för ortens produkter. ———SJT Tidning för Södermanland, ett blad, som ganska många gånger visat prof på takt och urskilning i vigtiga samhällsfrågor, yttrar öfver några af de sednaste tvistepunkterna 1 representationsfrågan följande: aOviljan, från vissa håll, mot KonstitutionsUtskottets pluralitet fortfar, och de finnas till och med som påstå, att denna pluralitet handlat olagligt då den föreslagit, att städerna skulle bilda serskilda valdistrikter. Detta bestrida vi; ty icke kan principen af allmänna val ovilkorligen förutsätta, att stad och land skola swäkåsgemensamt, utan endast att valen så väl )I