Aftonbladet – 19 januari 1841, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En märkvärdig benådning. Af efterföljande berättelse finner man den besynnerliga händelse, att sedan en, som begärt nåd och erbjudit sig erlägga de böter, hvartill han blifvit dömd , och vederbörande auktoriteter tillstyrkt uppfyllandet af detta erbjudande, så har Kongl. Maj:t deremot låtit på supplikanten bero, om han ville erlägga summan eller ej, och i händelse af det förra disponerat den till tvänne milda stiftelser. Männe det icke varit med lagstiftarens mening och omtanka för ordning och skick mera öfverensstämmande, att antingen utkräfva eller ock efterskänka böterna, samt i alla händelser icke disponera dem till annan person, än den i lag bestämda? Då Handlanden N. N. reste ifrån Lybeck genom Norrköping, gjordes på sistnämder ställe i N. N:s boningsrum beslag på åtskilliga till införsel förbudne varor till ett värde 3160 Rdr 41 sk. Bko. Norrköpings Sjötullsrätt och Kongl. Commerce-Collegium dömde N. N., som imedlertid begifvit sig ur riket, att, för lurendrejeri med nämnde varor, om han infunne sig i Sverige eller blefve ertappad, stånda det straff förordningen den 42 Febr. 1820 bestämde för slikt brott, neml. 3 års arbete vid allmän arbetsinrättning och 3 års förvisning ur riket, hvarjemte hans namn och straff skulle i tidningarne kungöras, hvilket fastställdes genom Kongl. Maj:ts utslag den 44 Sept. 4825. År 4826 sökte N.N. nåd, men fick då afslag. Förlidet år förnyade han sin nådansökning, under anförande af, att han genom loflig verksamhet lyckats bereda sig ekonomiskt oberoende och derföre önskat att åter fritt få besöka fåderneslandet för att der låta uppfostra sina barn, samt erbjöd sig att, inom viss af Kongl. Maj:t utsatt tid, erlägga till kronan en penningesumma, som svarade emot hvad kronans andel bordt utgöra uti det bötesbelopp, som, enligt nu gällande författningar emot oloflig inoch utförsel af varor, skolat drabba honom i ett sådant mål som detta. General-Tullstyrelsen hördes deröfver och hemställde ansökningen till nådigt bifall dock så, att N. N. blefve förklarad skyldig, innar han af den sökta nåden finge begagna sig, att såsom böter, enligt nu gällande författning, för första resan oloflig varu-införsel, till Tullverkets kassa erlägga hälften af ofvanberörde varuvärde eller 1580 Rdr 5 sk. 5 r. bko, som skulle utgöra kronans andel, sedan beslagaren genom begånget fel vid beslagstillfället blifvit sin andel förlustig. Derefter har nu Kongl. Maj:t, genom utslag den 40 sistl. Oktober, förklarat att Kongl. Maj:t af nåd ville eftergifva N. N. det ådömda ansvaret, med förklarande tillika, aatt enär N. N. i underd. erbjudit att till kronan erlägga penningar till visst belopp, derest den sökta nåden honom förunnades, och enligt hvad General-Tullstyrelsen i underd. anmält , kronans rätt till andel i böter, skulle, i händelse ifrågavarande åtal mot N. N. varit att Dbedömma efter nu gällande författning till förekommande af oloflig varuinförsel , utgjort 1580 Rdr 3 sk. 6 r. bko, det må på N. N. ankomma att ut. gifva nämnde belopp , hvilket i sådant fall emellan fattigkassan i Norrköping och den för Stockholms stad lika fördelas.q RR -—-——— mee