Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 2

Heuritn ansag, att regeringen, med dess rattignet att ordna utgifterna inom tredje hufvudtiteln, hade många tillfällen att inbespara medel för det behölliga fullbordandet af fästningsarbetena vid Waxholm. Åberopade sakkunnige mäns yttranden om befästningarne i Stoekholms skärgård, att de snarare komme att gagna en fiende, än oss sjelfva. Det skulle nemligen vara säkert, att de medel naturen och våra stridskrafter i öfrigt erbjuda, voro tillräcklige att hindra en flottas framträngande till hufvudstaden. Fienden riktar sina krafter mot svagare punkter, och söker derifrån bemäktiga sig hufvudstaden. Om detta lyckas honom, blifva just dessa befästningar i Skärgården, som skulle förhindra hans framträngande, ett medel för honom, då de lätt från landsidan intagas, att hindra vårt eget sjöförsvars begagnande till hans fördrifvande. Det är i nationens mod, sparade krafter och kärlek till dess sarmhällsförhållanden, som våra bästa befästningar böra sökas. Ansåg stadens naturliga läge sådant, att man utan konstgjorda fästningsverk kunde blott med goda batterier hindra hela verldens flottor att hit inlöpa, hvarföre så serdeles stora summor för stadens försvarsverk icke erfordrades. Nils Strindlund från Westernorrlands län ansåg, att man i första rummet borde vara omtänkt på bevtryggandet af Stockholm, der all Bankens egendom förvaras och rikets öfriga dyrbarheterbefinnas. Vice Talmannen Per Eriksson förenade sig med Hans Jansson, och ansåg visserligen anslag böra för befästningarne i Stockholms Skärgård beviljas; men att en bestämd plan deruti förut måste uppgöras, så fatt de icke blifva använde på onyttiga föremål, såsom fskansar i Solnaskogen, 0. d. i Nils P-rsson från Södermanlands län fann sig icke öfvertygad om behofvet af ifrågavarande enslag. K. M:t hade vä! ansett berörde fästningsarbetens företagande så nödvändigt, att 333,000 Rdr af det vid sista riksdagen afsatte mindre kreditivet dertill blifvit ianordnade, men om detta arbetes fortskyndande hade varit påkalladt af oundgängligt behof, hade till detsamma af de vid nyss nämnde riksdag i öfrigt beviljade medel ytterligare kunnat disponeras ett betydligt belopp, som i stället blifvit användt till bombkanoner och projektiler m. m — Deruti instämde Johan jolof Widegren och Anders Trysen från Östergöthlands län, Henrik Andersson från Örebro län, Petter IClaösson från Elfsborgs län, Per Hansson från Wermlands län, Johannes Christoffersson från Kronobergs jlän, Anders Brissman från Skaraborgs län, Henrik Hansson från Elfsborgs lån m. fl. Johannes Andersson från Upsala län, ville icke ibevilja några anslag för fästningsarbetena i Stockholms skärgård och å Waxholm, emedan han vore Töfvertygad, att dermed komme att gå på samma sätt, som med anslagen dertill vid Riksdagarne 1823 och ;1229, nemligen, att de blifva använda i Carlbergsparken och för dylika ändamål. David And-r:son från Hallands län erkände sin oförmåga att bedöma ifrågavarande ämne, men ville dock finna beviljandet af anslag dertill olampligt, så länge ämnet finnes i så outredt skiek, som för ;närvarande. Ville visserligen icke neka, att Waxsholm kunde vara en vigtig plats, och att den jemväl ådragit sig vederbörandes synnerliga uppmärk: samhet, såsom man fått förnimma, i anledning af fdet besök, några af BondeStåndets ledamöter gjorde derstädes förliden sommar; i följd hvaraf man åtiminstone icke kunde vägra att för denna plats bevilja så mycket anslag, som erfordras, för underhålslandet af telegraferingen emellan densamma och hufivudstaden, på det vederbörande vid påkommande fskrämsel må skyndsamt kunna erfara hvad som sker :på Waxholm. Skulle något anslag dertill beviljas, jborde Ständerne dervid fästa det vilkor, att det bör till de bestämdt uppgifna ändamålen användas, och icke bortslösas på onyttiga föremål. Per Östman från WesterNorrlands län, ansåg visserligen Waxholms fästning böra iståndsättas, men jatt det kunde verkställas med mindre summor, än Utskottet föreslagit. Ville icke bevilja anslag derjun, förrän en bestämd plan för arbetet blifvit uppgjord och för Ständerna framlagd. I samma anda Pont sig äfven derefter Heurlin, samt Lars Larsson från Elfsborgs län: den förre, med tillägg, att ghan icke ville bestrida behofvet af anslag för Waxiholms fästning, på det man åtminstone kunde slipipa se der befintliga kanon-lavetter, såsom nu vore ; fallet, nedsjunka i smutsen och uppruttna; den sedfare, med yrkande om återremiss, på det ämnet måtte af Utskottet närmare utredes, deruti äfven Henrik Hansson från Elfsborgs Jän instämde. Heurlin ville upplysa, det någon underlåtenhet, latt från Regeringen fordra bestämd plan för ifrågafvarande arbete, så mycket mindre låg Utskottet till last, som Ständerna redan år 4809 begärt en såådan, hvilken dock ända hitintills icke hunnit blifva färdig. Denna punkt återremitterades. 5:0 Till Carlsborgs fästningsbyggnad. Heurlin och Anders Andersson fsån Skaraborgs slän upplyste, att det för denna fästning tillstyrkta I anslag vore så nätt tilltaget, att fästningsarbetet samt pionier-korpsens underhåll och sysselsättning icke, utan den bästa hushållning dermed, kunde bestriidas; med anledning hvaraf Lars Larsson från Elfsborgs län ansåg sig böra bifalla hvad Utskottet tillstyrkt. Äfven Strindlund talade för bifall till Utskottets Mörslag: hvaremot Rutberg afslog allt vidare anslag Ttill Carlsborgs fästning, emedan den vore anlagd på fett sådant ställe, att den aldrig kunde komma att imedföra någon nytta, och de medel, som derpå användas, följaktligen voro ändamålslöst bortkastade, Utskottets tillstyrkande bifölls. ; Deremot reserverade sig Rultberg. 6:0 Till Carlstens fästning och Marstrands hamnförsvar, samt till befästningsarbeten vid inloppen till Carlskrona. Hans Jansson yttrade skriftligen: 120,000 Rdr har Utskottet tillstyrkt för Carlstens och Carlskrona befästningar, synnerligast med afseende å sysselsättning åt fästningsfångarne. Jag bestrider visserligen icke helt och hållet anslagets gagnelighet ; men det torde äfven förlåtas mig, om jag anställer några betraktelser dervid. Hvad är afsigten med. dessa ytterligare befästningar, synnerligast vid Carlsten ? Med hamnförsvaret vid Marstrand, der så få fartyg inlöpa? Yi lemnas i okunnighet härom, och derföre torde det äfven ursäktas, om någon betänklighet mö: ter, eller några upplysningar sökas, innan anslaget