Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 4

HUN Son, MITVINNR 1112 HILL Fre DRePp VIil Lill Ch förmögenhet af tre millioner, Julien, skulle ni väl då i er ordning taga mig på orden?n Julien började skratta. Ni är en förträfflig sagoberättare, min hederlige värd, och om jag icke såg framför mig Grenelle-gatan, så skulle jag verkligen kunna tro mig i Österlandet vid sidan af någon mäkIfug fee.n Och om jag nu gaf er mitt hedersord, alt mina förslag äro allvar, att det fattas ingenting ner än ert bifall till hvad jag vill göra för er, ch att, om ni så vill, kan mi om åtta dagar rara måg åt grefve Gallisart? Gallisart! Herr grefvens vagn! ropade betjenten, vid hvars röst hötelets portar öppnades, för att insläppa det snabba åkdonet. Julien igenkände verkligen det praktfulla huset bredvid det der hon bodde, men utan att lemna honom tid att göra sig reda för det sällsamma trolleri, som förde honom till detta ställe, honom, som en rättvis ovilja hittills hållit aflägsnad derifrån, fattade grefven hans arm och förde honom med sig genom rika korridorer, in i ett praktfullt kabinett, upplyst af tvenne sköna bronz-lampor. Nå välv, sade nu grefve Gallisart med rörd stämma, svara mig Julien, tillåter ni att er fars trolöse vän genom er erbjuder honom en lysande upprättelse? — — — Ryktet torde ha sagt er något om min dotter, den rikaste och skönaste flicka i hela denna högadeliga förstad? ett ord, Julien, och Athenais tillhör er och en lysande bana öppnas från och med i dag för er.n Aldrig! ropade Julien, med en blandning af vrede och fasa, aldrig, min herre, skall jag bli son till en man som dödat min mor. Grefven bleknade och uppsteg hastigt från den ländstol, hvari han satt sig. Unge man,, sade han med allvarlig ton; äohimlen vet med hvilka samvetsqval jag betalt det ögonblicks glömska af min pligt, som nu ådrar mig ert hat, och jag säger med tillförsigt, jag känner på uppriktigheten af min ånger, liksom på tankan om den sällhet jag skulle erfara af alt kunna utplåna alla spår af min förseelse, att himmelen förlåtit mig denna. Vill ni då vara oförsonligare, än himmelens rättvisa? Julien rördes af den ädla enkelheten i dessa ord. Han slog för några sekunder ned ögonen utan att svara, derefter räckte han grefyen handen och sade: Jag vill glömma det förflutna, Hr grefve, och åjag tackar er för den välgerning, hvarmed ni vill godtgöra det. Men jag upprepar, att jag kan af den sällhet ni erbjuder mig, icke emottaga mer än er vänskap. Värdes taga min i utbyte. Ni förvånar mig, Julien, och jag förstår icke hvilket sällsamt hinder lägger sig i vägen för iden lycka jag ville förskaffa er. Tro mig på mitt ord, Hr grefve; det är ett, såsom jag ej han nämna, men som jag vill ret spektera. Er far, kanhända, inföll hastigt grefven, hvars ansigte började lysa af ett besynnerligt uttryck af glädje; det är er far, som ni frukstar att såra genom en försoning med hans fienft de! Lugna er, Julien; jag har, innan jag begärde Ter förlåtelse, varit försigtig nog att först rusta mig med allt, som behöfdes att göra den fullständig. Jag har sknfvit till Covell och underrätitat honom om alla mina förslager i anseende till i er; jag har besvurit honom att påminna sig vår ; fordna vänskap och tillåta framtiden godtgöra det tförflutna. En annan person har äfven skrifvit till honom, en person, som jag låtit Ull hälften frodan i min ånger: denne procentare, som mn redan känner, och som är ingen annan än samima mäklare, hvilken jag fordom begagnade. Se här er fars bref; läs! Ni får der se, att han på förhand välsignar er förening med Athenais. Men ni bleknar — — — Julien — — — ni t mår illa ... Jag vill ringa — — — Det betyder ingenting — — — ett litet illai mående, som snart går öfver; — — — jag mår iredan bältre. — — — Det är en af dessa viljans ansträngningar, som man icke gör utan svårighet, Men hör mig, herr grefve, denna ja, hverom jag talat, är orygglig; den sällhet ni erbjuder mig, kommer för sent; kärleken och tacksamheten hafva redan fängslat mitt i hjerta, och om ni skrifver till min far, så säg ihonom, att hans son, Julien, är sonen till en man, som aldrig brutit sina förbindelser och som sjelf aldrig skall göra det. Farväl, herr grefve, ni har erbjudit mig er vänskap, jag skall någon gång påminna er om ert anbud. Farväl.n i Julien gick åt dörren, men grefven fattade ihans hand, som han med värma tryckte, under idet öfverraskning, glädje och beundran ömsom å målade sig i hans uttrycksfulla anletsdrag. Ni är således kär, Julien? I en engel, som frälst milt lif, då jag, fattig, utan vänner, utan bröd, utan utsigt för framFtiden, låg döende i min vindskammare. Men fråga mig inte mer, det är allt hvad jag kan säga er, farvällp Ännu ett ord, Julien: har ni väl öfvervägt värdet af allt hvad ni afslår, kan ni verkligen med kallt blod göra en sådan uppoffring, förJitar en måhända lysande och ärofull bana? Har ni betänkt, att när ni förkastar er egen lycka, förstör ni kanhända äfven er familjs, er