Aftonbladet – 16 januari 1841, sida 2

POR UuUv, VISVUSI SSTUafv SVUMAIt TIMIV MISERSIMA TAM flera af våra högre läroverk, om ej just specielt ensamt i dessa ämnen, dock med förbindelse att jemväl i dem undervisa, och erfarenheten hade visat, att desse lärare så skickligen och väl fullgjort sin skyldighet härutinnan, att brist på duglige Ingenieurer inom vårt land visst icke förefinnes. Deruti förenade sig vice Talmannen Per Eriksson, Nils Hansson och Jöne Ers:on från Wermland, Hans Jansson ansåg besynnerligt alt man i en tidpunkt, då man med så mycket skäl fordrade öfverflödiga embetsverks och embetens indragning, : föreslog ökandet af de gamla, med ännu ett, helst då en förändrad organisation af statsförvaltningens serskilda grenar borde innan kort kunna väntas. Mycket behöfdes göras för de inrikes kommunikationernas lättande, men han förutsatte dertilli främsta rummet en styrelse, som egde nationens förtroende, som oftare än hvart femte år kunde meddela sig med nationen, och hvars handlingar oftare än på så långa mellanskof kunde af folkets ombud skärskådas och bedömas. Så länge nämnde vilkor äro ouppfyllda, tror jag det icke vara rätt att bevilja medel för nya embetsverks aflöning. Afstyrkte hela anslaget. Landtmäteri samt Ingeniörsoch Fältmätningskorpsen kunde för ändamålet begagnas, och ansåg det vara nog med den föreslagna summan 60009 Rår till reseoch undersökningskostnader. Deruti instämde Nils Persson från Södermanland med flera andra ledamöter. Anders Trysen yttrade sig lika med Hans Jansson och ansåg sådana storverk som Götha kanal med flera andra byggnader såsom jernbron vid Norrköping, ojäfaktigt bevisa att det icke vore någon brist på skickliga ingenieurer inom Riket. Lars Petersson från Blekinge Län, anmärkte skriftligen: Utskottet hade med en ovanlig frikostighet beviljat anslag af statens medel till flerfaldiga företag inom vissa landsorter i Riket, som väl gifvits namn af allmänt nyttiga arbeten, men som i sjelfva verket icke voro det. Då fråga vore att anslå medel för Rikets egentligen allmänna behofyer och för sådane fall som gemensamt väl krafde, såsom t. ex. anbringandet af nödiga och ändamålsenliga förvaltningsanstalter för vår nu ganska obetydI liga örlogsflottas vårdande från förruttnelse medelst dockebyggnaders fullbordande, då vore nationen så fattig och utblottad, att man måste i brist på anslag lemna en så dyrbar egendom åt sitt öde; men, iom anspråk göras att för vissa possesionaters, smärre menigheters, Socknars, Häraders eller städers be qvämligheter anlägga vägar, kanaler, seggelleder och hamnar c., då vore det ingen fattigdom eller brist i landet. — En sådan hushållning med statens medel och sådana riksförderfliga vanor vore det nu tid att söka utrota; de många millioner Riksdaler, som blifvit dränkta i kanaler, och hvilkas underhåll nu ropade efter flera, borde väcka StatsUtskottets och Rikets Ständers omsorgsfullare uppmärksamhet på vigten af en bättre hushållning med statens medel, så att den icke bortslösas till andra behofver, än de som afse statens och hela fäderneslandets gemensamma gagn. Han hade icke otvetydigt förnummit, att dessa kanalanläggningar, och synnerligast Götha kanals, i stället för att bereda fördel åt hela landet, hade tvertom vållat att åtminstone Blekingska provinsens välstånd i ganska märkbart mån sjunkit. Protesterade derföre högtidligen mot användandet af allmänna medel till hvarje; företag, som icke omisskänneligen kunde bereda vårt hela fäderneslands gemensamma nytta eller då högst vigtiga och ömmande omständigheter, såsom svår missvext och hungersnöd eller något likartadt, kunde inom en eller annan del af Riket ifrågakomma. Hemställde, om icke de landsorter och menigheters, som finna sig i behof af understöd för vidlyftigare arbetens utförande, berde se sig belåtne med, att i låneväg, emot nedsatt I ränta och återbetalningsskyldighet, erhålla hjelp af allmänna medel, helst sådane arbeten så väl i allmän som enskild väg alltid bör lemnas overkställde, som icke gilver utsigt till derpå använde kostnaders återfående i en framtid. Vore af den tanka, att de allmänna medel, som nu kunde besparas, borde reserveras till möjligen inträfande svåra missvextår i hela landet, infallande krig och andra oförutsedda händelser, hvartill äfven kom att Rikets Ständer vid en kommande Riksdag torde vilja bringa linieflottan och hela vårt sjöförsvar, som under denna lyckliga fredstid blifvit liksom lemnadt åt glömskan, i ett bättre ordnadt skick. Till desse och flere andre företag för Rikets och dess innebyggares trygghet, ära och sjelfbestånd, vore det väl att hafva besparade medel att tillgå, om folket, med ännu odrägligare skatter i en kommande framtid icke skulle belastas. Yrkade derföre återremiss. Tillade, att han derjemte reserverade sig mot det beslut Boendeståndet sistlidne plenidag fattade, då StatsUtskottets förslag, att till dockebyggnaderne i Carlskrona ej bevilja något anslag, bifölls. Fredrik ven Zweigberyk kunde ej heller godkänna Utskottets förslag. Man hade nog af central-förvaltningar i hufvudstaden. Om Bergskollegium kommer att indragas, ansåg han att tjenstemännen derstädes, hvilka i alla fall skola uppbära löner på indragningsstat, kunde förordnas att jemte Ingeniörkorpsen fungera för ifrågavarande ändamål. Afven vore Talaren för, att åt sakkunnige personer inom hvarje ort, der strömrensningar eller andra allmänna arbeten komme att företagas, lämpliga arfvoden ansloges för det de åtogo sig ledningen af berörde arbeten. Talade för öfrigt emot nya tjensters inrättande. Deruti instämde flere af Ståndets ledamöter. Peter Claössonm från Elfsborgs Län åberopade sitt förra skriftliga anförande den 28 sistl. November. Henrik Andersson från Elfsborgs Län vore af samma tanka som Hans Jansson och Zweigbergk. Ett nytt embetsverk skulle endast ännu mera utsuga landet, som förut vore betungadt med allt för stora skatter, hvilka på många ställen utmätnings.is uttagas, utpressa tårar, och medföra hela familjers undergång. En sådan tafla behöfde ej flera skuggningar. Bestred de tillstyrkte anslagen. Peter Persson från Ädelfors ansåg det icke lämpligt att bevilja anslag till en styrelse för kanal-anläggningar, m. m., innan Rikets Stinder anslagit medel till sådane arbeten. Några på nationens välstånd frätande embetsverk erfordrades icke för att åstadkomma lyckliga resultater af allmänna arbetsföretagDeruti förenade sig Peter Mårtensson och Jonas Andersson från Jönköpings Län, samt Anders Jons