Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 3

MADELATINE. Novell af Marc Fournier. (Slut fr. Thorsdagsbl.) Följande morgon var Julien i sjelfva verket knapt uppstigen, förrän en herre med elegant hållning mträdde i hans rum. Hans grå hår beskuggade en ädel panna och behagliga anletsdrag. Han bar i knapphålet på sin svarta öfverrock ett Heders-legionens band, och allt i hans sätt alt vara tillkännagaf en man af verld. Han hälsade på Julien med ett uttryck af värdighet och välvilja. eMin herre, sade den obekante med mycket sinneslugn, char ni frukosterat?, Det var en besynnerlig fråga — — aGanska naturligt, ty min kabriolet står der nere, och om ni så behagar, så kunna vi äta frukost tillsammans., Jag måste först känna — — — cMitt namn? Det har här ingenting att göra. Jag är innehafvaren af en skuldsedel på 400 francs, utgifven af er. Jag vet, att ni fått den summan af en procentare och att ni är målare, dubbelt skäl för er, att inte äga en sous på förfallodagen; och som det, till följe af alla dessa skäl, är all sannolikhet, att niskall bli min pensionär, så önskar jag först göra er bekantskap och sedan försäkra mig att ni icke undgår mig. Hvarföre för ni mig icke direkte i fängelse? Den främmande smålog. Er enfald roar mig. Besinna då: uteblifven betalning, stämning, utslag, protokollslösen, allt sådant medtager några dagar; det är lagens etikett. Imedlertid tillhör ni mig från ec dag som en rättför2 med I : -evswugen egendom och jag medta ger er derföre provisoriskt i min tillbury, De är således afgjordt, vi fara och äta frukost pi landet. Jag har inte långt ifrån staden en villa, nyligen byggd i fonden af en förtjusande dal. Ni skall få se henne och säga mig er tanka derom. Efter måltiden komma vi tillbaka, och om ni vill emottaga min gästfrihet, så skall jag i morgon bittida låta min betjent väcka er, och vi skola då taga vägen till ett annat af mina landställen.n Jag hoppas, min herre, att ni inte ärnar missbruka min belägenhet med ett temmeligen illa användt skämt. Den främmande räckte honom handen med ett så tillfredsställande utseende af godhet, att Julien, som genast vilsefördes genom den icke särdeles oroande besynnerligheten i ett sådant tillbud, och som föröfrigt såg tvenne roliga dagar att vinna undan sin blifvande fångenskap, utbrast i ett gapskratt och antog tillbudet. Några minuter sednare, rullade en elegant schäs framåt gatan och utom en af stadens baribrer. Den obekantes öppna anlete och intressanta sätt att vara, tillvunno honom allt mer och mer dess följeslagares hjerta. cMan kallar mig Grefvce sade han, coch ni