Aftonbladet – 18 januari 1841, sida 3

(Införes på begäran.) Undertecknad har uti Freja för den 44 Bec. blifvit på ett mindre passande sätt anfallen, i anledning af de utgifna 2:ne första häftena af ORDBOK örveErR SV. SPRAKET. Petta anfall hade jag väl ansett mig böra lämna utan afseende, emedan hvar och en, som förstår bedömma saken, skall inse huru ogrundadt det är och alla andra åtminstone skola ogilla den höga grad af hätskhet och personlig förfö:jelse, som framlyser däri, men då anfallaren, en Magister, hvars namn lärer vara Ekb—m, ehuru han blygts att utsätta det, skall, efter hvad jag fått veta, öfverallt ibland sina bekanta skryta med att ban ämnar förfölia mitt arbete med likadaut ovett till dess att jag skulle blifva tvungen att upphöra med dess utgifvande, för jag nu, ehuru obehagligt det än är att behöfvainlåta sig med en sådan motståndare, anföra några ord till svar, så mycket mera, som Hr E:s ton af högre kunskap möjligen kunde förleda någon att tro pä verklig sakkännedom. Jas för säledes punkt för punkt fö!ja anfallet. Hr E. skyndar att genast förklara att han icke är alld eles frömmmande inom språkforskningen. Detta kan vwisst vara möjligt, ehuru jag ej känner något af Hr E. utgilvet arhete i dent.a väg, emellertid erinrar jag mig härvid nästan ofrivilligt det bekanta uttrycket ,Vi prästerskap, som en viss person begagnade. Af den myndiga ton Br E. antagit, skulle man vara frestad att tro, att det vore någon af vårt lands förnämsta lärda, någon hvars blotta namn kunde ersätta bevis, som fällde sitt omdöme, ej att en, som sjelf i denna väg gjort intet, uppträdt att fördömma den, som åtminstone försökt att göra något. men någon eftertanka skulle öfvertyga hvar och en, att en verklig Järd icke kunde uppträda och fullkomligt fördömma ett arbete, som är beräknadt att utgöra omkring 80 häften, blott på grund af det förstas innehåll. Hr E. öfvergår sedan till klander af Inledningen i första häftet. Härvid begår han det hufvudfelet att antaga det jag däri velat framställa en utveckling af de Europeiska språkens inbördes öfverensstämmelse, då hvar och en, som kan läsa Svenska och vill vara ärlig, skall finna, vid en blick på sax.ma Inledning, att min mening aidrig varit annat än att uppgifva nämnda språks inbördes slägtförhållanden, utan att närmare utveckla deras egenheter, hvilka jag bleu i förbigående antydt. Något vidare svar skulle således ej behöfvar, då bela anfallet är bygdt på en aldeleg falsk grund, menj ag vill dock gå vidare. Hr E. talar om att man söker språkens källor i Österländerna; detta är allmänt kändt och detsamma har äfven jag sagt. Sedan skges lag försumma sjelfva grundvalen,, därföre att jag ej närmare utveeklar Sanskritspräkets förhållande till de öfriga tungomålen (utom Svenskan). Skulls då grundvalen för en Svensk ordbok bestå uti en fullständig utveckling af Sanskrits förhållände till Grekiska Latin, Ryska, Pohlska 6. s. v.! blott em narr kän påstå något sådant. Jag bar sagt att jäg, då Zend vote af en mera underordnad vigt, än Sanskrit för Svenska språkets förklarande etb då mig