Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 3

Pr KT oo VU OR OR ot NS jas. Men regeringen gjorde intet och bland Ständerna fanns också egentligen ingen, som rikTtigt insåg fördelen i deras ställning eller egde inIflytelse nog att begagna den. I det stället blef linom KonstitutionsUtskottet den demokratiska I meningen öfvervägande, och man uppgjorde ett fförslag, grundadt på principen af allmän valrätt loch som fullkomligt upphäfde den nuvarande I ståndsfördelningen. Man gjorde detta Utskotts fledamöter uppmärksamme på, att nämnda förslag I hade alldeles ingen utsigt till framgång; de sjelfve I hoppades icke heller någon sådan, men trodde Idet vara nyttigt, att ett dylikt radikalt förslag l existerade, som man kunde begagna när en gång I bättre tider inträffade och nationens mening vore nog utbildad att förskaffa vigt och eftertryck åt sina önskningar). Andra fruktade imedlertid, latt sjelfva tankan på en reform skulle stranda I mot adelns motstånd, och således för denna gång Thela saken blifva om intet. Under tiden hade likväl Regeringens åsigter ändrat sig. Omröstningarne i det Förstärkta I Stats-Utskottet hade öfvertygat henne, att det l endast behöfdes Borgareoch BondeStåndens förenade opposition för att motverka styrelsens lönskningar och göra fruktlösa alla bemödandon Jaf hennes anhängare inom de privilegierade StånIden. De förstärkta Utskotten kunde öfverallt genomdrifva oppositionens afsigter, och ehuru det jännu alltid var Regeringen möjligt, att genom sina majoriteter hos adel och prester hindra de T nationella fordringarnas realiserande, så kunde de liberale likväl å sin sida tillintetgöra styrelsens favoritförslager, ja, en gång måhända afslå Ihela budgeten. Ilon måste således se sig om lJefter en ny bundsförvandt. En sådan trodde Ihon sig finna i det femte Ståndet. Mon beräkInade, att detta Stånd till största deten skulle komma att bestå af embetsmän, på hvilka hon kunde förlita sig, och som hon redan var säker på Adel och Prester, skulle hon hädanefter på riksdagarna bland fem röster kunna disponera öfver tre, följaktligen äga den ofelbara majoriteten. För att vinna detta ändamål, drog hon icke ens i betänkande att uppoffra sitt hittillsvarande skötebarn: adeln. Härigenom allena förklarar sig det underverk, som öfverraskade alla, då man såg Hr v. I Hartmansdorff sjelf, den inkarnerade motståndsprincipen mot allt hvad tidsenligt och nationellt heter ), uppstiga på Riddarhuset och producera ett representationsförslag, som väl utgick från ståndsiden, men som tillika innehöll det stadIgande, att hvarje af börd eller embete beroenide representationsrätt skulle upphöra. Detta Ivar med andra ord att gifva adeln dödshugget; men så djupt har detta Stånd sjunkit, så heit Toch hållet beror det af Regeringen, så föga sjelfständighetskänsla, ja, så föga sjelfbevaringsinstinkt äger pluraliteten af dess ledamöter, alt det, vandt att följa denna ledares tanka och lyIda hans vink, gjorde det äfven nu, då det gällI de dess egen tillintetgörelse. Dock bör man tillägga, att äfven andra krafter medverkade till I detta resultat. De sant liberale förkastade privilegii-systemet och de mäktigare aristokraterne voro trötte vid denna adeliga svans, som ständigt hängde efter de makthafvande, blindt verkställde deras befallningar och i nationens ögon förTInedrade hela adeln. Dessa tre, helt och hållet skiljda, motiver förenade aig nu för att åstadkomma det ofvananförda resultatet. Att det icke skedde af patriotism, af aktning för rättvisan och för nationens önskningar, bevisas tillräckligt genom flera sednare voteringar, hvarvid adeln, äfven så lydig som förut, röstade efter Hr von Hartmansdorffs fingeranvisning, mot de liberala grundsattserna. Äfven hos prester och borgare segrade ståndsprincipen och de beslöto, att representationen skulle bestå af fem Stånd. Bönderne allena antogo Utskottets förslag. Under sådana förhållanden måste Utskottet först hemställa till det skiljaktiga Ståndet, att det måtte frånträda sin mening, och då Bönderne, såsom man lätt kunde förutse, vägrade det, måste frågan afgöras af förstärkt Konstitions-Utskott. Detta har nu skett, och den allmänna valprincipen har med 44 röster mot 33 blifvit antagen som Ständernas gemensamma tanka; d. Vv. sdemokratien har serat och det Sv (otsskickets hittills rådan; RAT -onhäfd. Mycket de princip, Aristokratien, är wvpr. återstår visserligen ännu att göra, många arbeten vänta Ständerna ännu, och hela förslaget är blott ett projekt, som först af nästa riksdag kan lantagas; men den nationella principen är legaliserad, hon skall snart erhålla den allmänna meningens bifall, den skall ej kunna utplånas och det skall blir Regeringen omöjligt, att i framtiden länge emotstå den påträngande nationalviljan. Hon har försummat att handla medan tid I var, då hon helt säkert ännu kunnat leda strömmen efter sina önskningar. Nu är sådant ickel Häraf synes, att författaren hört till medelvägsmännen i representationsfrågan. Om han så fullkomligt rätt uppskattat motiverne och anledningarnre till KonstitutionsUtskottets hand-. lingssätt eller äfven regeringens motiv lemnas derhän. För vår del tro vi, att någon egentlig plan i detta ögonblick ej fanns från regeringens sida, Red. Anm. ( ) Ehuru vi, såsom läsaren vet, i allmänhet icke äro Hr von Hartmansdorffs politiska vänner,