Aftonbladet – 18 januari 1841, sida 1

1ICUTS TAI UVL VIL CI KULTURLIV HUUL alt UC 1yr Ira makterna till Frankrike, hvari de bestämdt I fordrade rustningarnas inställande. Hvad freIden under: sådana omständigheter verkligen kan vara värd, torde Franska folket väl framdeles komma att diskutera. ; Marskalk Soult skall hafva velat hålla en revy öfver de i och omkring Paris stationerade trupI perna, men hvilken hans kolleger salt sig emot, emedan de fruktade, att den skulle kunna föranleda ett utbrott af armdåens missnöje. Vid diskussionen i Pärskammaren, om den I begärde krediten för de Spanske flyktingarne, Tl försäkrade Hr Guizot, att Frankrikes politik i lanseende till Spanien inskränkte sig till att i vilja gagna detta land genom råd och moraliskt I inflytande, men att det icke åsyftade någon anInan intervention. Imedlertid har regeringen beslutat, till följe af den amnesti, som blifvit de Spanske flyktingarne beviljad i deras fädernesland, att från och med den 4 Januari icke mer till underoflicerare och soldater af dem utbetala några subsidier. Det nya Spanska sändebudet i Frankrike, Hr Oiozaga, har haft sin anträdes-audiens hos KoInungen, hvarvid han förklarade, att det proviI soriska regentskapet ingenting högre önskade, Jän ett närmande till Frankrike och bibehållandet af båda ländernas konstitutionella inrättningar. Befästnings-kommissionen har haft sin sjette sammankomst, hvilken skall hafva räckt i fem timmar, och dervid beslutat, såsom grundvilkor, att de sammanhängande förskansningarna skulle utföras gemensamt med de detacherade fästena och att hela arbetet skulle vara verkställdt på tre år. Generallöjtnant Bugeaud har nu verkeligen blifvit utnämnd till General-guvernör i Algier i stället för Marskalk Valee, som fått tillåtelse att återvända till Frankrike. — Från Afrika afhöres för öfrigt ivgenting annat nytt, än att ingenting nylt passerat. Man får nu se om den nye guvernören förmår bringa mera lif i händelserna derstädes. . Asbe Lamennais, hvilken nu inställt sig i fängelset, har rönt flera prof på sympathier hos hufvudstadens befolkning. Deputationer från studerande ungdomen, nationalgardet och arbetsklassen häfva infunnit sig hos honom, för att betyga bonom sitt deltagande. Han har likväl icke emottagit dem alla. Monilören söker väl framstalla dessa manifestationer så obetydliga som möjligt, men kan likväl icke neka, att man dervid hört Marseljäsen sjungas och ropas: Neu med Guizot! Ned med municipalgardet! Främlings-legionen skall erhålla en ny organisation och bestå af två regementen, hvartdera 3000 man starkt. Ingen främling emottages deri, om han ej låter värfva sig på 3 år. SPANIEN. Den enda nyheten härifrån är, att den officiella Gacetan för den 27 December innehåller en artikel, hvari säges, alt underhandlingar blifvit öppnade med Portugal, rörande Duero-frågan, men alt regentskapet nödgades till vidare iakttaga tystnad, för alt ej äfventyra sakens framgång. Imedlertid försäkras, det uppgiften, att Spanien härvid handlade under Engelskt inflytande, endast vore förtal. ENGLAND. Den ministeriella tidningen Globe innehåller en korrespondens-artikel från Paris, hvilken behandlar den nu i Fransyska pressen så mycket ventilerade frågan om ett förbund emellan Frankrike och Ryssland. Då denna artikel, med afseende på det Engelska bladets position till Lord Palmerston , förtjevar all uppmärksamhet , så meddela vi densamma här nedanföre i öfversättning: cDagens nummer af ia Presse innelå!ler en lång artikel rörande uppgiften i Courier Francats, att Ryska kabinettet aflåtit en ganska vänlig pot till Hr Guizot, och nämnde blad påstår deri, att Kejsar Nikolaus traktar efter ett direkt och serskildt förbund mot Frankrike. Jag har gjort min flit att med säkerhet erfara, huruvida det verkligen låg någon sanning i denna uppgift, och kan försäkra, att den är alldeles ogrundad, hvad angår Rysslands föregifna önskan att afsluta ett separat förbund med Frankrike. Hvad jag förnimmer såsom säkert är, att Ryska kabinettet icke skrifvit någonting till det i Tuilerierne, som kunde rättfärdiga påståendet, att Kejsaren vore hågad att, till fördel för de Fransyska intressena, öfvergifva det Europeiska förbundet; tvertom har han befallt sin härvarande ambassadör afgifva den förklaring, att Ryssland icke skulle biträda några planer, som kunde antasta jemnvigten i Europa, eller göra ett krig sannolikt. Kejsaren döljer i denna förklaring alldeles icke sin ogillande åsigt af Frankrikes politik, att isolera sig ifrån de andra makterna, och rekommenderar den Fransyska regeringen, att hon, både i sitt eget och alla de öfriga makternas intresse, måtte åter intaga sin förra ställning. Så långt går det Ryska kabinettets språk, och icke längre. Att tonen är vänskaplig, tor jag, men den är det blott på samma sätt, som tonen i Englands språk emot Frankrike. Kejsaren förnekar hvarje fiendtlig sinnesstämning emot Frankrike. såsom f ard Dalmerston. OÖcterr.ka arch Pro 3